Welsh Springer Spaniel

Welsh springer spaniel

Uppfödare av rasen:

Rasklubb: SSRK

Rasstandard för Welsh springer spaniel
Rasgrupp: 8.
- Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar..

Hemland: England

Användningsområde: Stötande och apporterande fågelhund

Bakgrund/ändamål: Rödvita spaniels har funnits i Wales sedan många hundra år. Redan på 1300-talet finns dessa omnämnda i skrifterna. Hundarna användes huvudsakligen till jakt och man kan konstatera att rasen typmässigt är tämligen oförändrad. Förutom till jakt har welsh springer spaniel även använts till att driva boskap och att valla får. Det är emellertid som stötande och apporterande fågelhund som den är känd. Rasen har en förhållandevis begränsad numerär. Den godkändes som separat ras av engelska kennelklubben år 1902, då den också fick sitt nuvarande namn.

Helhetsintryck: Welsh springer spaniel är en symmetrisk, kompakt, stark, aldrig högbent hund byggd för uthållighet och hårt arbete. Den är gladlynt och mycket aktiv. Rörelserna är snabba och livliga och vittnar om stor energi och jaktlust. Welsh springer spaniel är vänlig, aldrig aggressiv eller nervös.

Huvud:

Huvudform: Skallen skall vara proportionerlig med lätt välvd hjässa. Partiet under ögonen skall vara väl utmejslat.

Stop: Stopet skall vara tydligt markerat.

Nos: Näsborrarna skall vara väl utvecklade och nosspegeln skall vara brun till mörkfärgad.

Nosparti: Nospartiet skall vara medellångt, rakt och tämligen kantigt.

Bett: Käkarna skall vara starka med regelbundet och komplett saxbett.

Ögon: Öonen skall vara hasselnötsbruna eller mörka, medelstora och de får varken vara utstående eller insjunkna. Bindhinnan får inte synas.

Öron: Öronen skall vara måttligt lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna. De skall vara relativt små och smalna gradvis mot spetsen och till formen i viss mån likna ett vinlöv.

Hals: Halsen skall vara lång och muskulös utan överflödigt halsskinn och mjukt övergå i det sluttande skulderpartiet.

Kropp: Kroppen får inte vara för lång. Den skall vara stark och muskulös. Kroppslängden skall stå i proportion till benens längd.

Bröst: Bröstkorgen skall vara djup och ha väl välvda revben.

Länd: Ländpartiet skall vara kort, muskulöst och lätt välvt.

Svans: Svansen skall vara lågt ansatt och inte bäras över rygglinjen. Livlig svansrörelser. Den kuperas vanligen.

SVANSKUPERING FÖRBJUDEN I SVERIGE.

Extremiteter:

Framben: Frambenen skall vara medellånga, raka och ha god benstomme.

Tassar: Tassarna skall vara runda med tjocka trampdynor. De skall vara fasta och kattlika, inte för stora eller spretiga.

Bakparti:

Lår: Lårpartiet skall vara starkt och muskulöst, brett och välutvecklat.

Bakben: Bakbenen skall ha god benstorrme.

Underben: Underbenen skall vara långa.

Knä: Knälederna skall vara måttligt vinklade; varken inåt eller utåtvridna.

Has: Hasen skall vara lågt ansatt.

Tassar: Som framtassarna.

Rörelser: Jämna, kraftfulla, vägvinnande steg med påskjut från bakbenen.

Päls: Pälsen skall vara rak eller slät, silkeslen, tät, aldrig sträv eller vågig. En lockig päls är inte önskvärd. Frambenen liksom bakbenen ovanför hasen skall ha måttligt behäng, öron och svans skall ha lätt behäng.

Färg: Endast djupröd och vit.

Mankhöjd: Ungefärlig mankhöjd. Hanhund 48 cm. Tik 46 cm.

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

KOMMENTAR TILL STANDARD FOR WELSH SPRINGER SPANIEL

Huvudform: I tidigare rasstandard ha alltid klart uttryckts att ett kort grovt huvud inte är önskvärt. Detta äger fortfarande sin giltighet.

Nos: Köttfärg anses vara en ursprunglig nosfärg. Den mörka (svarta) nosspegeln är av yngre datum. Köttfärgade nosspeglar förekommer fortfarande om än sällan.

Färg: Den röda färgen varierar. Hundar med köttfärgad nosspegel har en ljusare röd färg.