- Han skjuter över så jävla snyggt. Och det vet ni väl lika bra som jag att varje lag måste ha en lirare som är grym på att skjuta över. En snubbe som kan damma till på volley från halva plan och vara övertygad om att den skall gå rakt upp i kryllan - En sån som nästan bli förvånad om det inte lyckas. Detta är essensen av Peter Berggren. Att bli förvånad när det inte lyckas. Hans omåttliga självförtroende är det som borde personifiera Bajen i alla tider; mindre än fem man emot sig så är det nästan för enkelt, ni vet. Det är ju bara så in i helvete tufft.

Mr Berggren är kult och kommer så att förbli, proffsig styrelse eller ej. Varför kult? Jo för att kult börjar med kärlek och kärlek är som ni alla vet irrationellt så till den milda grad att jag till och med har hört talas om Bajare och gnagare som är gifta med varandra. Peter Berggren är irrationell. Han tillför Bajen anno 1998, och alla andra annor för den delen, en skröplig genialitet som är reserverad åt de stora konstnärerna och livsnjutarna. Om han bara hade hetat Bergoni och varit italienare eller Berghino och varit brasse hade han varit en legend på världsplan just nu. Han har ju faktiskt allt som krävs förutom just ett coolt namn; Utseendet är en suverän kombination av våldsman och pappa. Grov och vänlig på samma gång, med en fantastisk erfarenhetsflint som kronan på verket. Hållningen så där lagom “fuck you” slapp med en aning divakrydda och en svag latinouppsyn. Dessutom kan han explodera i fanatiska grovjobbarorgier utan like. Med andra ord - hade han varit svart hade det varit helt perfekt. Fotbollsspelet är av den typen som blir till tecknade serier. Kommer han rätt in i matchen så kan han på egen hand spela målvakt, back, mittfältare och striker. Inga motståndare är för bra, inga mål för små, inga skott är tagna för långt ifrån och inga arenor är heller omöjliga att skjuta över - med andra ord, han dominerar svårt. Kommer han däremot fel in i matchen, kan han lika gärna byta, gå ut i omklädningsrummet och börja hälla upp Coca Cola i plastmuggar så de andra har något att dricka i pausen. Vi snackar med andra ord lika stor skillnad som att titta på två bilder av Michael Jackson med femton års mellanrum.

En sådan kille måste det föralltid finnas plats för i Bajen. Den dagen man väljer att inte förnya hans kontrakt, ja då har Bajenandan fått sig en ordentlig törn. Man måste få lov att tycka att det är fegt att skjuta från under femton meter. Sedan kan man ju tycka att han inte hör hemma i ett allsvenskt topplag, utan bättre passar in i ett som lirar division ett och charmar brallorna av brudarna, och där är jag kanske också enig. Men dock kvarstår faktum att jag skiter i den delen av toppsatsningen. Kan han inte bara få sitta på bänken och komma in antingen när vi ligger under med 5-0 eller när vi leder med minst samma siffror? Vi är ju gamblers bara genom att hålla på Bajen, och att sätta in Baresi måste ju vara det ultimata “satsa allt på rött” spelet - himmel eller helvete är de enda två möjliga sluten. Men jag vetefan, kanske är man för gammalmodig idag när det börjar rullas in champagne på derbynas kändisfester. Kanske måste man acceptera att folkets lirare kastas ut på gatan i dagens moderna elitfotboll? Nej, tamejtusan inte! Jag tänker inte acceptera det - har jag hyllat Klasse Johansson och Magnus Lefvert skall jag väl för fan få sjunga “Vem Fan Är Cantona?” i ett par säsonger till, om jag så skall pröjsa hans lön själv. Okej, ingen kan väl påstå att Baresi idag är oumbärlig för Bajen, men det är ju just därför som han skall få plats i truppen!

Bara för att illustrera vad en Peter Berggren situation kan betyda i alla faser av livet så tänk er att ni har köpt ett par Carlsberg Export som skall avnjutas kalla framför Sportspegeln. De smakar rätt gott, men det är ju ingenting nytt precis. Men så en vacker dag upptäcker man att hoppsan hejsan - jag fick visst med mig ett gäng Elephant hem istället! Vid fel tillfälle smakar de helvete, men på rätt dag så är det en skänk från ovan! - Hey hey hey, dåligt exempel kanske ni säger, men jag svarar; ta det till er och bearbeta det inombords innan ni fäller “the final judgement” om Herr Berggren. Jag säger som alla de gamla amerikanska presidenterna när det börjar bli dags för omval -Four more years! -Four more years! -Four more years! “

Perra tänkte kommentera Jojjes långa monolog, men efter att ha fått Jespers armbåge i sidan tog han det säkra för det osäkra, nickade, tog en Cola ur kylen och mumlade något om “det råder det väl delade meningar om”...