| |
And if you have five
seconds to spare, I'll tell
you the story of my life...
Jag föddes 1983.
Ett år före George Orwells profetia skulle bli sann. Det såg
svårt ut för George. 1983 existerade Sovjetunionen. Inte för
att jag kommer ihåg nåt av Sovjet. Jag kommer ihåg sönderfallet.
Jag och min pappa satt i vår rostiga Toyota Corolla årgång
83 och lyssnade på nyheterna, jag satt tyst och var lite sur för
att jag inte fick prata. Jo. 1983 föddes jag på sjukhuset i Lund.
Den 21:a oktober. Samma dag som Alfred Nobel föddes. Samma stjärntecken
som John Lennon. Det måste betyda nåt. Fast jag vet inte vad.
Ett par dagar efter att jag föddes så fick jag lunginflammation
eller nåt. Så kul kan det nog inte ha varit. Jag var stor när
jag föddes. Alltså fysiskt. Några år framåt
bodde jag och min familj (Mamma Annika, pappa Anders. Min stundtals irriterande
lillebror Anton föddes en vecka före julafton 1988. Jag är
den enda i min familj vars namn inte börjar på An. Hmmm…) på
Södra Esplanaden i lund. Nåja. Sen flyttade vi till Klostergården.
Klostergården är ett höghusområde i utkanten av Lund.
Jag gick på dagiset Gunghästen som ligger precis bakom nuvarande
Åhléns i Lund. Där fanns det en fröken som kom från
malmö och som inte kunde säga också, hon sa åsså.
Det gjorde mig irriterad. Men det var ett trevligt dagis. Efter några
år bytte jag dagis till Väderleken, som ligger på klostergården.
Jag gick på avdelningen Regnbågen. Väderleken låg
rätt nära Åkerlund & Rausings stora fabrik i Lund. Min
farfar hade jobbat där innan gick i pension. Jo . En dag så gick
hela dagiset till fabriken för att protestera mot att de släppte
ut farlig rök och så. Jag kommer ihåg att vi gick långt
och sen blev vi satta i ett rum med rosa väggar och ett stort anteckningsblock
och en man med kostym och slips kom in och pratade med oss i nån timma.
Sen gick vi hem. Barn är himla omedvetna om vad som händer runt
omkring dom. Jag gick i simskola också. Jaja. Jag började grundskolan
när jag var sju. Jag gick i Klostergårdsskolan och hade en hemsk
klassförestånderska, Gunvor Haramaty. Första året
i skolan var tufft. Hela klostergården var ganska tuff att växa
upp i. Så på sommaren 1991 i augusti flyttade vi till Ronneby.
Pappa som hade varit lektor vid universitetet i Lund hade varit med på
nåt hörn att bygga upp högskolan här, och mamma fick
jobb på biblioteket här. Jag började 2:an på Fredriksbergskolan
som var en aning lugnare än klostergårdsskolan. På Fredriksbergsskolan
gick jag i 5 år med klasskamrater som jag ömsom hatade, och ömsom
gillade. När jag gick ut 6:an väntade högstadiet. Det gick
bra och nu ska jag om en vecka börja gymnasiet. Grunden för mitt
musikintresse lades tidigt. När jag var sex sjöng jag och en kompis
som hette (eller heter) Sebastian "Yellow Submarine" för våra
mammor tillsammans. Visst . Det är ingen bra låt, men men. Så
Beatles har jag nästan alltid gillat. Det har avtagit på senare
år, men jag var i sexan ungefär så fanatisk som man kan
vara. Jag visste namnet på Pauls hund. Till exempel.Ungefär i
samma veva träffade jag Pär. Eller PG. Vilket man nu föredrar.
Något år senare visade han mig något han hade börjat
tänka på. Ett fanzine. Jag, okunnig som jag var, och fortfarande
är i viss mån, visste inte vad ett fanzine var, knappt kände
jag till några andra band än Beatles och de one hit wonders som
låg på topplistan. Rubber Soul på papper gav ut 4 nummer.
Alla var ganska bedrövliga. Speciellt det första numret. Tidningen
existerar idag endast på nätet och jag har inte orkat eller velat
vara med längre. Så det är ettavslutat kapitel. Min första
konsert såg jag när jag var 6 eller 7. Jag såg Sinners
live på folk och rock i Lund när det låg vid Grand Hotel.
Pappa lyfte upp mig utanför skyltfönstret. Rätt omedveten
var jag. That is my life story.
skrivet 10/8 1999 |
|
