Sol och vår <br>

Text: Åke Gerhard <br>
Musik: Ulf Källqvist <br>
Vinnare i Melodifestivalen 1962 <br>
En juvelerare och hans affär <br>
är upphov till att allt så dystert är <br>
En dag framför hans fönster dröjde jag <br>
då någon plötligt sa: god dag <br>

Det var en glad ung men med solvargsgrin <br>
som bad mej följa med som smakråd in <br>
Han sökte något att sin fästmö ge <br>
och var så snäll att jag gick med <br>

När det är sol och vår <br>
och man är nitton år <br>
är det så lite man förstår <br>
Och alla flickor små <br>
bör låtsas inne då, <br>
när vintern går mot sol och vår <br>

Väl i butiken fann han inget sen <br>
och snart så stod vi utanför igen <br>
Jag sa: "adjö" och hade börjat gå <br>
när han skrek: vänta, hör nu på <br>

Som ett bevis på tacksamheten hans, <br>
ville han bjuda mej på lunch nånstans<br> 
Det var ju vårens första solskensdag <br>
så jag var dum nog svarade: ja <br>

När det är sol och vår <br>
och man är nitton år <br>
är det så lite man förstår<br> 
Och alla flickor små <br>
bör låtsas inne då, <br>
när vintern går mot sol och vår <br>

Han konverserade med elegans <br>
och bjöd det bästa som på stället fanns <br>
Men, sen han gått att ringa till en vän <br>
så kom han inte mer igen <br>

Och rockvaktmästaren sa: jo damens man <br>
Tog damens päls och gick till skräddaren han <br>
Så jag fick ringa till min egen Knut <br>
som mej från notan löste ut <br>

När det är sol och vår <br>
och man är nitton år <br>
är det så lite man förstår <br>
Och alla flickor små <br>
bör låsas inne då, <br>
när vintern går mot sol och vår