Låt solen värma dej

T: Kenneth Gärdestad – M: Ted Gärdestad

1980

Så mycket solsken försvinner

Och mot en blå atmosfär

Så mycket kärlek förbrinner

Utan att närma oss här

Vi slår tärning, om den framtid, vi ska leva i

Där vi längtar, efter visshet, fylld av sympati

Om vi på jorden, kan bli som havet, kom bli min moder

Kom bli som himlen

Låt solen värma dej

Så du kan värma mej

Så många själar som fryser, som borde skratta o le

Så många ögon som lyser, men som har svårt för att se

Vi har blivit, vilda hästar, på gemensam jord

Vi har seglat, okänt vatten, utan säkra kort

Långt ut på havet, högt upp i bergen, ut med i jorden

Där vi blir som själen

Låt solen värma dej

Så du kan värma mej

Låt solen värma dej

Så du kan värma mej