Fler dikter
Det här är dikter som antingen vi eller någon av våra kompisar skrivit
Våran kompis Erik på Gotland har skrivt denna
My heart is heavy, but my eyes have dried,
My face is wet from the tears that I've cried,
The hour is early, yet for me it is late....
Death, for me, is the better fate.
I grasp the blade of shining steel,
It shine I see, it's pain I feel.
I think of you as I hold the knife:
You, and me, and our tattered life.
For only you did I adore,
But you didn't love me anymore.
The knife I hold reflects my tears,
As the words you spoke confirmed my fears.
I asked you - begged you, please, to stay....
You shook your head and turned away.
You left as I began to cry,
And that's the night I began to die.
The knife is here to speed the fate,
Im going now; it's getting late.
I hold the knife above my head,
The pain of death I no longer dread.
I plunge it deep within my chest,
Then close my eyes, lay down to rest....
My life pours out around the wound,
This life....which will be over soon.
I'm fading fast; though I'd rather have known
No life at all, then a life alone.
Man ska inte hoppas på för mycket...då slipper man bli besviken
Man ska inte tro att allt blir bra...det är inte alltid det blir de
Man ska inte bli kär...kan vara jättemysigt men i slutänden så blir allt ba skit
Man ska inte sakna någon...sånt e bara jobbigt
Man ska inte bråka med dom man älskar allra mest...dom förtjänar inte vad dom får höra
Man ska inte hålla tyst om vad man tycker...då får folk aldrig veta
Man ska inte va lessen...inge bra att deppa
Man ska inte ta livet av sig...man slipper själv sin smärta men gör den större för andra
Man ska supa skallen av sig och bara glömma allt för ett tag
Anna 17/4
Den här dikten är skriven av Vanja..hon skrev den åt en gammal pojke till Anna..så dikten är om Anna..de ni :)
Varför blir allt så fel?
Jag kan inte förstå
Varför kommer hon hit
Om hon ändå bara vill gå
Vet inte vad hon vill
Vet absolut inte vad hon känner
Ett tag trodde jag att det var bäst
Om vi bara var vänner
Jag tänker på henne
Det är ju det jag vill
Mitt hjärta det klappar
Och mina tankar står still
Visst vill jag minnas
Allt det som vi gjort
Fast minnena bleknar
Dom försvinner så fort
Jag vill att hon ska komma
Komma hit till mig
Så jag kan tala om för henne
Att hon betyder hemskt mycket för mig
Det som verkligen verker
är de tårar i ögonen som blänker
Tårar som alltid finns där
när man är olyckligt kär
Du vill ha han men han vill ej ha dig
du är ledsen för att han redan har en tjej
Om inte den tjej fanns
kanske du skulle ha en chans
Att få den du vill ha
att bli din en dag
Men hur mycket du än efter honom trånar och ber
han aldrig till dig sig ger
Lika bra att förstå
det kommer aldrig bli ni två
Ni är inte gjorda för varann
men det är hon och han
Du i fortsättningen bara sitter och tänker
medans tårarna i dina ögon ännu blänker
//Anna
OM DET FINNS EN VÄG LÅT MIG FÅ FÖLJA DEN
OM DU HAR ETT HJÄRTA LÅT MIG FÅ FINNA DET
OM DU ÄLSKAR MIG LÅT MIG FÅ VETA DET
OM DET FINNS NÅN JAG ÄLSKAR SÅ MÅSTE DET VARA DU
OM MINA KÄNSLOR ÄR BESVARADE DET VET JAG INTE NU
MEN NÄR DU LER MOT MIG OCH TITTAR PÅ MIG MED DINA BRUNA ÖGON
DÅ FÅR JAG EN KÄNSLA AV ATT DU ÄLSKAR MIG MED
Av Anna
Titta hon gråter
Titta hon gråter
Vad har ni gjort
Titta hon gråter
Allt hände så fort
Titta hon gråter
Bakom sin stängda dörr
Titta hon gråter
Ingenting blir någonsin som förr
Titta hon gråter
Tysta tårar när ingen ser
Försöker man trösta
gråter hon bara mer
Av: Vanja våren-99
Dom här 2 dikterna är skrivna av Andreas Wiklund. Han är 19 år och spelar i gruppen ”LAGOONA” som kommer från PORJUS :)
Att undra och fråga men inte få veta.
Att hoppas så ensam och ständigt få leta.
Att känna och inse och ofta få gråta.
Att ångra och tänka och tvingas förlåta.
Att drömma om hoppet besvarade blickar.
Att tända när inte ens kampvilja klickar.
Att tappa förlora och sen inte finna.
Att vilja med styrka att våga och vinna.
Att lära av misstag är inte det lätta.
Att inse så smärtsamt det var ej den rätta.
Att offra ej givet det man tror är lycka.
Att kämpa med hjärtat att ej våga tycka.
Att orka försöka dock utan att lyckas.
Att vända till tomrum att långsamt förtryckas.
Att söka att finna en länk till det hela.
Att hoppas att kärlek med någon få dela.
There’s something that I really want to confess, something I don’t want to hide.
I’ve been dreaming of love and happiness, of walking with you by my side.
Since way back in time, I’ve been thinking of you, I can’t get you out of my mind.
I’m asking myself ”Now what do I do?”, but is there an answer to find?
Den här dikten har Vanja skrivit, den handlar om Niklas.
Trodde det var lätt att glömma…
Trodde det skulle bli lätt
Lätt att glömma det som var
Trodde jag kunde gömma allt
och inte låta något bli kvar
Vill vara hos han nu
Hos han som jag aldrig kan få
Hos han som jag hade ett tag
men inte kunde hindra från att gå
Jag förlorade den enda
som betytt mer än livet för mig
Han som jag älskade
Mer än vad jag älskar dig
Jag kan inte låta bli att gråta
Du vet att det är det sista jag vill
Om han ändå bara kan förlåta
och ge mig en chans till
Jag ångrar så att jag sårat honom
skulle verkligen inte kunna såra honom en gång till
Att få tillbaka honom nu
det är det enda som jag vill
Kan inte låta bli att gråta
Gråta och tänka på alla känslor Jag har
Måste förstå att han inte kan förlåta
att även om jag vill så har jag honom inte kvar
Jag sitter här och gråter
gråter utan att någon ser
Gråter ut alla tårar jag har
så jag inte ska kunna gråta mer.
5 juni 1999
