Tony Edlind Web World

Linjeflyg eller LIN bildades 1957 och ägdes till hälften av SAS och till hälften av Aktiebolaget Aerotransporter (ABA).

Från början var Linjeflygs huvuduppgift att flyga tidningar och post på nätterna och passagerare och gods på dagarna, alla dessa transporter handlade om inrikesflygningar. SAS skötte flygningarna utrikes.

Linjeflygs första rena passagerarlinje gick mellan Malmö och Stockholm och flögs från början med en DC-3:a. Under sitt första verksamhetsår flög man mellan 11 flygplatser i Sverige: Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Malmö (Bulltofta), Nordmaling (Olofsfors flygfält), Stockholm (Bromma), Sundsvall (Midlanda), Visby och Växjö. Man hade även en linje till Köpenhamn. Senare utökades antalet flygplatser till 39 stycken, varav två i utlandet: Köpenhamn (Kastrups flygplats) och Oslo (Oslo flygplats). Dessa båda linjer flög man på SAS uppdrag.

Under åren 1957 till 1983 var Stockholm-Bromma huvudflygplatsen i Linjeflygs system. Den 1 oktober 1983 flyttade man till den nyöppnade terminal 4 på Stockholm-Arlanda.

1990 sålde SAS sin halva av Linjeflyg till Bilspedition. Undser åretr 1991 hade SAS och Linjeflyg tillsammans en marknadsandel på över 95 procent. Det fanns också ett begränsat antal regionala flygbolag. Linjeflyg trafikerade i huvudsak de linjer som SAS inte ville flyga på, medan de regionala bolagen fick bedriva trafik där inte heller Linjeflyg ville flyga.

SAS och Linjeflyg hade de factomonopol på de s.k. primärlinjerna, dvs. de linjer som ingick i dessa bolags inrikes linjenät. Denna monopolställning var dock inte lagstadgad utan grundade sig på en etablerad praxis sedan lång tid tillbaka. Däremot krävdes tillstånd från regeringen för att få bedrivalinjetrafik. Tillståndsprövningen var dock enbart motiverad av säkerhetsskäl.

År 1991 hade SAS 38 procent och Linjeflyg 58 procent av inrikesmarknaden. I januari 1993 slogs SAS och Linjeflyg samman och därmed fick SAS över 95 procent av inrikesmarknaden.

Bromma flygplats 1958
Foto:

1958 börjar Transair TSA Sweden med långflygningar till Rhodos.

Transair C-46 Super Curtiss SE-CFT på en långflygning via Budapest och Aten till Rhodos 1958.

Tidtabellen för flygningen till Rhodos.

Detta är flygbiljetten från 1958, den äldsta jag kan presentera.

Till slut fick passagerarna gå ombord och lämna ett regnigt Stockholm.

Ett stort tack till Lage Bergström som har bidragit med materialet från han mors resa till Rhodos.


13 april 1959, en hel skolklass väntar på SAS första Sud SE-210 Caravelle och då går Bromma flygplats in i jet-åldern.
Foto: Michael Sanz

SAS mottager sin första SE-210 Caravelle
Foto: SAS


BEA British European Airways De Havilland DH-106 Comet 4B, G-APMG, 1960
Foto: Lars Söderström

Swissair Douglas DC-7C Seven Seas HB-IBN, 1960
Foto: Lars Söderström

Lufthansa Lockheed L-1049G Super Constellation D-AEG, 1961
Foto: Lars Söderström

SAS och Linjeflygs Convair CV540 Metropolitan
Foto: Tony Edlind

I och med att interkontinentaltrafik och chartertrafiken kom igång i början av 1960-talet kom Bromma att trafikeras av större flygplan bl.a Douglas DC-6, DC-7 och Sud SE-210 Caravelle men banan var för kort för jetåldern t.ex. DC-8. Kapacitetsgränsen för Bromma kunde förutses, därför skulle Arlanda flygplats Stockholm projekteras och byggas.

SAS Sud SE-210 Caravelle III LN-KLH
Foto: Björn Höglund


Transair Douglas DC-6B SE-BDO, Bromma flygplats 1963
Foto: Tony Edlind

Transair TSA Sweden

Transair Sweden AB var en pionjär inom svensk flygcharter. Företaget grundades i Stockholm 1951 av Per Lovén med transport av tidningar som huvuduppgift. 1953 fick företaget upp ögonen för de växande turistströmmarna och nya DC-3-plan inköptes för direktcharter. I början av 1960-talet utökade Transair sin trafik med Douglas DC-6 flygplan som nu lanserats på begagnademarknaden eftersom de stora flygbolagen började flyga med jet, Douglas DC-8 och Boeing 707. Transair utökade senare sin flotta med DC-7B och Boeing 727. Transair Sweden hade sitt huvudkontor i Stockholm (1951-1961) och Malmö (1961-1981).

Transair Douglas DC-7 SE-ERI 1965
Foto: Tony Edlind


Transair Boeing 727-130 SE-DDA
Foto: pprune.org

Fram till 1966 var Transair det ledande charterbolaget i Sverige, på hösten detta år meddelade Vingresor att det tänkte övergå till att anlita Scanair för flygcharter. Detta ledde till att Transair sökte samarbete med SAS. 1967 skrevs ett avtal med SAS om att nyttja Transairs tre Boeing 727 under 14 år, detta bröts dock redan 1974 av SAS vilket innebar SAS behövde betala 20 miljoner i skadestånd. Kontraktet med Transair upphörde att gälla den 1 oktober 1975. SAS styrelse beslutade att den "runda solen" på Transairs plan skulle överfördes till Scanair och att all verksamhet med Transair skulle upphöra senast 1981. Den 6 september 1981 gick en 30-årig epok i graven när den sista flygningen med Transair (Boeing 727 SE-DDA) genomfördes (Rhodos-Malmö T&R).

Ostermanair Douglas DC-7
Foto: Gunter Grondstein

Ostermanair-Sweden (officiellt Osterman Air Charter AB, ursprungligen Svea-Flyg) var ett svenskt charterflygbolag som var baserat på Stockholm Bromma flygplats. I slutet av 1965 deltog bolaget i grundandet av det danska flygbolaget Internord Aviation A/S och upphörde med sin egen verksamhet.

Sommaren 1963 köpte Lennart Osterman tre Douglas DC-7:or från Overseas National Airways (ONA). De två första maskinerna hyrdes ut till det danska flygbolaget Flying Enterprise via Svea-Flyg omedelbart efter leverans i oktober och december 1963. Svea-Flyg använde den tredje Douglas DC-7:an från april 1964. Samtidigt betalade Osterman av de övriga aktieägarna och övertog bolaget helt. Efter övertagandet döptes bolaget om till Osterman Air Charter AB. Bolaget fortsatte charterflygverksamheten och uppträdde externt under varumärket Ostermanair-Sverige.

Ostermanair Douglas DC-7
Foto: Lars Söderström

I början av 1965 beställde företaget ytterligare två Douglas DC-7:or. Samtidigt ansökte Danish Flying Enterprise överraskande om konkurs och lämnade tillbaka sina två leasade flygplan. Ostermanair Sverige hade alltså fem istället för tre maskiner, som de endast kunde användas i begränsad omfattning under sommarsäsongen 1965. Företaget sökte ett samarbete med danska Aero-Nord för att driva flygplanet mer effektivt.

Internord Douglas DC-7 1968
Foto: Kjell Nilsson

Den 30 november 1965 kom båda företagen överens om att samarbeta, vilket ledde till att samriskföretaget Internord Aviation A/S bildades. Det Köpenhamnsbaserade efterträdarföretaget började sin verksamhet den 1 januari 1966. Samtidigt upphörde Ostermanair Sweden all chartertrafik den 31 december 1965 och överlät sina transportavtal till Internord Aviation. Osterman Air Charter AB behöll ägandet av flygplanet, som senare användes av Internord.

Den 1 oktober 1966 döptes Osterman Air Charter AB om till Internord Aviation AB, baserat på dess danska dotterbolag. En Douglas DC-7 som returnerades av danska Internord i april 1967 användes av det svenska moderbolaget under ett wet lease för Internationella Röda Korset fram till slutet av mars 1969 på hjälpflygningar i Afrika.

Sterling Airways Douglas DC-6B OY-BAS
Foto: Kjell Nillson


Sverigeflyg Douglas DC-3 SE-EGR, 1966
Foto: Lars E Lundin


Braathens S*A*F*E Douglas DC-6B LN-SUK
Foto: Kjell Nilsson


Syd Aero Piper PA-31 Navajo SE-EZL
Foto: Kjell Nilsson

Syd Aero Trafikflyg AB 1962-1984. Syd Aero startade 1967 med att börja flyga en "reguljär taxilinje" mellan Växjö och Bromma med en Piper Navaj. Den första "regelrätta reguljärlinje" var Anderstorp-Ljungby till Bromma som flögs med en Piper Navjo. 1971 startade Syd Aero en linje Oskarshamn - Västervik till Bromma med en Britten-Norman Islander. 1972 förstärktes bolaget med Twin Otter och Hultsfred och Trollhättan lades till i linjenätet. Syd Aero och andra mindre regionalflygbolag fick i början nöja sig med den gamla "charterhallen.

Syd Aero De Havilland DHC Twin Otter SE-GRI 1973
Foto:

Skyline Sweden 1971 - 1978 Vickers 814 Viscount SE-FOX
Foto: Kenneth I Swartz

Skyline AB grundades 1971 med bas på Malmö Bulltofta Airport. Flygbolaget flög från början en Vickers 784 Viscount med en kapacitet för 65 passagerare för chartertjänster. Skyline flyttade till Malmö Sturup Airport den 2 december 1972, då Malmö Bulltofta stängdes.

På grund av förseningar i leveransen Fokker F28 Fellowship-flygplan till Linjeflyg 1975 var bolaget tvungen att hyra flygplan från Skyline på linjerna Stockholm–Kalmar–Ronneby, Stockholm–Visby, Stockholm–Visby–Kalmar–Ronneby–Malmö, Stockholm–Hultsfred–Växjö–Kristianstad–Malmö. För att hantera trafiken hyrde Skyline ytterligare två Viscounts, den större 814D-modellen med kapacitet för 75 passagerare.

Skyline flög med egen besättning och flygplan, men med Linjeflygs flygkoder och chartrade mot en timavgift. Under slutet av 1970-talet stod Linjeflyg för den stora majoriteten av Skylines intäkter, även om det fortsatte att komplettera med konventionella charterflygningar.

Flygbolaget ersatte sitt första flygplan med en större Vickers 838 Viscount. Samma år startade Skyline ytterligare två linjer för Linjeflyg räkning, Stockholm–Jönköping och Stockholm–Karlstad. Detta arrangemang varade i några månader, innan Skylines kontrakt med Linjeflyg sades upp på grund av leveransen av F28s. Skyline upphörde med sin verksamhet 1978.

En vinterkväll på Bromma flygplats.
Foto: Lars Söderström


Bromma flygplats sett från SAS SE-210 Carvellefönster.
Foto: Face Book


SAS Douglas DC-7C "Seven Seas" 1967.
Foto: Lars Söderström

Foto: EricG

Linjeflyg gjorde ett försök att ersätta Convair Metropolitan med den franskbyggda Nord Avation 62. Den första Norden av 4 till Linjeflyg landade på Bromma den 6 maj 1967. Drygt 26 000 Linjeflygstimmar och sex år senare var det slut (kanske beroende på den krångliga konstruktionen av tältstolarna som passagerarna själva skulle fälla upp).

Sabena Douglas DC-6B OO-CTN, 1970!
Foto: Kjell Nilsson


Air France Sud SE-210 Caravelle III, F-BHRC med bromsskärm 1971!
Foto: Lars Söderström

År 1983 ville Stockholms kommun säga upp kontraktet med Luftfartsverket gällande Bromma flygplats. År 1984 enades berörda kommuner om att Tullinge flygplats senast 1991 skulle ersätta Bromma. Detta med anledning att Flygvapnet skulle lämna Tullinge då Flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) lades ned 1986. Dock kom aldrig detta beslut att fullföljas, på grund av en omfattande opinion mot att Tullinge flygplats skulle omvandlas till en ny reguljär flygplats.

Malmö Aviation BAe146 SE-DRG, 1996.
Foto: Tony Edlind

Malmö Aviation grundades 1981 av Salenia och inledningsvis var det i huvudsak frakt- och taxiflyg som ingick i verksamheten. I mars 1990 gjorde Malmö Aviation, fraktföretaget TNT och British Aerospace tillsammans en första presentation av det tysgående jetplanet British Aerospace BAe 146 på Bromma och fick visa vad BAe 146 gör för miljöhänseende.

1992 avreglerades den svenska flygmarknaden och som följd av Sveriges EU-inträde 1995 och kravet på likabehandling inom unionen kom Luftfartsverket också att så småningom åter öppna Bromma för utrikestrafik.

I början av 1992 avslutade Salenia större delen avsina engagemang inom flyget. Bolaget såldes till två tidigare SAS-anställda, Bosco Janzon och Peter Hilligsoe, Den nya ledningen arbetade för att flygbolaget skulle få börja flyga på Bromma i samband med avregleringen.

Under våren ansökte Malmö Aviation tillstånd att få flyga BAe 146-200 med 95 platser från Bromma till Malmö och London City Airport och i maj fick bolaget tillstånd att flyga reguljärt från Bromma till dessa destinationer. Den 1 juni blev den historisks dagen för Bromma och första gången på över 30 år som ett reguljärt utrikesflyg startade. Malmö Aviation gav genom sin etablering på Bromma flygplats åter liv till den forna storflygplatsen.

När Malmö Aviation började med flygningar till London, Malmö och Göteborg började resenärerna komma tillbaka till Bromma och sedan slutet av 1990-talet har allt fler flygbolag etablerat sig på Bromma vilket gjort att flygplatsen återtagit sin ursprungliga funktion som en central trafik- och affärsflygplats för Stockholm. Hårda bullerkrav hade införts för Bromma, men Malmö Aviation hade hittat lämpliga plan som flygbolaget säkrar bullerkraven och framtiden

Flygbolaget började trafikera linjer till Kristianstad och Luleå men dessa lades dock ner p.g.a. lågt antal resande.

BRA BAe146 SE-DSO, 2016.
Foto:

1998 köptes företaget av Braathens ASA och slogs då ihop med Braathens Sverige, samt Transwede och Braathens Malmö Aviation bildas.

BRA ATR 72-600 SE-MKA, 2019.
Foto: Peter de Jong

2001 köper SAS upp Braathens ASA och Malmö Aviation exkluderas då och blir återigen ett självständigt företag. En ny linje öppnas till Umeå, vilket blir en stor framgång. Företaget är för närvarande största aktören på Stockholm-Bromma flygplats.

Efter en sammanslagning 2016 av Malmö Aviation och Sverigeflyg som bildar flygbolaget BRA (BRA står för Braathens Regional Airlines). Företaget ägs av holdingföretaget Braganza, som i sin tur ägs av Per G. Braathen

BRA SAAB 2000 SE-MKA, 2016.
Foto: Tony Edlind

BRA flyger till Stockholm Bromma, Umeå, Östersund, Sundsvall, Visby, Trollhättan, Göteborg, Växjö, Kalmar, Ronneby, Halmstad, Ängelholm och Malmö. Flygbolaget flög vid årsskiftet 2019/2020 till 19 destinationer. Flygbolaget hade en marknadsandel2019/2020 för svenskt inrikesflyg på 30 %. År 2018 hade företaget en omsättning på 2,4 miljarder kronor och 1 100 anställda.

* * *

Arlanda flygplats.

Foto:

Stockholm-Arlanda flygplats (IATA: ARN, ICAO: ESSA) är Sveriges största flygplats, belägen i Sigtuna kommun i Stockholms län. Driftbolaget Swedavia marknadsför flygplatsen vid namnet Stockholm Arlanda Airport. Mer än 26 miljoner passagerare reser till respektive från flygplatsen per år, drygt 230 000 starter och landningar genomförs per år. Flygplatsen har kapacitet för 80 starter/landningar per timme. En väsentlig del av passagerarna reser inrikes. Flygplatsen har VIP-service

Byggandet av Arlanda föregicks av många års utredningar där många olika förslag till placering figurerade. Redan 1943 tillsattes en utredning för att undersöka möjligheten att komplettera Bromma flygplats, som hade invigts 1936. Anledningen till detta var planer på att inrätta flyglinjer till Nordamerika. Brommas banor var nämligen för korta för de nya långdistansflygplanen. Utredningen - som kom att kallas 1944 års flygplatsutredning - skulle undersöka alternativa lägen för ett "Atlantflygfält".

1946 fattade riksdagen beslut om att anlägga en storflygplats i enlighet med utredningens förslag vid Halmsjön, 46 kilometer norr om Stockholm, en bit bortom Väsby. Byggandet vid Halmsjön startade 1952 men på grund av ansträngd ekonomi blev resultatet först en enkel betongbana som gick under namnet Halmsjöbanan. Invigningsflygningen genomfördes den 26 november 1954 på sträckan Bromma - Halmsjön. Med öknamnet "puckelbanan" blev banan föga använd. Halmsjöbanan kom efter ombyggnad senare att ingå i det som idag är bana 2:s (08/26) taxibana på Arlanda

Foto:

Den 16 oktober 1959 var Arlandas nya nord- sydliga bana klar och den 14 december samma år provlandade det första flygplanet en SAS Caravelle på den nya banan. I början av 1960 landade en Air France fyrmotorigt Boeing 707 på väg till Tokyo.

SAS DC-8:or sattes till att börja med in på USA-flygningarna vilka flyttade till ett halvfärdigt Arlanda och i början av april flög den första SAS DC-8-33 från Arlanda till Köpenhamn med passagerare på väg till New York.

Invigningen med en Convair 990 Coronado som SAS Flagship i bakgrunden.

Invigningen av Arlanda skedde 1 april 1962 av kung Gustav VI Adolf och nu flyttades all utrikestrafik dit från Bromma.

Den nya stationsbyggnaden med utsikt från taket.
Foto: Tony Edlind


Hangarbyggnaderna.
Foto: Tony Edlind

Källor
Egna forskningar
Wikipedia/nätet
Micael Sanz
Bilder från nätet utan källor


Länkar


Scandinavian Airliners Index



Scandinavian Charter Edition 2022

*** Tack för att du tittade på mina bilder!

Tony Edlind Sweden ***

Email: tonyedlind1945@gmail.com