Det finns en gammal sägen som förklarar hur Sävast har fått sitt namn. På 1000-talet, under vikingatiden, kom två sjöfarare som hette Une och Säfe seglande upp efter älven. Une bosatte
sig på den ena sidan och gav namn åt en by; Unbyn. Säfe bosatte sig på den andra sidan och
gav namn åt byn Sävast. Den äldsta kända stavningen av namnet Sävast är Sefasteby, eller Seffasteby. Kanske kommer namnet från det finska ordet sedvaistö (=tät vass). Troligtvis har stora delar av Sävastön, eller Bysön som det kallades, varit täckt med vass. Före den äldre vasatiden låg en stor del av Sävastön under vatten, men små öar stack upp här och där, vilket många av namnen på gårdarna och områdena bekräftar, exempelvis Högvalla, Maran och Kläppen. Sävast heter Sefast på bondska och skulle kunna härledas från namn som Sigfast. Den äldsta skrivelsen från Luleå socken är ett testamente från 1339. Testamentet bevittnades av en man som hette Sigfast Björn.
På bilderna ovan har nuvarnande Sävastån, Avan och Kvarnbäcken ritats med streckad linje. Landet har höjts cirka en cm per år.
Byn var indelad i två delar "Vest i böin"; Västibyn och "Ost i böin"; Ostibyn (Ungefär nuvarande Gamla Sävast), vilket tyder på att sjön Avan, som skiljer de två delarna åt, var mycket vattenrikare förr. De första husen låg nära Sävastån, som förut även kallades Lilla älven eller Lillån. Där hämtade sävastborna vatten, fiskade och tvättade kläder. Genom landhöjningen kom gårdarna att ligga längre bort från Sävastån, och efter hand byggdes nya hus upp, närmare vattnet.
