Ardenner
Bamse var en trygg läromästare
och tillsammans med honom och hans ägare Tage lärde jag mig att köra häst.
Två vänner som följde mig genom livet under mina år med hästar.
Bamse blev 24 år gammal!

Till minne av Tage och Bamse:
I minnet jag ser er, ni finns alltid kvar
I minnet jag ser er precis som ni var
Jag kommer alltid att älska er båda...

Sov så gott mina hjärtan
Vi ses igen i Nangijala

Fjordhäst (sk "Fjording")
Emma var en ridskolehäst som jag vurmade extra för under en lång period.
Lika envis som jag så vi hade våra duster *ler* mellan varven.
En riktgig busunge!

Connemara

Också en ridskolehäst som jag hade hand om under en lång period.
Han lärde sig snabbt tricks som att pussas och skrapa med hoven på kommando.
En riktig liten latmask men som trots det,
mellan varven kunde få upp riktiga tokil och kasta runt som en rodeohäst...

Shetlandsponny

En hingst med säregen karaktär.
Ingen fick röra honom utom jag och hans ägare.
Han var en busunge med ett föls nycker...
Såldes till en ridskola senare, där han kastrerades
och blev en mycket lugnare och mer harmonisk ponnykille.

Svenskt varmblod
Vicke var "stallkompis" till Helene (se nedan) och vi hade många roliga upptåg tillsammans.
En snäll och trygg kille som uppvaktade Helene mycket trots att han var valack...

Svenskt varmblod
Helene (även kallad "Gurkan") var den sista i raden av hästarna som jag ägnade mig åt,
och hon var hos mig i drygt ett år.
Tyvärr hade hon problem och är numera i hästhimlen hon också.
Ett sto med en underbar egenhet:
hon slappnade av så mycket vid skötseln att hon ofta ramlade ihop...
Att bli kliad mellan öronen var hennes absoluta favorit
och hon stod mer än gärna i flera timmar åt gången.

Grafiken är specialtillverkad av Angelwatchers Design för denna sida.