|
Pung Kammee
var 56 år gammal. Hon var en mycket sorgsen, isolerad patient, ett
psykiskt vrak. Hon hade svårt för att känna närhet
till de andra elefanterna och ville helst gå för sig själv.
Hon hade
tvingats gå igenom så mycket som lämnat djupa sår
i hennes inre, att man måste förstå att hon var argsint
och ofta tappade humöret.
Som arbetselefant
hade Kammee bytt ägare många gånger. Hennes senaste ägare
i provinsen Kanchanaburi visste inte mycket om elefanter, och han gav
en redan utarbetad Kammee amfetamin för att hon skulle kunna arbeta
mera. När vårt sjukhus tog emot henne den 28 april 1997, hade
hon stora sår på båda axlarna av illa sittande arbetskedjor.
På vänster sida hade kedjorna skurit ända in till benet,
och på höger ben hade hon en stor obehandlad varböld.
Fastän hon hade dessa svåra skador tvingade ägaren henne
med hjälp av droger att arbeta.
Därför
blev hon för varje dag svagare och svagare, mager och undernärd.
Hon tvingades att arbeta så hårt att hon överskred sin
kropps naturliga förmåga.
När
vi hade tagit in Kammee på sjukhuset så kollapsade hon. Utan
amfetamin kunde hon inte ens stå på benen. En annan elefant
stod bredvid och stödde henne i flera dagar, för att hon överhuvudtaget
skulle kunna stå upp. Den stora bölden på benet skars
upp, rensades och desinficerades. Det läkte med tiden bra, och efterlämnade
"bara" ett stort ärr. Såret på vänster
sida var fortfarande öppet efter ett år. Dessa två skador
var så djupa att troligen även benstommen skadats. Därför
gick Kammee stelt på frambenen, som hon inte kunde böja. På
grund av sina psykologiska kunde hon inte reletera vare sig till mahouter
eller till yngre elefanter. Hon genomled sitt förflutna om och om
igen...
Det fanns
bara en elefantko som Kammee litade på, nämligen Pung Pi. Men
när en gång elefanterna på sjukhuset måste evakueras
på grund av en skogsbrand, blev Pung Pi hotad av en elefanttjur,
som av misstag knuffade ner henne i ett hål. Där dog hon inför
ögonen på Kammee, och Kammee hade förlorat sin enda vän.
Kammee behövde
mycket tid, stillhet och ro för att komma över sitt förflutna.
Sedan hon varit 10 månader på sjukhuset ville ägaren
ta tillbaka henne och sälja henne till en annan skogshuggare, för
att få igen något av alla pengar han investerat. Det var hemskt,
Kammee skulle ha dött! Efter långa och hårda förhandlingar
köpte Friends of the Asian Elephant henne för 80.000
baht. Först ville han ha 150.000 för detta plågade och
misshandlade djur.
Tillägg
till berättelsen om Kammee:
Pung Kammee,
den sjuka elefanten var narkoman, är död. Hon hade blivit mycket
bättre sedan hon kom till oss 1997. Men hon var fortfarande mycket
nervös, och i början av juli kunde hon inte längre lägga
sig ner. Hennes framben var stela och buken svullen, och hennes lever
slutade fungera. Den 7 juli kollapsade hon. Det fanns ingen möjlighet
att hjälpa henne, så jag bestämde att få låta
henne gå i frid. Dr Preecha gav henne de sprutor som krävdes.
Jag hoppas att hon nu är där uppe någonstans, frisk och
glad, och leker, går och springer som hon kunde göra innan
allt det onda drabbade henne. Jag tackar alla som har visat oss sin värme
och sympati de senaste dagarna. Mitt hjärta finns hos Kammee och
de andra elefanterna som FAE och jag måste ta hand om. Vi hoppas
ni vill be för oss.
~Soraida
Salwala, föreståndare för elefantsjukhuset i Lampang i
norra Thailand~
|
