Klass: Däggdjur

Ordning: Elefantdjur

Biotop: Regnskog, djungel

Föda: Gräs, rötter, grenar, bark

Mankhöjd: 2,5-3 m

Kroppslängd: 5,5-6,4 m

Vikt: Hane 5000 kg, Hona 3500 kg

Livslängd: 65 år

Levnadssätt: Flock

Dräktighetstid: 22 månader

Antal ungar: 1

Könsmognad: Ca 10 år

Hotstatus: CITES I

Projekt: EEP

Den asiatiska elefanten lever i skogen där det är lätt att finna skugga under de heta middagstimmarna. Där finns också floder som den kan svalka sig i. Elefantkorna och deras kalvar lever i flockar, medan tjurarna oftast är enstöringar. Tjurarnas fördelning inom ett område påverkas mycket av musthen. Den är ett tillstånd som elefanttjurar kommer i 1-3 gånger varje år. Man ser det bl.a. på att det rinner rikligt från tinningskörtlarna. I ett område är det bara en tjur som är i musth åt gången. Då är han vresig och självsäker och jagar bort de andra tjurarna, så att han får ha brunstande kor för sig själv. Musthen är oftast över efter en månad.

När elefanter möts, hälsar de genom att snusa på varandras tinningskörtlar, som också speglar deras sinnesstämning. De kan också hålla varandra i snabeln. Kroppskontakt är lika viktig för elefanter som för de flesta andra sociala djur. Snabeln är oumbärlig för elefanten. Tack vare den når den ner till marken för att gräva upp rötter eller repa gräs. Med snabelspetsen kan den plocka upp småsaker. När den dricker, fyller den snabeln med 5-10 liter vatten, som den sedan sprutar in i munnen. Den kan också suga in damm och sand i snabeln för att sprida över ryggen som ett slags insektsskydd.

Hos den asiatiska elefanten är det bara hanen som får stora betar. Honan får små betar eller inga alls. Betarna är förlängda framtänder, inte hörntänder som många tror. De växer hela livet. Elefanten har ett unikt tuggsystem. Totalt anläggs 24 kindtänder, men bara fyra är framme åt gången. De är effektiva tuggverktyg, som krossar och mal sönder även grova grenar. Men det grova fodret sliter på tänderna och varje uppsättning har därför en begränsad livslängd. När de sista 4 tänderna är utslitna i 60-årsåldern, söker sig elefanten därför till sumpmarker, där vattenväxterna är lättare att tugga. Men de är inte tillräckligt näringsrika, så resultatet blir ändå att den långsamt svälter ihjäl.

Under de senaste decennierna har det kommit larmrapporter om den asiatiska elefanten. Inventeringar visar att det totalt finns som mest 56.000 elefanter kvar. Dessa är dessutom splittrade i många små, isolerade bestånd med växande inavelsproblem. Den snabbt växande befolkningen hugger ner skogen för att skapa åkrar. I sina försök att skydda sina grödor dödas årligen mellan 100 och 150 människor av elefanter. Till dessa problem kommer storskalig skogsavverkning och utbyggnad av vattenkraft, som förstör de krympande skogsområden, där elefanterna lever. Man har skapat stora reservat för elefanter och annat vilt, och i Sri Lanka och Malaysia har man framgångsrikt flyttat elefanter till dessa reservat från omkringliggande områden för att slippa avliva problemelefanter.

Tack till Kolmårdens djurpark för alla faktauppgifter