Uttryckande Konstterapi

En terapiform specialiserad på integration av, samt övergångar mellan olika konstnärliga uttryck.

Uttryckande konstterapi är benämningen på den konstnärliga terapiform som arbetar integrerat med flera konstarter - bild, poesi musik, dans, drama. Istället för att vara specialiserad på EN konstform som bildterapeuten, musikterapeuten och dansterapeuten, är uttryckande konstterapeutens specialitet att arbeta med en mångfald uttryck, integrera dessa samt använda sig av övergångarna mellan de olika konstarterna.
En av utgångspunkterna inom uttryckande konst är att olika skapande uttryck tilltalar olika sinnen. Att arbeta med flera konstnärliga uttryck - modaliteter - befrämjar därför människans hela utveckling.

I uttryckande konstterapi är terapeuten aktivt involverad i den skapande processen, möter och relaterar till klientens skapande uttryck - ibland med en egen bild, dans, sång. Detta har sin grund i synsättet att det är först i det skapande mötet, där både klient och terapeut tar risken att uttrycka sig autentiskt, som de kan beröras. Grundläggande för det uttryckande konstterapeutiska förhållningssättet är också att det är i den levande responsen som ett möte uppstår mellan dem och en verklig förändring sker.

"All Art has a performative aspect - it demands to be seen by another". Citat från "The Expressive Body: A Fragmented Totality", 1996, av Stephen Levine.

Vad är verksamt i Uttryckande Konstterapi?

I uttryckande konstterapi används både expressiva och receptiva metoder såsom inre och yttre bildskapande, rörelse och dans, ljud, röst och musikimprovisationer, dramatisk gestaltning och psykodrama, diktskapande och musikresor. Även i utforskande av sagor, myter, drömmar, sker en väsentlig del av det terapeutiska arbetet eftersom vi genom dessa når omedvetna skikt och får kontakt med en djupare kunskap och kreativitet.
Med sin betoning av det konstnärliga uttrycket och den skapande processens läkande förmåga, knyter uttryckande konstterapin an till äldre kulturers kunskap om mytens, drömmens och ritens helande funktion. Där satte myten in människan i ett existentiellt och religiöst sammanhang medan riten fungerade sammanhållande och bekräftade de förändringar individen och samhället gick igenom. I ritualen skedde initiering och helande - där bekräftades det nya tillstånd eller den skada som drabbat individen eller samhället, där skedde läkningen och där återupptogs den eller det skadade på nytt i gemenskapen.

I vår moderna kultur har sammanhangen gått förlorade. Vi lever i en alltmer fragmenterad värld, isolerade både från vårt inre och från andra människor. Uttryckande konstterapins styrka är att den kan använda sig av de fragmenterade uttrycken i det terapeutiska arbetet och via den skapande processen upprätta helheter. Liksom andra konstnärliga terapiformer är den meningsskapande genom sin förmåga att på flera nivåer knyta ihop det som sker i djupet av vårt inre med det liv vi levt och lever i den yttre verkligheten. I uttryckande konstterapi ses kropp och själ i ett helhetsperspektiv.

Under den skapande processen ges känslor form

Under den skapande processen kan vi erfara att vi ingår i ett större sammanhang, något bortom det vardagliga, och transcendera. I den skapande processen ryms också den estetiska upplevelsen. Den talar till våra olika sinnen och är i sig vitaliserande. Vi kan uppleva njutningen i att blanda färger och låta dem mötas på papperet, känna upprymdheten då vi rör oss över golvet och upptäcker en ny rörelse eller återskapar kontakten med en länge bortglömd sång.
I det skapande arbetet kan vi både var helt i oss själva och glömma oss själva. Detta uppgående i den skapande processen ger en djup vila vilket har en läkande funktion. Den smärta och sorg vi bär på möter vi också när vi skapar, men i smärtan finns också möjligheter - där vi har våra sår kan vi också hitta våra starkaste uttryck och vägen tillbaks till glädje och tillit. I arbetet med de konstnärliga terpiformerna kan vi förutom att uppleva smärta och hinder även få kontakt med de friska, spirande krafterna. Mitt i förtvivlan över det som varit, kan en glädje välla fram över en form eller struktur som känns autentisk och stämmer med hur det var, och förundran över en ton som klingar just så som det nu känns inombords.
I skapandet av bilder, dans, rörelse, musik och ljud, ges känslor, förnimmelser och upplevelser ett uttryck som så småningom kan länkas till det verbala språket. Och när kreativiteten utgår från vårt innersta blir dess språk universellt.

Konsten är Själens Språk