När jag var ung såg jag allt fint i livet, men allt är inte blommigt och vackert - det finns många skuggsidor också.

Gladare än sina dikter

Om Mehos dikter är dystra och eftertänksamma, så ger han i det levande livet ett betydligt gladare intryck.. Flera gånger under vårt möte fyrar han av ett lika varmt som brett leende. Han ger intryck av att vara en person i harmoni, sina svarta poem till trots. Eller kanske är det just däför - skrivandet blir den kanal där det mörka får komma fram. Ändå beskriver han sig själv med ord som "ledsen" och "missnöjd".
     - Jag är ledsen för att mitt liv förändrats genom flykten. Och för att jag inte kan träffa så många nya vänner, på grund av språket.
     Bristande kunskap i svenska är ett ptoblem för Meho. Inte minst i hans yrkesroll som författare. Hans böcker översätts till svenska och under vårt samtal har han tolk till hjälp för att kunna utrycka sig. Meho förstår riktigt bra - och talar även en hel del - men har ibland svårt att hitta oreden när han ska formulera sig.

Prisad drömmare

- Jag har försökt skriva lite på svenska redan, men jag kan inte yttra mig med de rätta orden. Det blir ingen tyngd, inget liv.
     Men när han skriver på sitt hemspråk finns både tyngd och liv i orden. Det tyckte också juryn i Göteborgs Skrivarsällskap, som tillägnade Meho segern i en poesitävling 1999. Bland 70 poeter och över 200 dikter, alla anonyma, fick Meho första pris för sin dikt Föreställ dig att i Bollnös faller snö. En utmärkelse han är mäkta stolt över och ser som ett av sina främsta erkännanden.
     Meho är sedan flera år medlem i Svensk Författarförbundet, men är fortfarande även medlem i författarföreningen i Bosnien. Han har också kontakt med sina gamla författarkollegor som finns kvar i hemlandet.. En av de drömmar han när är att göra en utställning i Bosnien tillsammans med cirka 15 övriga bosniska författare som verkar i Sverige idag. En annan dröm är att en gång kunna skriva sina dikte på svenska.
     - Jag känner att jag klarar språket bättre och bättre, säger Meho och ler.
    Han berättar att det finns runt 1300 bosnier som studerar i Svrige. De är, som han uttrycker det, "bron mellan två språk". Något som alltså även Meho vill bli, så småningom.
     Men än så länge skriver han på bosniska. Under långa promenader hittar han den inspiration han behöver.

"Jag har bara ett liv"

Han skriver alltid med penna i första stadiet. Det finns inget annat alternativ. Att skriva direkt på en datorskärm är otänkbart för Meho Barakovic.
     - Nej, nej, det går inte! Det blir fel där uppe, säger Meho och pekar på sitt huvud.
     När han inte skriver eller promenerar är han mestadels hemma i lägenheten på Framnäs. Där läser han och lyssnar på musik. Och drycker kaffe - med mjölk i.
     Men största delen av sin tid ägnar han åt sitt skrivande. För hans tid är, liksom för alla oss andra dödliga, begränsad. Meho har så mycket han vill hinna med, så mycket han vill berätta och så många tankar som bara väntar på att bli nedskrivna.
     - Jag har bara ett liv och det är inte mycket tid. Jag vill hinna få ut så många böcker som möjligt.

... home