Enzymlaboration
Länkar

Tillbaka till cellbiologin

Ordbok

Tillbaka till biologisidan

Vid detta tillfälle skulle ni utföra två labbar. En med enzymet katalas och en med enzymet amylas.

Enzymerna är biologiska katalysatorer som påskyndar biokemiska förlopp. De är komplexa proteinmolekyler, varför enzymernas verkan kan dämpas(inhiberas) på olika sätt, såsom med värme och med sänkning i omgivningens pH. Värme och syra verkar som permanenta inhibitorer; de förstör enzymets proteinstruktur helt och hållet.

Experiment 1: Katalas i leverceller

I levande celler bildas väteperoxid (H2O2) som en biprodukt då olika kemiska reaktioner äger rum. Väteperoxiden är giftig och måste därför brytas ned med hjälp av enzymer. Ett sådant enzym är katalas. Den finns bl.a. i leverceller och omvandlar väteperoxid till vatten och syrgas.

Till försöket behövdes:

  • Väteperoxid
  • Sand
  • Lever
  • Gasolbrännare.
  • Provrör
  • Mortel
  • Pincett
  • Termometer
  • Sked
  • Bägare.
  • Rörtång

Till er hjälp hade ni teorin om vilka ämnen enzymer bestod av och hur dessa ämnen betedde sig under olika betingelser.



Era resulat


I första försöket fanns ingen lever i provröret och därmed heller ingen katalas som kunde sönderdela väteperoxiden. Därför skedde ingen reaktion där.

I det andra röret lades en leverbit varför reaktionen mellan katalas och väteperoxid kunde äga rum. Reaktionen skedde vid värmeutveckling, som kunde kostateras med termometern.

I det tredje röret var reaktionen häftigare än i det andra. Detta berodde på att levercellerna finfördelades och kontaktytan mellan katalas och väteperoxid blev då desto större.

I det fjärde röret uteblev reaktionen. Detta berodde på att enzymernas proteinstruktur förstördes vid kokningen.

Experiment 2. Amylas i saliv


Stärkelse är ett av människans vanligaste födoämnen. Det ingår i bl.a. mjölprodukter och i potatis. Stärkelsen måste sönderdelas i mag – tarmkanalen för att den energirika näringen ska kunna tas upp av blodet och transporteras till cellerna. I saliv finns ett enzym som heter amylas. Amylas sönderdelar stärkelse, som sedan tas om hand ytterligare längre fram i mag - tarmkanalen.

Stärkelse kan färgas med hjälp av jod. Jodatomerna sätter sig i mitten på stärkelsespiralen, varvid stärkelselösningen blir blå.

Till försöket behövdes:

  • Stärkelselösning
  • Amylaslösning
  • Utspädd saltsyra
  • Jodkristaller
  • Destillerat vatten
  • 2 st. bägare (en ca 200 ml och en annan ca 50 ml)
  • E – kolv (ca 200 ml)
  • Spatel
  • Pipett
  • Provrörshållare
  • Brännare
  • Trefot
  • Trådnät
  • Glasstav
  • Tratt
  • Filterpapper
  • Provrörsställ
  • 4 st. provrör
  • Mätkolv
Till er hjälp hade ni teorin om vilka ämnen enzymer bestod av och hur dessa ämnen betedde sig under olika betingelser.


Era resulat


I rör A med bara vatten och stärkelse blev lösningen blå vid tillsats av jodkristaller. Detta berodde på att Jodatomerna sätter sig i mitten på att Jodatomerna satte sig i mitten på stärkelsespiralen, varvid stärkelselösningen blev blå.

I rör D blev det ingen färgning efter jodtillsats. Detta är ju inte så konstigt, eftersom amylaset har löst upp stärkelsespiralen och då kunde jodatomerna inte sätta sig längre.

I rör B Blev det däremot färgning efter jodtillsats, trots att rör B innehöll anmylas. Däremot var den overksam till följd av uppvärmningen och kunde då inte bryta sönder stärkelsespiralen.

I rör C skedde samma reaktion med den skillnaden att det var syran som förstörde enzymets proteinstruktur och inte värme som hos rör B.

Frågor till Laszlo.