Hur är det egentligen att studera utomlands och som i mitt fall hur är det att studera i USA? Det var den här frågan jag sökte svar på när jag började att fundera på att åka iväg till USA. Jag har alltid varit fascinerad av USA som nation och av dess folk, och de kontakter jag haft med amerikanare under mina första år på universitetet i Luleå bara ökade min lust att åka dit och uppleva det själv. Jag bestämde mig under vårterminen 1998 för att försöka ta mig till USA, vid det tillfället hade jag ingen aning om hur jag skulle göra och vad jag skulle göra i USA. Efter att kommit i kontakt med ASSE/Aspect och deras utbytesprogram bestämde jag mig för att åka dit som student. Efter några månaders förberedning så blev allting klart, jag skulle åka till University of Louisiana at Lafayette i staden Lafayette som ligger i Louisiana. Lafayette är en stad med cirka 110,000 människor, vilket räknas som en liten stad. Universitetet jag skulle gå på hade nästan 18,000 studenter, vilket heller inte räknas som något stort universitet. Men det räckte helt klart för mig som gått uppe i Luleå med knappt hälften så många studenter. Jag åkte iväg den 8 januari 1999, skolan började några dagar senare men vi skulle vara med på en introduktion som alla nya utbytesstudenter får gå igenom. Det är väldigt spännande att komma till ett helt nytt ställe, i synnerhet också om det ligger utomlands. Man känner ingen och vet inte alls vart man ska ta vägen. När jag äntligen kom till Lafayette, försenad på grund av snöstorm i New York, fanns det ingen där för att möta mig. Jag hade en väldig tur, en lärare från mitt universitet för det kommande året var med på samma flygplan och han erbjöd mig skjuts till universitetet. När jag kom till universitetet fick jag hjälp av så kallade Hall Counselors, vilkas uppgift är att hjälpa nya studenter att komma tillrätta och ordna med studentrummet. Jag fick hjälp med in-checkningen och blev tilldelad ett rum. Det var meningen att jag skulle ha en rumskamrat under den första terminen, men han dök aldrig upp så jag fick rummet för mig själv. Det första jag lade märke till var att de har väldigt många bilar i USA. Jag lärde mig snabbt att ha en bil är i stort sett en nödvändighet om man vill göra någonting överhuvudtaget. Lafayette var en väldigt utbredd stad, skulle man gå på bio eller åka och shoppa var en bil en nödvändighet. Eftersom jag inte hade råd att ha bil själv så gällde det att ha kompisar som hade tillgång till det, vilket jag klarade av att hitta. En annan sak som jag märkte var att man hörde och såg väldigt mycket polisbilar och andra utryckningsfordon, universitetet hade till och med egen polisstation, men det kändes tryggt att ha dem till hands ifall något skulle hända. Jag blev faktiskt stoppad av polisen en gång när jag var på väg hem från träningslokalen. Jag kom gående vid sidan av vägen, vilket i sig inte är en vanlig syn i USA, och jag passerade en bensinmack där det stod några polisbilar och det verkade som att en bil hade stulits eller att någon brutit sig in i en bil. Jag tänkte inte så mycket på det utan gick bara förbi och fortsatte min promenad hem till studentrummet. Alldeles innan jag kom fram så åkte en polisbil upp bredvid mig och stoppade mig. Polisen klev ur sin bil och kom fram till mig, han frågade efter mitt ID-kort, vilket jag gav till honom direkt. Helt plötsligt var det fullt med polisbilar runt omkring mig, men polisen som stoppat mig sa till sina kollegor på radion att jag inte var den de sökte. Anledningen till att han hade stoppat mig var att gärningsmannen hade en vinröd tröja, vilket jag hade under min jacka. Polisen hade sett den sticka fram under min jacka när jag gick förbi bensinstationen. Sen har jag blivit stoppad av vägpolisen i Texas, men det kan ni läsa mer om på min hemsida. Mina Hall Counselors var till stor hjälp, redan första dagen tog de med mig på basketmatch, vårt universitetslag spelade match i the Cajundome. Sportarrangemang och sportutövande ligger på en helt annan nivå på college i USA än i Sverige. Jag hade spelat basket för mitt universitet i Luleå, här hade jag knappt platsat som vattenpojke. En annan stor skillnad är att det gick ungefär 5-6,000 personer och tittade på deras matcher, vilket gav ett oerhört drag och en hög stämning. Som student kom man också in gratis på alla sportarrangemang och man fick vara med i lotterier och tävlingar. Vid ett tillfälle fick jag gå ner på basketplanen i halvtid och tävla med några andra studenter. Vi delades in i två lag som skulle göra så många poäng som möjligt under 25 sekunder. Det var häftigt, 5,000 personer på läktaren hejade på oss, men mitt lag förlorade, men det gjorde inget för det var en oerhörd upplevelse. Hur var det att studera i USA jämfört med i Sverige? För mig var det lugnt, jag hade inte planerat att sitta över mina skolböcker hela min vistelse och jag hade därför planerat mina kurser därefter. Dessutom hade jag läst 4.5 år i Sverige på collegenivå, så studietekniken fanns där redan. Det som var annorlunda för mig var relationen till lärarna. I Sverige hade jag alltid haft en ’vänskaplig’ relation till mina lärare, alltså att man stod på samma nivå personligt. I USA däremot var det inte frågan om att knalla rakt in på lärarens kontor och förvänta sig att de skulle ha tid över för dig som student, särskilt inte en ny student som dessutom kom från ett annat land. De var inte frågan om någon rasism men förhållandet lärare-elev är mycket striktare i USA än vad den är i Sverige, baserat på mina erfarenheter i alla fall. Själva kurserna var det ingen större skillnad på, man läste litteratur, gjorde uppgifter och prov på ett liknande sätt som i Sverige. En stor skillnad var det dock i sättet att betygsätta din arbetsinsats. I Sverige läser man och jobbar med ett ämne över en läsperiod och sedan går man och skriver en tenta som sedan ligger som grund för nästan hela ens betyg. I USA delas kursen in i olika moment och man får poäng för dessa moment. Poängen adderas sedan ihop och man får en procentsats av det totala antalet möjliga poäng för kursen. Med andra ord, alla inlämningsuppgifter, läxförhör, gruppuppgifter, aktiviteter, och prov fick man olika poäng för som sedan gav dig ett slutbetyg. Jag gillade det systemet mycket bättre än det svenska. Fördelen med den svenska modellen är att man kan skriva en tenta hur många gånger som helst, misslyckas du i USA får du läsa om hela kursen. Fabian Solberg 18 februari 2000
Några tips inför resan
Skaffa e-mail om du inte redan har det. Ta reda på din familjs och vänners e-mail. De är bra att ha i början när man inte känner så många. Var ute i god tid när du ska planera din resa. Ta kontakt med berörda myndigheter, skolor och liknande tidigt och fråga vad du behöver göra för att kunna åka iväg. När du väl är på plats, engagera dig, gå med i klubbar, idrottsföreningar, studentorganisationer, och liknande. Följ med på allt du blir erbjuden, ta alla chanser du får att uppleva annorlunda erfarenheter, även sånt du inte direkt är intresserad av. Studera landet du ska åka till, läs om det i uppslagsböcker. Ta även fram fakta om staden dit du ska åka. Det finns ingenting som får en på god fot med lokalbefolkningen som att glänsa med lite kunskaper om deras egen hemstad och hemland. Försök att ordna så att någon väntar på dig när du kommer fram, det underlättar dina första steg och känns betydligt mycket tryggare. Ta inte på dig för mycket skola, passa på och njut av det land du kommit till också. Livet är inte bara en skolbok. Planera dina studier så får du mer tid över till annat utan att dina betyg behöver gå ner, för det är heller inte meningen. Har du möjlighet, åk ett helt läsår. En termin går väldigt fort och en stor del av den går ut på att hitta nya kompisar och passa in i den nya miljön. Den andra terminen är oftast roligare och mer avslappnad. Har du råd, res runt i det land du kommit till när du har tid, t.ex. helgutflykter till närliggande orter. Det ger dig en bättre bild av hur det fungerar i det land du kommit till och du får en mycket bättre behållning av din resa. Tänk på att du representerar Sverige i det land du åker till, alla du möter kommer att se dig som hela vår nation, inte bara du som individ. Ta med alla pengar du kan komma över. Ingenting är gratis, att uppleva kostar.
