undefined
Här kan du följa berättelsen om när Ove gjorde sin andra ensamresa till Thailand, nu på hösten.
Berättelsen är i dagboksform och under resans gång uppdaterades den när tillfälle gavs, beroende på tillgång till Internetcaféer.
Någon gång i framtiden kanske den uppdateras med lite fler bilder …
All text är anpassad till Microsoft Internet Explorer 4.0 - textstorlek "Mellan/Medium" … så kolla inställningarna.
Följande flygturer genomfördes under resan:
Stockholm - Bangkok ( Thai Air )
Koh Samui - Bangkok (Bangkok Air - i år igen med inhyrt flygplan från Siem Reap Air från Kambodja )
Bangkok - Stockholm ( Thai Air )
Kursen på thailändska Baht var 2004-08-24 enligt Forex :
100 SEK = 535,05 Baht (THB)
100 THB = 18,69 Kronor (SEK)
Tre veckor efter hemkomst (2004-11-04) såg det ut som följer:
100 SEK = 564,65 Baht (THB)
100 THB = 17,71 Kronor (SEK)
Jag hamnade förmodligen någonstans mittemellan. Glömde att kolla upp exakt vad banken debiterade för alla köpnotor och bankomatuttag … och det finns inga kontoutdrag att gå tillbaka till …
En uppskattning m.h.a. de bevis som finns kvar ger vid handen att jag hamnade på ungefär 18,324 öre/baht och den kursen har jag använt i prisöversättningarna i berättelsen.
Förra resan hade jag ett snittpris på 18,905 öre/baht, så det blev ungefär 3,07 % billigare …
Klicka här för att skippa inledningen och hoppa direkt ner till reseberättelsen!
Onsdagen den 19:e maj inleddes resan när jag besökte resebyrån Koh Phangan på Östgötagatan och pratade med Tia där. Den här gången hade vi mer tur än förra året när hon försökte hjälpa mig. Hon hittade ganska omgående en resa till Bangkok och direktflyg med Thai Air. Jag fick visserligen ändra mina planer från söndag-söndag till fredag-fredag och offra en semesterdag extra men slipper i stället omaket med mellanlandning och planbyte i Köpenhamn. Resan kostar 6.000 kr plus flygplatsskatt 250 kr och det är bra mycket billigare än vinterns resa som kostade 9.670 kr totalt (flygresa 8.800 + flygplatsskatt 670 + bokningsavgift 200). Jag fick en faktura på handpenningen på 1.500 kr och resten skulle betalas en månad före avfärd. Tämligen omgående fick jag också en bekräftelse på bokningen via e-mail. Snyggt jobbat!
Onsdagen den 23:e juni besökte jag åter resebyrån Koh Phangan och Tia. Nu ville jag öka på resan från fyra till sju veckor p.g.a. förändringar i mina anställningsvillkor. Den första resan jag bokade hade ett specialpris eftersom den var på max fyra veckor, så nu blev det till att betala lite mer. Dessutom hade flygplatsskatten i Thailand höjts. Jag kom ändå undan med 7.800 kr plus 500 kr skatt, totalt 8.300 kr; d.v.s. 2.050 kr mer för tre veckors förlängning. Nu fick jag i stället en ombokningsbar biljett om jag skulle vilja stanna längre, men fortfarande direktflyg till Bangkok med Thai Air.
Tisdagen den 6:e juli var jag tillbaka på resebyrån för att betala handpenningen på 1.500 kr och få den exakta färdplanen, vilket glömdes bort förra gången. Efter varje besök på resebyrån i hörnet Östgötagatan/Bondegatan brukar jag gå runt hörnet till restauranten på Skånegatan och äta gott. Rekommenderas å det varmaste! Lättare att få plats för lunch än middag. Lunch serveras dessutom ända till kl 16:00!
Onsdagen den 27:e juli slank jag in på resebyrån en sista gång för att slutbetala resan. Nu hade dessutom resebyråchefen Marina kommit hem från en resa till Koh Samui, så jag fick lite tips på vart jag skulle åka för att undvika monsunregnen.
Började sedan att prata med killen framför; Erik från Hälsingland; som var på väg hem med thailändsk fru och två barn efter semester hemma i Sverige. Han hade bott 10 år i Bangkok och jag frågade lite om jobb och boende och så. Dessutom var han Bajare. Det blev fem öl till innan så frukosten rullade in. Då var klockan fyra thaitid men bara 23 svensk tid, så det kändes lite malplacerat.
Sedan tog jag en taxi till hotellet, dit jag anlände någon gång mellan 8 och 9. Jag fick sitta och vänta en stund men sedan fick jag mitt rum. Gick och lade mig med en gång och sov runt halvannan timme. Hade gjort upp om att ringa min lilla flickvän So vid 11-tiden och fick tag på henne med en gång. Hon var redan klar med skoldagen och befann sig hemma och lovade att dyka upp vid ettiden, så jag törnade in igen. Först vid två dök hon upp och det gjorde ju inte så mycket, om man säger. Så satt vi och pratade och skrattade någon timme innan vi gick ut och käkade.
När vi kom ut hade det börjat regna så smått och strax vräkte det ner. Vi drog bara några tvärgator bort till restaurant "Thai House Two", där vi åt ett par gånger förra året, och vi kom in där som två dränkta hundar och fick låna handduk att torka av oss med. De har jättegoda pork sticks satay (jordnötssås). Det blev lite seafood soup också. Däremot blev det ingen alkohol p.g.a. en märklig anledning. Det skulle nämligen vara borgmästarval i Bangkok under söndagen och när det är val så är det offentligt alkoholförbud. Bryter man mot det så kan man (bar- och restaurantägare misstänker jag) få 5.000 baht i böter eller två månaders fängelse. Tuff skit! Alkoholförbudet varade från kl 18:00 på lördagen till 14:00 på söndagen. Dessutom hade vi ett litet strömavbrott på en halvtimme uppe på hotellet så det var tur att ficklampan var med.
Klicka här så får du se hur vädret är i Bangkok just nu.
So hade skrivning i plugget denna dag så det blev mer shopping. Efter frukosten skulle jag iväg på stan men blev så trött så jag sov en timme till. Hade precis duschat och gjort mig klar när So dök upp, redan klar med provet. Dock var hon trött och hade ingen lust att dra ut på stan så det fick jag göra ensam. Hon sov och tittade på tv i stället.
Tog SkyTrain ner till shoppingkomplexet vid Siam Square och handlade lite småsaker; en pikétröja, tandkräm, duschkräm, schampoo, extra batterier, tigerbalsam och lite annat smått … sådant som man inte vill släpa med hemifrån. Internetsurfade lite för att få tag på lite fotbollsresultat från England. Det var inte riktigt läge att sätta sig på någon pub och titta på tv-fotboll redan första kvällen, när man inte setts på åtta månader! Tyvärr kunde jag inte uppdatera hemsidan därifrån eftersom de på det stället hade bannlyst Angelfire p.g.a. att vissa tydligen använder deras sidor att lägga upp en massa olämpligt material på! Detta hände på ett par andra ställen också. Jag mailade till Angelfire och frågade om råd. De rekommenderade publika bibliotek, där de tydligen inte får filtrera bort något. En lunchmacka blev det på Black Canyon. De har goda tonfiskmackor där. Fortfarande alkoholförbud, så det fick bli iste.
Tillbaka på rummet före sex för dusch och ombyte. So hade inte sovit klart (det blev nog mest tv-tittande, tror jag), så det tog ett tag innan vi kom iväg. Denna kväll blev det restaurant Pasta'n'noodles på Sukhumvit Road. Det blev gratinerad löksoppa och penne med salami för mig. Man behöver ju inte chocka magen med thaimat varenda kväll! De hade också sådan, så att So fick vad hon gillar. Fortfarande ingen pilsner!
Nu blir det så att det blir ytterligare två oplanerade dagar i Bangkok. So slutar nämligen inte på jobbet förrän i morgon, den 31:a.
Tog mig bort till Khao San Road för där finns allt jag behöver och billigt dessutom.
Köpte "brottarlinne", strandskjorta, sarong (tar mindre plats än badlakan och torkar snabbare), skinntofflor, badtofflor, handgjord kam av trä, tigerbalsam och lite annat smått och gott.
Sedan tog jag mig bort till huvudpostkontoret per båt och köpte där lite frimärken; både till vykort och snygga att spara.
.
På vägen dit åkte jag förresten den alldeles nyöppnade tunnelbanan. Den har bara varit igång sedan tredje juli. Kul och fortfarande väldigt snyggt överallt. Dessutom var det löjligt billigt och det var till och med 15% reducerat pris så här i början. Jag tror jag betalade 22 baht (4 kr) för fyra stationers resa och det finns 18 stationer totalt. De har byggt en variant där man inte kan komma ner på spåren, d.v.s. med dörrar som öppnas både på stationen och i själva tåget. Klicka här så får du se lite om tunnelbanan. Tyvärr är texten bara på thailändska, men chansa på knapparna i vänstermarginalen så får du upp lite bilder och karta. Eller klicka här här så får du upp kartan över tunnelbane- och SkyTrain-nätet.
På kvällen blev det ut att äta som vanligt. Vi gick på ytterligare en favvorestaurant från förra året; nämligen Soi 5, som ligger just i hörnet av Soi 5 och Sukhumvit Road. Soi betyder väl närmast tvärgata.
Idag blev det lite mer påtvingad shopping. Åkte till Saphat Taksin men tog det ganska lugnt. Tittade på läderskärp och köpte paraply och nagelklippare på varuhuset Robinson. Så åkte jag tunnelbana igen, men tyvärr bara samma fyra stationer tillbaka. Nu tog jag i alla fall ett par bilder.
Sedan hände en rätt otrolig sak. Jag hittade varuhuset Robinson även på Sukhumvit så jag gick in för att kolla om läderskärpet jag ville ha fanns i rätt längd där. (Jag hade tur så jag köpte ett). Då möter jag Stuart från min thailändska språkkurs på Medborgarskolan. Helt otroligt! Han har numera flyttat hit lite på vinst och förlust och skall så småningom försöka hitta ett jobb. Han har diplom att han får lära ut engelska och han är ju engelsman så det passar ju bra. Kul grej! Vi hann inte prata så länge men bytte mailadresser och skall försöka träffas när jag är tillbaka i stan igen.
Av Stuart fick jag veta att jag missade en stor höjdpunkt på Sukhumvit Road. Det hade nämligen hållts en parad (se bilden här intill) för de olympiska hjältarna. Alla åtta (4 guld, 1 silver, 3 brons) åkte i kortege och mottog folkets jubel. Om detta hade jag tyvärr ingen aning, trots att jag hade läst en artikel på morgonen om att de skulle komma hem. Tydligen läste jag inte hela artikeln, eller så stod det inte där. Synd i alla fall!
Så köpte jag två pikétröjor och fick bara ner priset till 350 baht (66 kr). Besvikelse, men ganska väntat. Det blev ingen middag utan bara en macka och en kanna te på hotellet.
Nu blev det alltså en extra dag här p.g.a. Sos jobb. Däremot blir det inga sluttentamina till helgen, för de var helt plötsligt klara. Yippee!
Vi försov oss idag så det blev ingen frukost. Jag tog i stället en kopp te och en bautamacka (footlong) på Subway medan So åkte till jobbet för att hämta sina prylar och visa arbetsuppgifterna för ersättaren.
Sedan tog jag en taxi till templet Wat Sraket uppe på en konstgjord kulle som på engelska heter Golden Mount och som förr var den högsta punkten i Bangkok. (Se utsikten därifrån på bilden här intill). Det är fortfarande kilometervis utsikt men tyvärr alldeles för mycket skyskrapor i fjärran.
Sedan tog jag en taxi tillbaka och badade i hotellets pool tills So dök upp och vi käkade middag på samma ställe som första kvällen; Thai House Two. Goda satayspett, som sagt!
Åt frukost och checkade ut. Tog en taxi till Hua Lamphong-stationen. Fick vänta 90 minuter innan det gick ett tåg. Hann därför internetta lite för dyra pengar och So kunde ladda sin mobil i en automat där. Finns det sådant i Svedala också? Klockan ett prick gick tåget och fyra timmar senare var vi framme i den gamla kungliga badorten Hua Hin. Kungafamiljen har fortfarande ett residens här.
Vi lät oss raggas upp av hotell Thipurai som tyvärr visade sig ligga lite långt från själva centrum av aktiviteterna. "It's a long way to Thipurai", ju! Tur att taxi inte är så dyrt. 60 baht (11 kr) med tuk-tuk blev det varje gång vi skulle någonstans.
På kvällen åt vi middag vid piren på en restaurant HasseJohan och jag besökte för två år sedan. Suverän pork garlic pepper och lika suverän "cashew sallad" (friterade nötter med gröna och röda chillifrukter strödda över). Gick runt och tittade en sväng och tog varsin cocktail på ett annat ställe HasseJohan och jag frekventerade och som (fortfarande) är bra på irish coffee. So tog en blue Margaritha och jag hann även med en black russian. Konstaterade att alla olagligt byggda "guest houses" längs den kommunalt ägda stranden, som skulle bli tvungna att rivas inom en månad enligt en tidningsartikel jag läste för två år sedan fortfarande fanns kvar, däribland Mod's som vi bodde på den gången.
Vi bodde en natt till i Hua Hin, för att dagen efter ta tåget söderut med Phuket som slutmål, trots att det nog är sämre väder där än på Samui, där det enligt uppgift borde vara bra i september också. Det är nämligen så att So vill träffa kusin Ann som är på besök från Irland där hon är gift och bor. Hon skulle ha kommit till Phuket först om två veckor men har tydligen kommit dit redan nu och om två veckor är hon inte kvar. Eftersom So skall få styra resan lite, nu när hon äntligen har fått en längre semester så …
Idag gick vi runt och tittade lite. Tog en lång promenad längs stranden och genom stan och jag tog med So till hotellträdgården som jag besökte redan för två resor sedan. (Se den egenhändigt tagna bilden här intill).
Vi var också uppe vid stationen och tittade efter när tågen gick. Efter en drink på en annan restaurant intill piren åkte vi "hemåt" och åt på gatan där vi bodde. Mycket gott! Något dopp blev det tyvärr inte, trots att det tydligen fanns swimmingpool på hotellet, och trots att det var varmt och klibbigt.
Väl framme tog vi en taxi med fast taxa, bara 100 baht (18 kr) för de 14 kilometrarna in till stan, och tog in på Thai Rung Ruang hotel där jag bott två gånger förr. Ett enkelt rum med fläkt, dusch/wc (thailändsk toalett - d.v.s. hål i golvet) och tv kostade 320 baht (59 kr). Vi fick t.o.m. utsikt åt gatan den här gången.
På kvällen försökte jag hitta en gammal favoritrestaurant eller åtminstone marknaden nere vid hamnen. Misslyckades med båda. Det blev först en annan marknad med lite gatuståndsmat och sedan "riktig" middag på ett hotell. Gott i alla fall.
Sedan skulle vi ner på stan och titta lite. Vi hade tur eftersom Nadine också skulle dit så hon gav oss skjuts. Efter att ha ätit på en gammal favvorestaurant; No 6 (dock i ny regi igen); hamnade vi på Gonzo's Bar och träffade en massa av Sos kompisar och kusiner som jobbar där och på de närbelägna U2 Bar och U2 Annex (alla tre drivs av hennes morbror). Några har jag träffat förr och det blev en del glada hågkomster. Bl.a. träffade jag Jab som väl har varit där varje år jag varit nere och som numera bor och jobbar i England, men var hemma på besök. Hon berättade också att Soiy, som var med första gången jag träffade So, också bor i England. Blev bjuden på Jägermeister av Pum som är dörrvakt där. Han brukar alltid bjuda på det och jag fick ju bjuda tillbaka förståss … eller om det var jag som bjöd först? Tydligen bjöd jag Sos kusiner på både det ena eftersom slutnotan blev på hela 1.380 baht (252 kr) … och ändå drack jag bara fyra pilsner …
Klicka här så får du se hur vädret är på Phuket just nu.
So var inte i form så på kvällen gick jag ut ensam för att äta lite och kolla helgens fotbollsresultat på internet. Åt på ännu en gammal favoritrestaurant; Nid's. Vårrullarna var helt OK, men nudlarna bara sådär. Vet inte ens om det är samma ägare som förr.
I övrigt gjorde vi inte speciellt mycket denna dag. Käkade både lunch och middag på Le Jardin och spelade lite biljard. Jag förlorade 1-5 …
Idag tog vi en riktig långpromenad trots värmen och solen.
Vi gick längs hela stranden (3 km) och åt italiensk lunch på Franco Roma längst norrut (strax utanför vänsterkanten på bilden). Så långt norrut har jag aldrig varit förr. Det blev en lasagne för mig och en liten tunn pizza för So. Ända skar hon bort kanterna!
På väg tillbaka shoppade vi lite, tog ut pengar och gick vilse! Vi skulle bara korsa ett stort gärde, som dessutom visade sig vara den lokala soptippen, men det blev helt fel och vi hamnade i fel ände av Nanai Road, där vi bodde. Så det blev en lång promenad och eventuellt kan vi ha gått mer än 10 km totalt. Det kändes faktiskt rejält i låren efter löpningen i går.
Vi hann med middag på Le Jardin innan kokerskan gick hem klockan sex.
Sedan blev det biljard igen … och torsk igen … 1-6 denna gång …
Idag drog vi oss länge och åt ingen lunch utan bara vår hemmafrukost på altanen. Vi har ju kylskåp. Vid tvåtiden tog vi en tuk-tuk till Phuket Town. Först stannade vi till vid öns största tempel, Wat Chalong, och där blev det både rökelse, tända ljus, bladguld och lotusblommor till Buddha. Sedan shoppade vi lite; bakelser och andra onyttigheter till morgondagens frukost. Slutligen fortsatte vi med samma tuk-tuk (500 baht/91 kr totalt) till restauranten Kan Aeng 2 utanför staden och nere vid vattnet. Fin utsikt med pir och en massa båtar och god och billig mat.
Tillbaka till Le Jardin lagom till mörkrets inbrott, dusch och sedan ut igen. Vi gick ner på stan och slank in på posten för att internetta. Sedan tog vi varsin kaffe, jag en irländsk sådan, på Papaya bar, där Hasse och jag alltid har druckit sådana. Därefter hamnade vi på stora bargatan Soi Bangla igen. Vi hann med samma tre barer som förra gången och jag fick träffa ytterligare ett par kusiner som vi inte mötte den gången. På U2 Bar spelade de för min skull "The final countdown" med Europe, och det är ju kanske inte så märkvärdigt, men när de fyllde på med "När två blir en" med Gyllene Tider och "Staten och kapitalet" med Ebba Grön så blir man ju lite imponerad. Det kan ju inte vara så ofta de spelas i Thailand!
Så beslöt vi oss för att stanna kvar här en vecka till. Det verkar vara dåligt väder på Samui. Dessutom blir tyvärr So tvungen att dra upp till Bangkok och jobbet en vecka, p.g.a. att den tjej hon lärde upp för att ta hennes plats helt plötsligt har slutat. So har blivit lovad jobbet tillbaka i mitten av oktober, när jag åker hem, men måste då ställa upp på en veckas jobb emellan. Luktar utpressning lång väg! Därför får vi kanske ta Koh Samui lite senare. (Planerna kom dock att ändra sig igen, som det visade sig).
Efter två frukostar på altanen (före och efter joggingturen) blev det lunch. Medan vi väntade på maten blev det ett parti biljard och det vann jag! 1-0 alltså!!!
På kvällen blev det lite tidigare utgång än tidigare eftersom jag ville se engelsk fotboll kl 21. Vi (jag) slog på stort idag och det blev tuk-tuk både ner till "stan" och hem. Det verkar gå någon slags taxegräns precis där vi bor eftersom man alltid får betala 100 baht (18 kr) i stället för som tidigare 50. Det var därför Hasse och jag alltid gick till och från och jag har även lyckats få med mig So på det. Hon tycker också att det är orättvist. Då blir hon "upset" - ett nytt engelskt ord hon just har lärt sig.
Vi åt på den lite finare seafood-restauranten The Port. Trots detta åt vi bägge kött; So tog pork chop och jag wienerschnitzel plus fransk löksoppa. Till detta drack vi importerat; jag Erdinger weissbier och So Kopparbergs äppelcider, minsann! Det spelades livemusik också. Gamla slagdängor, bl.a. Ace of Bases "All that she wants", framfördes av tre unga flickor, varav en var klart tveksam! Notan gick på hela 940 baht (172 kr) med lite dricks!
Så hamnade vi på P. One Bar, där Sos kusin Na jobbar. Där såg jag Manchester United spela 2-2 i en ganska bedrövlig match mot Bolton. Ledde med 1-0 och hade matchen men tappade allt och släppte in 1-2 i 90:e på ett bedrövligt misstag. Lyckades ändå få 2-2 på tilläggstid! Det blev både irish coffee och Southern Comfort, samt importerad öl för So och ett par drinkar till kusinen så även här blev notan dyr; hela 850 baht (156 kr)!
Vi avslutade på U2 Annex där So ryckte in som discjockey för kusin Nas man Boy som hellre sprang runt och pratade med gästerna. Vi blev kvar tills strax före stängningsdags då So hade skrämt bort alla gäster utom en. Jag fick utstå klagomål och förhållna öron när jag valde en Beatleslåt. Vi slank in i en nattöppen mataffär och skulle handla en dricka men det blev både frukt, mat, kokosnöt, yoghurt, vispgrädde (till irish coffee) och annat till ett belopp av 698 baht (128 kr), så det blev dyrt hela kvällen.
För att spara pengar (det blev ju rätt så dyrt igår) tyckte So att vi kunde nöja oss med nudlar på rummet på kvällen. Så blev det.
Lunch åt vi på Le Jardin och det blev min favorit pork garlic pepper igen. Kokerskan var väldigt bra här, men tyvärr håller Nadine lite högre priser än nere på stan, men det är väl så hotellen gör. Före och efter maten spelade vi biljard och nu har jag hittat flytet. Jag vann nämligen med 5-1! Sedan tog vi en liten promenad ner till stranden och vadade i vattnet bort till en schweizisk restaurant där vi tog en drickapaus. På väg hem handlade vi tvättmedel och lite mer nudlar och så blev det en billig hemmakväll igen. Temperaturen ligger förresten runt 31 grader på dagarna och det är rätt fuktigt i luften, så promenaderna tar rätt bra på krafterna.
Idag hyrde vi bil; en skruttig Suzuki för 800 baht (146 kr) plus 200 baht (37 kr) bensin. När de kom och hämtade den vid bungalowen dagen efter så påstod de att det saknades soppa för 150 baht (27 kr) också fast tanken var tom när vi fick bilen. Alltid blir man skinnad! Jag körde dock inte själv … det vågar jag inte … vänstertrafik och så kör de ju som dårar också … speciellt på Phuket. Nej, vi hade med oss Sos kusin Na och hennes äkta man Boy och det var han som körde. Vi åkte längs västkusten norrut, sedan svängde vi över till norra sidan. Vi stannade till vid vattenfallet Bang Phe, som jag tyvärr redan sett förr, men jag hoppades på lite mer vatten denna gång, men inte!
Så fortsatte vi söderut och åt på samma fina restaurant (Kan Aeng 2) nere vid piren som härom dagen. Tyvärr var det lågvatten och så ösregnade det. Nu var vi fyra personer och det översteg ändå inte 1.000 baht (183 kr). "Pappa" betalade! Vi fortsatte sedan till Phukets sydligaste udde, där solnedgången skall vara speciellt vacker. Tyvärr hade vi ju nu inte så mycket sol, utan i stället duggregn.
Hemma långt efter mörkrets inbrott, efter att först ha svängt förbi Nas och Boys hem i Kathu, strax utanför själva Patong. Na skulle duscha och byta om eftersom hon skulle jobba på kvällen. Så fick jag se hur thailändare bodde också, även om jag inte fick någon direkt rundvisning. Vi satt mest och tittade i fotoalbum.
Kvällen tillbringades med dominospelet eftersom TV-sändningarna inte funkade. En bra investering, dessa 45 baht (8 kr) för spelet!!!
Jo, vi var uppe vid restauranten och käkade lite lunch och spelade biljard. Nu gick det dåligt igen och jag torskade. 2-5 blev det. Men fy så det vräkte ned. Trotsade regnet en sväng och gick bort till ett internetställe bara för att få lite fotbollsresultat. Hade fått mail från Olle på Poseidon Bungalows i Khao Lak. Han meddelade tyvärr att de hade stängt för ombyggnad så dit kunde jag inte åka, när nu So skulle lämna mig på lördag kväll. Synd!
Sedan gick vi ut och åt rejäl lunch/middag i stället. Gick ner på byn och besökte den tyska restauranten Paulaner och jag för min del åt såväl tysk Fleischplatte, med sju sorters kött och korv, sauerkraut och kartoffelmos, som thailändska satayspett med jordnötssås. Efter det kunde jag inte gå många steg inte … så mätt har jag inte varit på länge … och inte var det dyrt heller. Tillsammans med en halvliter Heineken fatöl och Sos hela fisk plus Tom Yam Kung och fruktsmoothie och vatten hamnade det hela bara på 885 baht (162 kr).
Sedan blev det lite internet och därpå lite shopping. Det behövdes shampoo, duschkräm, tandkräm och hårmousse inför den närmaste fortsättningen av resan, eftersom det troligen inte finns så mycket förnödenheter ute i djungeln. På det ville So ha riktigt kaffe (i stället för pulverkaffet i bungalowen) så det blev ett besök på Starbuck's coffee bar. Vi tog varsin espresso. Trots att det skulle vara "doppio", d.v.s. en dubbel, så tror jag inte att jag har sett så små koppar sedan barndomens dockserviser … och hela 70 baht (13 kr) per kopp!!!
Så var det dags för avksed när So skulle fara tillbaka till Bangkok med fembussen, men i sista stund ångrade hon sig och stannade kvar hos mig! Hon skulle ju vara tvungen att jobba en vecka för att få tillbaka jobbet i oktober när jag reser hem, men nu har hon bränt sina skepp och står utan jobb igen. Och allt för min skull!!! Nu får man väl hoppas att det är lätt att hitta ett nytt jobb. Hon har några kompisar som skall hålla ögonen öppna …
Så i stället för att ensam gå ut och jaga fotbollsbarer på kvällen så hade jag nu sällskap. Eftersom det inte var några direkt intressanta matcher så struntade jag i det hela och vi tog ett par cocktails tillsammans i stället …
Hoppade över lunchen på Le Jardin och tog en lång promenad längs den övre bygatan Nanai Road. Det blev lunch på ett ställe som hette The Corner och som såg rätt billigt ut (So ville nämligen att jag skulle spara lite pengar), men med en massa mat, dricka, kaffe och Internet så rann notan iväg till 710 baht (135 kr) i alla fall. Jag åt yellow curry, som inte alls var samma sak som green eller red dito. Det var en väldans massa ägg och tyvärr också selleri i
På vägen tillbaka handlade vi frukt på den lokala marknaden … mangostan och longkong … mums! Mangostan kostade 40 baht (7 kr) per kilo och longkong bara 30 (5,50 kr). Sedan öppnade sig himlen och vi fick slinka in på en bar för en varsin öl. Paraplyet höll inte riktigt måttet! Då hade redan mörkret infunnit sig och när vi kom hem blev det en lugn hemmakväll med lite tråkig fotboll (Chelsea-Spurs 0-0 med thailändsk kommentator), dominospel och test av märkliga efterrätter (de har en förkärlek för jelly med små färgkulor i och små bakelser i plastburk i glada pastellfärger).
Planerna blev som sagt ändrade. Vi beslöt oss för att stanna kvar tre nätter till. På onsdag skall nämligen vår värdinna Nadine göra ett av sina regelbundna besök hos ögonläkaren i staden Takua Pa, ett par timmars bilfärd norrut. Hon erbjöd sig att skjutsa oss till Khao Sok, ett naturskyddsområde mellan Phuket och Surat Thani. Där finns ett ställe som heter Khao Sok Riverside Cottages där hon känner ägaren sedan tolv år tillbaka. Nadine visade lite bilder i sin digitalkamera och det verkade väldigt trevligt … mitt ute i djungeln och därmed lugnt och skönt!
Gick ner på stan för att titta lite och för att ringa till mor och gratta på födelsedagen. Det blev ett fyraminuters samtal för det telefonkort jag köpte för 100 baht (18 kr). På det blev det först lunch på P&B, där Hasse och jag käkat förr. Pork garlic pepper igen … sedan en irish coffee. Därefter shoppade vi lite dricka inför kvällen; läbbiga kolorerade drinkar på flaska.
Med start först klockan två började årets fotbollsmatch, i mitt tycke; United mot Liverpool. Så dags är ju alla barer stängda numera. Som tur var fick jag i vår bungalow in en sydafrikansk kanal som visade matchen. Det blev med andra ord en sen kväll. Först klockan fyra slutade matchen. Så dags hade Liverpoolsupportern So redan somnat på soffan. Jag hade inte hjärta att väcka henne förrän långt efter att matchen var slut. United vann ju dessutom med 2-1 efter två nickmål av Silvestre.
Idag åkte vi till Phuket Town igen. Vi tog den lokala bussen som bara kostade 15 baht (2,75 kr) per skalle, men sedan tog det runt timmen också! Vi gick runt och tittade lite i de svala varuhusen samt på en konstutställning. Ute var alltför varmt att vara. Vi åt lunch på en Suki-restaurant, som är en kinesisk variant där man väljer vad man vill äta och sedan kokar det själv i en stor bytta på bordet. Inte var det dyrt heller. Varje ingrediens kostade typ 2, 4, 6 eller 8 kronor och man plockar ihop köttbitar, grönsaker, ägg o.s.v. So fick välja och det blev ganska så gott. Det slank med några konstiga svampar och fiskbullar som inte var någon höjdare, men resten var bra. Det blev också några färdiga smårätter, bl.a. anka, som jag inte tror att jag har ätit tidigare. Sedan fikade vi på Black Canyon; cappuccino resp (väldigt svag) irish coffee.
På det tog vi en tuk-tuk till Butterfly Garden. Där gick vi runt bland svärmande fjärilar och vackra blommor och såg även diverse fåglar, fiskar, skorpioner, spindlar samt två uttrar! Vi köpte fiskmat och matade de stora röda karparna de hade i en damm. Med samma väntande tuk-tuk åkte vi sedan hemåt igen. 300 baht (57 kr) kostade hela resan.
Vid tangenterna: Ove Ström
Några bra sidor jag använder mig av under resan
Föregående sida (reseberättelse 2003/2004)
Nästa sida (reseberättelsen sidan 2)
