JUNI

St. Eskil var engelsman och medmissionär till Sigfrid i Sverige, av vilken han vigdes till biskop. Han stenades till döds ca.år 1080 för att han hade invändningar mot en hednafest i Strängnäs. Han firas i det stiftet 11/6, på vilken dag man brukade vallfärda till Tuna kyrka, som fr.o.m år 1231 benämndes Eskilskyrkan. Den ägdes av Johanniterna. 18/6 firade man Oktavdagen. År 1268 byggdes OP.klostret på martyrieplatsen i Strängnäs. Eskils kända källa ligger vid E20 i stadens västra utkant. Han begrovs i dimman i nuvarande Eskilstuna, där "1060" ett kloster uppfördes, vilket mellan 1255 och 1530talet ägdes av Johanniter-orden. Vidare vårdar man ännu Eskils källa på Kjeskesbacken vid Degeberga i Gärds Härad. Både Eskil och Sigfrid uppges vara engelsmän, men ingendera har existerat. Eskils Linköpingsrelik finns nu på SHM/Stcklm; relik även i Uppsaladomen). För Eskils-mässodagen hade det skrivits en kort legend vari den helige Eskils liv och gärningar skildrades. Flere skulpterade och målade bilder av St. Eskil finns bevarade.

St. Antonius av Padua är skyddshelgon för fransiskanerna, borttappade ting, resanden, älskande, för ett gott äktenskap, mot ofruktsamhet, för gruvarbetare, bakare och husdjur mm.

Antonius kom från en rik adelsfamilj i Portugal och fick sin utbildning i katedralskolan i Lissabon, men 15 år gammal blev han munk i Augustinus orden och blev prästvigd 1220.

Efter att ha varit i folkmängden då fransiskanernas första martyrer anlände till Coîmbra ville St. Antonius bli fransiskan. 1220 trädde han in vid fransiskanklostret i Coîmbra och tog sitt namn efter den egyptiska munken Antonius den Store.

Redan samma år blev han utsänd att arbeta bland muslimer i Marokko. I Afrika blev han sängliggande dödssjuk och måste återvända till Portugal, men hans skepp blev utsatt för en storm och hamnade på Sicilien. Han tillfrisknade i Messina och fick höra att Fransiskus hade sänt ut en kallelse till samling av alla fransiskaner till deras andra generalakpitel i Assisi och strax gav han sig i väg dit.

St. Antonius blev utnamnd av Fransiskus till lektor i teologi i Bologna och Padua men det blev snart klart att St. Antonius hörde hemma i predikstolen inte bakom katedern. Han predikade i nio år med stor framgång i Italien och södra Frankriket och hans predikningar var huvudvapnet mot katarerna, en sekt, och anhängare till andra irrläror såsom albigenserna och valdenserna.

Efter Fransiskus död 1226 blev St. Antonius utnämnd till ordensprovincial i Romagna år 1227 men efter tre år i denna vakans fortsatte han att predika. Hans predikningar fick uppmärksamhet vid påvens hov och St. Antonius var medlem av en kommision som diskuterade fransiskus regel i Rom.

St Antonius dog den 13 juni 1231 enbart 36 år gammal. Hans kropp blev förd till Jungfru Maria Kyrkan i Padua (senare St. Antonius basilikan). Ett år efter sin död helgonförklarades han av påven Gregorius IX. År 1263 blev hans kropp överförd till kyrkan i närheten av ordensgeneralen Bonaventura. 1981 undersöktes hans kvarlevor och detta gav vid handen att St. Antonius hade ett långt smalt ansikte, djupt sittande ögon och långa vackra händer. Hans ben uppvisade dessutom slitage av långa gångmarscher.

Den som 13 gånger läser Fader vår, Hell dig Maria och Ära vare till åminnelse av St Antonius av Padua får en partiell avlat (S. C. Ind 9 juni 1896, S. P. Ap. 18 november 1935)

Den som mediterar eller ber till St Antonius ära, eller gör någonting annat gott till hans ära, på tisdagar och söndagar 13 veckor i följd får fullständig avlat (Ap. brev, 1 mars 1898)

St Thomas More föddes i London 1477 av bildade, ärliga och principfasta föräldrar. Han läste juridik vid universitetet i Oxford. I fyra år bodde han i kloster och prövade sin kallelse. När han var säker på att Gud inte kallade honom till präst, gifte han sig och fick fyra barn. Hans höga intelligens och stora bildning beundrades av män såsom Erasmus av Rotterdam och kung Henrik VIII. Allt mer drogs han in i hovets liv och blev kungens skattmästare. Parlamentet valde honom till talman. Och de berömda universiteten Oxford och Cambridge ville ha honom som kansler. Sina politiska idéer skrev han ner i sin bok Utopia.

För sin kung var St. Thomas en trogen tjänare men det visade sig emmellertid att han måste lyda Gud mer än människor när Henrik VIII ville ha skiljsmässa från sin drottning Katarina av Aragonien för att kunna gifta sig med sin förälskelse Anna Boleyn. Då påven inte beviljade Henrik VIII skiljsmässa utropade han sig själv till Kyrkans överhuvud i England och tvingade alla biskopar att godkänna det fullbordade schismat. Alla utom martyrbiskopen John Fischer och Thomas More gav efter.

St. Thomas gav upp sin ställning som kansler och drog sig tillbaka till det privata och skrev sina meditationer över Kristi Lidande. Kungen var mycket angelägen om att få St. Thomas medgivande, men denna vägrade och blev förd till Towern och slutligen halshuggen för "högförräderi" den 6 juni 1535.

Allsmäktige Gud, visa nåd för N. och för allt som gör att jag bär elaka tankar och för deras och mina fel. Med dina lätta, kära, nåderika medel som din allvishet bäst kan påhitta, förunna oss att rätta och gottgöra oss och frälsa själar i himlen tillsammans, där vi för evigt må få bo tillsammans med dig och dina heliga. O, ärorika treenighet, genom vår kära Frälsares bittra passion. Amen.

Dagen har firats sedan 400-talet. Enligt Lukas 1:44 nåddes Johannes av frälsningens glädje redan i sin moders liv, och därför har hans födelse firats snarare än hans död. Jesus sa att Johannes var MER än en profet. Enl.Malaki vilade Elias' ande över honom. Relik i Jälaskrinet. Altarskåpsfigurer i Blidsberg, Edsvära och N.Säm; bild på Skövdes Nattvardskalk; källor i bl.a. Fivlered, Kölaby och Johannesberg/Mariestad. I stiftets Johanneskyrkor hölls årliga Anniversarium Dedicationis, dock ej på själva midsommardagen alltsedan 1280, utan på Vigilian eller 25/6. St Hanskyrkan i Lund invigdes 1123. På 24/6 dansade man på kyrkogårdar för eller mot de döda i Västergötland, vilket ärkebisp Birger i Lund försökte få stopp på. Återfinnandet av Johannes Döparens högra arm, "restitutio brachii dextri Joh b", firades i Strängnäs 21/11. ).

Johannes Döparen är Herrens förelöpare, som döpte i vatten, för att förbereda folket för Honom, som skulle döpa i eld och den Helige Ande. Om hans föräldrar Sakarias och Elisabeth och om Johannes' födelse berättar evangelisten Lukas.

Johannes var den förste att välkomna Jesus på jorden. När Maria besökte sin släkting Elisabeth, spratt barnet till av fröjd i moderns sköte. Elisabeth blev uppfylld av den Helige Ande och hälsade Maria med orden vi än idag upprepar i bönen Hell dig, Maria: "Du är välsignad bland alla kvinnor, och välsignad är din livsfrukt."
Senare drog den mycket unge Johannes sig tillbaka i öknen, där han "växte till och blev stark i anden". Några anser, att han under sina år i öknen blev uppfostrad av esséerna i ökenklostret Qumran. Han klädde sig i grova kläder av kamelhår och åt det som öknen gav, gräshoppor och vildhonung.
Slutligen började han vid Jordanstranden predika omvändelsens dop. Hela skaror av botgörare kom till honom från Jerusalem och hela landet och lär döpa sig. En dag kom en okänd snickare från Nasaret i Galiléen, men Johannes vägrade döpa honom: "Jag behövde döpas av dig, inte du av mig!" Men Jesus fick sin vilja uppfylld, och efter hans dop sänkte sig den Helige Ande som en duva över honom och en röst hördes: "Denne är min Son, den älskade, lyssna på honom". När Jesus gick därifrån, svarade Johannes sina förbryllade lärjungar: "Se, Guds Lamm, som borttager världens synd."
Många ansåg dock, att Johannes var Messisas eller någon av de gamla profeterna. Han själv sade i all ödmjukhet: "Jag är en röst som ropar i öknen: Bered väg för Herren! Efter mig kommer en som ni inte känner och som är större än jag. Jag är inte värdig att lösa remmarna på hans sandaler."
Det vi beundrar mest hos Johannes är hans absoluta trohet gentemot Guds uppdrag, att bereda vägen för Jesus. När hans lärjungar började vara avundsjuka på "rabbin från Nasaret", svarade han bestämt: "Han måste växa, jag minska." Denna trohet gjorde, att Jesus själv kunde betyga om honom: "Johannes är den störste bland dem som är född av kvinna."

Som under sina straffpredikningar vid Jordan vågade den orädde profeten säga sanningen också till de mäktiga. När han till Herodes, som levde med sin brors hustru Herodias, hade sagt sitt: "Det är inte tillåtet", blev han fängslad och slutligen genom Herodias' intriger avrättad med svärd. Den grymma drottningens dotter Salome begärde Johannes' huvud på ett fat och gav det till sin mor.

Styr våra fötter på fredens väg, allsmäktige Gud, och lär oss genom den helige Johannes Döparens undervisning att finna kristus, vars förelöpare och vittne han var. Genom din Son…

Den som under nio dagar ber till Johannes döparens ära får partiell avlat (S. P. Ap. 8 juli 1925, 15 november 1927 och 6 maj 1934)