OKTOBER

Men Gud ville annorlunda. I det rum där flickan låg fanns en staty av det heliga jungfrun, och en söndag upplevde Therese att madonnan kom emot henne, underbart leende. Efter det var flickan frisk, och snart efteråt gick hon till sin första kommunion (nattvard). När hon sedan konfirmerades, 11 år gammal, hade hon bestämt sig - hon skulle bli karmelitnunna. Kort därefter gick dock hennes äldsta syster Marie in i klostret i Lisieux, och Therese insåg att fadern inte skulle vilja lämna även ett tredje barn till Gud. Gudfruktig som han var lovade han dock att göra vad han kunde för att hjälpa henne - mot löfte att hon accepterade om Gud hade andra planer för henne. De besökte bl.a. biskopen, och han gav henne hoppet att bli kunna antagen när hon fyllt 21 år.

Therese ville dock inte vänta så länge. Det var som om hon kände på sig att hon inte hade tid med det... så hon fortsatte att ansätta alla med sin önskan, och under en pilgrimsfärd till Rom tog hon t.o.m. modet till sig att kasta sig för påvens, Leo XIII, fötter med bönen att han skulle villfara hennes begäran. Den helige fadern svarade att om det var Guds vilja, skulle det bli så.

Femton år gammal inträdde Therese i karmelitklostret i Lisieux, där hon tog sig namnet 'av Jesusbarnet och det Heliga Anletet'. Från den stunden lyste friden om henne, och hon gjordes så småningom till ansvarig för noviserna. Dessutom började hon formulera sin 'lilla väg' - en strävan efter fullkomlighet utifrån Bibelns ord att människan måste bli som ett barn för att komma in i himmelriket. I brev, skrifter och samtal bl.a. med sina systrar förklarade hon sin tankegång: att vi är så små och ofullkomliga att vi bara genom Guds nåd kan nå helgelse - men att det är precis vad Gud vill. 'Jag är som ett barn, som försöker ta mig uppför en stor trappa. Idogt kämpar jag för att kravla mig uppför det nedersta trappsteget, utan att lyckas. Men Gud, som står överst på trappan, ser till min vilja och fylld av ömhet kommer han ned, tar mig i famnen och bär upp mig'. Hon kallade detta 'den gudomliga hissen till himlen'.
År 1896, då även hennes syster Celine samt kusinen Marie anslutit sig till klostret i Lisieux, och systern Leonie hade blivit nunna vid Visitationsklostret i Caen, insjuknade Therese i TBC. Sjukdomsförloppet blev utdraget och plågsamt, men Therese förblev andligt stark och längtade efter att få 'komma hem' till Gud. Strax innan hon dog den 30 september 1897 uttalade hon att hon i himlen skulle vara kärleken i Guds hjärta och att hon ville 'överskölja världen med rosor'. Detta kom att bli besannat när man som ett led i kanoniseringsprocessen öppnade hennes kista och möttes av en stark doft av fräscha rosor. Och när hon i en högtidlig ceremoni den 17 maj 1925 helgonförklarades, föll en blomsteruppsättning med rosor ned från sin urna och landade vid påvens, Pius XI, fötter...

Therese av Jesusbarnet har kommit att bli världens förmodligen mest älskade helgon. Hennes 'lilla väg' har spridit sig över hela världen och fått oskattbar betydelse för ett oräkneligt antal kristna. Särskilt i vår moderna tid har den något centralt att säga: att var och en av oss är menad att bli helig, och att det inte kommer an på oss själva utan på Guds nåd att vi når målet. Genom att tro på och lita till Guds kärlek kommer vi allihop att kunna ta hissen till himlen.

Bön efter kommunionen

Helige Fader, låt sakramentet tända kärleken i oss, den kraft som fick den lilla teresa att skänka sig helt åt dig och be om din barmhärtighet för alla. Genom Jesus Kristus, vår Herre