Exempel på hur en av dessa högar kan se ut. Detta kort är tagit i närheten av Walles.
Järnåldersbebyggelse i V:a Härjedalen
Under den senare delen av
järnåldern, 700-1100 e kr, uppstod i västra Härjedalen
en för svenska förhållanden mycket märklig högfjällsbosättning.
Denna finns främst i fjälldalarna ovanför Funäsdalen på
gamla ännu brukade fäbodvallar.
De rester som syns av dessa bosättningar idag utgörs av ett 60-tal
högar. Dessa högar ligger spridda runt Bruksvallarna, Gammelgruvan,
Flon, Ramundberget, Ljungdalen, Skärkdalen och Hamravallen. Förutom
dessa högar känner man även till ett s k flatmarksgravfält
på Vivallen. Eftersom denna sortens grav saknar synlig markering ovan
jord kan det givetvis finnas fler sådana men den på Vivallen är
den enda man idag känner till i området.
Gravhögarna ligger antingen uppe på fjällsluttningarna alldeles i trädgränsen eller nere i dalbottnarna. Det rör sig om välvda jordhögar med en kraftig ränna runt kanterna. Många av dessa högar har spår efter skadegörelse i mitten.
De människor som bosatte sig här måste ha haft flera olika näringskällor. Genom slåtter bör det ha varit fullt möjligt att samla tillräckligt med foder för vintern men nåt jordbruk har det knappast funnits. Denna boskapsskötsel kan ha kombinerats med jakt. Flera av dessa högar ligger i närheten av de största fångstgropssystemen. Man vet att det användes stora mängder älghorn vid exempelvis kamtillverkningen i Birka på Björkö. Hornen kan ha kommit från bland annat Härjedalen.
Exempel på
hur en av dessa högar kan se ut. Detta kort är tagit i närheten
av Walles.