ETT ÅR UTAN " LILLA MY "

Jag satt i solen och sensommarens
varma solstrålar värmde mina kinder.
Framför mig vid bänken där jag satt,
flög en fjäril med vackra färger fram och tillbaka,
precis som om den ville mig något.
Jag såg efter den och den
satte sig på Sandra- Maries gravsten
och vände sina vackra vingar mot mig.
Tyst för mig själv sade jag till fjärilen:
Flyg min vän till lilla my,
flyg till henne och hälsa så gott,
visa mig på detta sätt min fjäril,
att jag inte väntar förgäves
på att vi en dag ses igen.
Fjärilen lyfte sina vingar
och flyg tre varv runt hennes gravsten
och kom sedan emot mig
där jag satt på bänken.
Han liksom såg på mig en lång stund,
lyfte sina vingar mot himmlen och försvann upp mot evigheten.
Den dagen var en av dom få
som jag lämnade hennes grav
med allt för tunga steg. Varje gång jag kommer till graven
tittar jag efter denna fjäril.
den har aldrig mera funnits där.
den kommer nog aldrig tillbaka dit heller.
Fjärilen gav mig det viktigaste svaret
jag ville ha svar på och nu vet jag.
Att vi ses igen.....
Du är så smärtsamt saknad av oss vår älskade.

Mamma och dina syskon Mikael,Malin ochRonja

marianne18@inbox.as