Den jul- och nyårshelg som hägrar framför oss innehåller extremt få arbetsfria dagar. Både julveckan och nyårsveckan innebär 4 dagars tjänstgöring för dagarbetande. Nyårsafton är en fredag. Posten har gått ut med ett beslut att hela Posten Brev ska planera för produktion och utdelning både nyårsafton, nyårsdan och söndan den 2 januari. Motiveringen i beslutet är att många kunder kommer att efterfråga stämplar daterade 1999-12-31 och 2000-01-01, och att "mycket stora försändelsevolymer" är ett "tänkbart scenario". I princip ska inga ledigheter beviljas mellan 15/12 och 15/1.
Posten ser tydligen en möjlighet att tjäna en massa extra portointäkter genom att erbjuda poststämplar under årtusendenas sista och första dag, trots att de normalt skulle vara postfria dagar.
Att det möjligen finns en och annan postis som själv har tänkt fira millenieskiftet tycks inte Posten ha reflekterat över. SEKOs kommentar vid förhandlingen är "Personal bör redan nu få info om att ledighet ej beviljas aktuell tid". Man tycker att de kunde gått ut och frågat sina medlemmar bland brevbärare och sorterare vad de tycker om att arbeta hela nyårshelgen innan man avslutar förhandlingen.
De allra flesta postisar har en grymt hög servicemoral. Med detta menar vi att nästan alla postarbetare tycker det är viktigt att posten sorteras i rätt tid och delas ut till rätt personer, och att i stort sett allting funkar gentemot den som ska ha sin post - den figur som Posten under flera år på 90-talet envisades med att kalla "intressent" ("kund" kunde ju inte Posten kalla mottagaren av post eftersom hon/han inte betalade något till Posten), och därmed markerade en distans emot.
Denna höga servicemoral ska inte förväxlas med en lojalitet med arbetsgivaren Posten. Men med denna servicemoral "i blodet" jobbar vi postisar över när det behövs. En halvtimme här, en timme där. Det fattas folk. Katja är sjuk. Nisse är hemma med sjuka barn. Lena jobbar fast hon har ont i ryggen. Arbetskamraterna skulle ju få så mycket mer att göra om hon också var borta. Posten skulle inte komma ut. En facklig kurs om våra rättigheter ? Nej, då får vi inte ut posten. Ta ut övertiden i kompledigt ? Oansvarigt, hur ska vi då få ut posten ? Ta ut övertiden i pengar ? Hur ska då budgeten gå ihop för kontoret, kanske måste man dra in på en årsarbetskraft ?
Och nu är vi där. På alltfler postkontor och terminaler. Personalstyrkan är för liten för att täcka ens en snålt beräknad grundbemanning. Detta är medvetet gjort från Posten. Samtidigt som vi har en avtalad arbetstidsförkortning till 38,5 tim/vecka, och efter nyår ska den bli 37,5 tim, om vi fattat rätt. Hur fan ska de fixa det ?
Inhyrningar från Manpower och andra skumraskföretag blir allt vanligare.
De lokala cheferna sitter nog i ett skruvstäd, med sin konstgjorda budgetram bestämd från högre ort. Många av dem har anställts som kanonmat. De ska föra ut det omöjliga budskapet: "övertiden måste minska, annars måste vi säga upp personal". Hur ska övertiden minska, om man blir ännu färre ? De kämpar med sina budgetar, sin motsträviga personal, sin magkatarr och sina sömnsvårigheter. Många av dem kommer att klappa ihop.
Men å andra sidan är ingen tvungen att vara chef.
Postisarna på golvet får vänja sig vid mer och mer arbete. Posten räknar cyniskt med att vår servicemoral och vår sympati för varandra ska göra att vi jobbar över, vi struntar i att sjukskriva oss när vi är dåliga, vi bjuder på en halvtimmes gruppreklambladning utan att skriva upp övertid, vi tar kortare pauser, osv, osv.
För varje gång vi fixar detta, så hjälper vi Posten att förbereda ytterligare nedskärningar, snävare budgetramar osv.
När övertiden blir mer än ett litet tillskott i kassan som man gör när man själv har lust; när det blir en belastning som börjar tära på ens fritid, det sociala livet och på både orken och humöret, då måste man säga ifrån.
Postarbetarnas lojalitet mot kunderna/"intressenterna" utnyttjas systematiskt av den slemme arbetsgivaren Posten. Gör upp med det dåliga samvetet mot kunderna ! Bekämpa den planlagda övertiden !
På kommande sidor kan du läsa att syndikalistiska brevbärare i Sundbyberg gått ut i övertidsblockad. Ett initiativ från golvet mot allt det vi beskrivit ovan.
Deras aktion manar till efterföljd och stöd.
Man tillbringar ungefär hälften av sin vakna tid, 5 dagar i veckan, på väg till och från och på sitt jobb.
Det blir ganska mycket tid. Då får det gärna vara trevligt också. Det är det inte. Det är inte
trevligt att fnatta omkring på tre olika distrikt samma dag för att täcka upp för personal som
inte finns.
I Sundbyberg har vi en budget som, för att den ska gå ihop, bygger på att vi är en man kort
varje dag. Bara en sån sak! Det var ett tag sedan jag gick enbart min egen bit. I våras någon gång,
tror jag det var. På andra kontor inom vårt serviceområde har det varit upp till åtta bristdistrikt
vissa dagar. Det är säkert likadant här och var runt om i landet.
För att öka pressen på arbetsledningen att anställa personal har syndikalistsektionen i Sundbyberg
City (vi är delade i två mindre enheter nuförtiden) lagt varsel om övertidsblockad. Vi har haft
informationsmöten med SEKO-folket och andra och får stort stöd för vår sak. Det ser ut som om
samtliga ställer sig neutrala och inte bär ut något av det vi lämnar kvar.
Med anledning av den uppkomna situationen tog vår utdelningschef kontakt med Conny Wallin. Han
ska vara expert på arbetsrätt i vårt serviceområde. Beskedet vår Uc fick var att aktionen är
lagstridig, att det kan publiceras som ordervägran samt att det kan bli tal om uppsägningar.
Rent nonsens förstås, vilket jag sa till Uc, som ville att jag skulle prata med Wallin. Det ville
inte jag, men Uc insisterade och så blev jag stående med Wallin i luren som undrar med vilken rätt
vi går ut i övertidsblockad. - Med lagens, svarade jag. Sedan drog han det här med ordervägran o.s.v.
- Du kan inte lagen och ni kan ju stämma oss till Arbetsdomstolen om ni vill, sa jag.
- Ni går ut och kräver mer personal men vi kan halvera personalen om ni vill, fortsatte Wallin. Vad svarar
man på sånt?
Vid det här laget ville jag bara bli av med karln, men blev stående med tjafs i örat en stund
till. Man kan undra om Wallin bara ville testa vår stridsvilja eller om han är okunnig, helt enkelt.
Ett par timmar senare ringde Wallin igen och dementerade att vår aktion skulle vara lagstridig
och erkände att han hade haft fel. Slug eller okunnig i frågan.
Nåväl, nu kör vi den här blockaden i en månad till att börja med, så får vi se vart det kan leda.