igår

1 mars 2000, onsdag

Han kom till mig inatt. I mina drömmar. Han stod där på sin balkong och flinade mot mig. Jag visste att det var dags nu. Jag var så rädd i drömmen, för jag ville inte träffa honom. Jag visste att han tänkte att nu kunde han göra vad han ville med mig, ingen skulle ju ändå bry sig. Jag sprang därifrån.

Jag försöker att förstå det här. Att det blev så här. Jag vill förstå deras ord: " brott kan inte styrkas". Och dagens, jag fick papprena från advokaten idag, där åklagarmyndigheten skriver bara " jag finner inte skäl till ändring av förra beslutet". Tack för de orden. De ger mig ingen förklaring till varför de tycker så. Bara ett par ord. Som gör ont. För att jag lät dem rota i mina tankar och mina minnen, jag gav dem massor. Jag gav dem sanningen. Men det räckte inte.

Va fan vill de ha? Skulle det ha varit bättre om han hade tagit massor av nakenbilder på mig? Att jag skulle ha haft massor av synliga ärr?

Det känns som om det inte spelar så stor roll att han tvingade mig att göra olika hemska saker, att han tvingade sig på mig. Eftersom ingen såg så räknas det inte.

Är det meningen att jag ska tänka: ja, jag gjorde mitt bästa! Och sen inte tänka på det mer.

Men det är ju faktiskt så att jag har levt med den här väntan på det här beslutet i över två år. Längre t om med. För det tog tid innan jag beslutade mig för att göra anmälan.
Jag väntade och hoppades. Jag trodde på det. Jag levde med det.
Och så visar det sig att all den här väntan var förgäves.

Åh, jag måste till E. Måste få prata mer om det här. Men han var inte där när jag ringde nyss.

Mamma sa att det var nog bäst så. För att det var så länge sen. Hon förstår ingenting.

Tack P för att du förstår och ger mig de kramar jag behöver. Tack M.
Tack Anna, för alla dina ord. Du om någon förstår vad jag går igenom just nu.

Nu ringde E. Jag ska till honom på måndag. Helst av allt så ville jag gå den här veckan, men han hade ingen ledig tid. Han undrade om det var akut. Visst fan mår jag dåligt, men jag klarar ju mig.

dagboksarkivet