Kinesis – vi rör oss i riktning mot den rena konsten!

 

Vi på Kinesis anser att konsten är något som alla förstår. Konsten får inte användas av den ena eller andra agitatorn i ett politiskt spel. Propagandafilmer eller pamfletter med konstnärliga anspråk är det värsta som finns. Åtminstone i reaktionärernas händer.

 

Vi har emellertid kommit fram till att konst och politik visserligen har ett samband, men inte bör påtvingas varandra. Då blir resultatet dogmatiskt. Då blir resultatet en missbildad hybrid som inte kan fortplanta sig. Ta några av de mest hyllade propagandafilmerna i världen: Viljans triumf av Leni Riefenstahl (lakej i nazisternas hov) och Rädda Menige Ryan av Steven Spielberg (USA-imperialismens lakej). Ska vi stå och se på när sådana filmer når offentligheten, medan exempelvis filmen Passiv homosexualitet av Sebastian Ljunggren Wiberg, eller Mor och son av Alexander Sokurov förpassas till glömska och i sin tur blir utnyttjade av esoteriska småborgare i klassegregerande syften?

 

Och se på litteraturen. Vem minns idag de politiskt korrekta författarna från förra seklet? Vem minns Heidenstam och Geijer? Ingen! Konst kan aldrig användas i politiska syften. Konst är i sig (bland annat) en återspegling av – och i bästa fall en kommentar till – de politiska förhållandena i ett land. Dostojevskij återspeglar i Brott och straff på ett förträffligt sätt bland annat de politiska förhållandena i Tsar-Rysslands slutskede – utan att för den skull göra minsta ansats till politisk agitation! Samma sak gäller Ivar-Los böcker. Han låter läsaren ta ställning själv. Mer behövs inte.

 

Vi förkastar den konst där politiska dogmer klistras fast likt en etikett!

Vi förkastar den konst som utan minsta analyserande vill tvångsmata sin publik!

 

Därför

  BEORDRAR VI:

 

Samling till diskussion om konstens funktion i samhället!

Total bojkott av reaktionär smygpropaganda i kulturella sammanhang!

Total uppslutning bakom Kinesis och dess ledning!