De kolsvarta pumparna...

(Stefan Lindberg)

           

De kolsvarta pumparna ångar av tilltäppta pipor

Sjunger instängd vanvettsmusik

I de kemiska hjärntvättarna

Vi vet inte längre vilka som är våra spår

När vi blickar tillbaka

Allt igenvuxet i den förvillade sommaren

Allt igensnöat i den lavinartade vintern

Tusen fötter har sprungit revolutionära myrsteg

Våra spegelbilder gör argsinta grimaser likt chimpanser

Som vi glömt at ta upp i vår gemenskap

Vissa toner hör vi inte trots deras enträgna lockrop

Deras bön om en gemensam fader

Inte ens för silverpenningar vill vi vidkännas anamnesis

 

Tangenterna på det automatiska pianot spelar låtar vi känner igen

Där vi sitter lealösa på våra barstolar, vi snurrar i våra kontorsstolar

Som barnsliga arvingar av ett affärsimperium

Kallsinniga beslut som rör andras liv

Fattar vi utan sinnesnärvaro

Sjunger solo i den  sedliga kyrkan tills bänkarna står tomma

Vår gud står med ansiktet frånvänt av skam inför ett litet avklätt barn

Som hade kunnat vara vi själva, vårt förträngda identifikationsobjekt

Groteskt avmagrade fingrar spelar på den brustna harpan vars styva strängar

Kan tjäna som bågsträngar åt dolt och överslätat groll

Hur många dagar innan deklarationens luckor slår tillbaka

Som fönsterluckorna vi glömt stänga inför stormen, invaggade

I lugnet som föregår den

Det försvinner i badkarets malström av smuts och ömsat skinn

Dagen då Döparen och Dräparen ömsevis vänder andra kinden till