ÖDESKLOCKAN SLÅR IGEN

Om tolv timmar, natten mellan den nittonde och tjugonde mars 2003 inleds det anglo-amerikanska kriget mot Iraks tappra, men utarmade folk. Det kommer visa sig vara en milstolpe i de framtida historieböckerna, ett datum nämnt med samma kombination av högaktning och historisk storhet som 14 juli 1789, 28 juni 1914 och 9 november 1989. En dag då förändringens dialektiska krafter fundamentalt satte snöbollen i rullning, den globala förändringarnas fruktade snöboll, alltjämt större och större då tiden rinner bort, slutligen mäktig nog att ösa en kaosets lavin över det mänskliga samhället som vi känner det.

     De senaste decennierna har världen successivt strävat mot globalisering, för frihandel och upprättandet av en global marknadsekonomi, detta nyliberalernas Fjärde rike; masskonsumtionssamhället. Myriader av intriganta diplomatiska och utrikespolitiska nätverk och relationer har under årtiondenas gång vävts samman av den internationella överhetens spindlar i försöket att uppnå detta kapitalmaktens absoluta stadium. Vi närmar oss en värld där nationen förlorar sin makt i förmån till en samlad internationell politisk och ekonomisk elit, en utveckling Amerika och Bushadministrationen har insett inte är gynnsam för deras intressen. Amerika vill, naturligtvis, att den gamla ordningen skall bestå där de är samhällets enda supermakt och ekonomisk-politiska spjutsspets; världens ledare, anförare och beskyddare.

     Europas stormakter håller på att ena sig i ett Europas Förenta Stater, Kina har övergett planekonomin och förespås vara en ekonomisk gigant om tio år, FN samlar åt sig mer makt internationellt och Amerika håller på att förlora sin ekonomiska och politiska hegemoni. Så ser läget ut i världen idag, och denna utveckling kämpar Amerika emot. Man ämnar förödmjuka och krossa förtroendet för FN, visa Kina fingret genom att trotsa dess protester, söndra Europas Förenta Stater genom att härska, samt för alla dessa visa sin till synes överlägsna militära maktpelare, den Amerika förlitar sig till då den ekonomisk-politiska sådana är i fara och som är det inbillade beviset på amerikansk hegemoni. President Bush II vill föra världen tillbaka till en tid snart svunnen, där Amerika är världsrådande på alla områden. Han kommer lyckas med denna mission, då Amerika genom sitt agerande i Irak rivit itu den globala väv som byggts upp, och för världen in i en nyimperialistisk tid, där nationella intressen återigen står högst på agendan. En osäker tid av fiendskap, misstro och splittringar länder emellan, nationella revolutioner i Mellanöstern, återkommande globala ekonomiska recessioner, och av nya vapenrustningar mellan nybildade och gamla supermakter.

     Kan man dialektiskt förstå denna regregeringsprocess som har inletts, där världens samhälleliga status som internationalistisk och inledande globalistisk med starka och ömsesidiga internationella relationer, reduceras till stormakters nyimperialism och isolationism gentemot omvärlden? Ett samhälle är ständigt i förändring, allt beroende på produktionsförhållanden och vem som har makten över produktionsmedlen, enligt Marx. Förutsättningarna för den ekonomiska makten har ändrats radikalt de senaste tio åren, och nyliberalismen har dominerat världens ekonomiska politik till kapitalisternas förmån, samtidigt som den globala maktförskjutningen till internationella institutioner pågår. Den marxistiska klasskampen är till viss del nyckeln till förståelsen av denna förändring och det stundande kriget. Nya klasser och allianser har bildats i vår med stormsteg globaliserande värld, vilket har reviderat den politiska kartan totalt och omformat gamla allianser till nya. Amerika och Storbritannien står tillsammans med östeuropeiska länder i antagonism till de gamla vännerna Tyskland och Frankrike med Ryssland på sin sida, alla måna om sina egna, eviga klassintressen i Irak och Mellanöstern. Tro dock inte annat än att västvärldens politiska elit enas i sitt motstånd mot världens folk när det väl kommer till kritan. Amerikas och Europas elit har troligen världens största klassmedvetande och samlas till varandras försvar då det blåser upp på riktigt. Krig mellan västmakter är inte konsekvensen utav den stundande snöbollseffekten, utan då snarare ett andra Kallt krig mellan världens kapitaliststater kombinerat med en civilisationernas konflikt; den islamiska världen mot den västerländska dylika mot den kinesiska kultursfären mot det geopolitiskt ryska intresseområdet.

     Två steg framåt, ett steg tillbaka är ofta mottot för historiens dialektiska utveckling. Under en drygt tio år lång period efter Första världskriget upplevde världen ekonomisk framgång och tillväxt, en ökad acceptans för andra kulturer och en ökad globalisering, precis som vi upplever idag. Två steg framåt blev ett steg tillbaka, vilket konkretiserades av Andra världskriget och dess världsomfattande blodsutgjutning. Vår nuvarande 'mellankrigstid', mellan det första Kalla kriget och det stundande andra sådana, börjar röra sig mot sitt slut, och återigen hörs Heimdal blåsa i Gjallarhornet; förändringens storm nalkas! Det är kanske dags för socialisterna, i samma stund, att utföra sin historiska plikt och uppfylla sitt högtidliga löfte till rättfärdigheten?

Thomas Sutter, 19/3-2003