[meny]

TILL...       MAMMA och PAPPA       GUD        VILSE?     dear Redouane,          hej min vän m.l,

                 hej hej catrin,        till en joker...     till en mailvän o,    till m,         käre o,
 
 
 

mamma och pappa

älskade mamma och pappa. tack för min uppväxt, möjligheterna till ett liv. uppfostran, tack för att ni finns. stöttar mig. ni är min favoritmamma och favoritpappa.

puss...

gud är död
[för tillfället lämnar jag ut detta brev, men det är på väg...]
ja... äntligen efter något år eller så har jag hittat brevet jag skrev för två år sedan. nu gäller det BARA att få hit det också. snart...

ibland tvivlar jag på din existens. hittade hem till dig. läste egentligen inte vad du skrev om i din dagbok. fin design typ... *ler*
fast nu vet jag vem du är, nu vet jag vad din hemsida handlar om... kiva

hem till [vilse?]
 

dear redouane...

it is me again,
really hope that you still remember me, it is just that I have not heard from you for a long time.  the weather here is pretty great for the moment. I am so happy, and in a good mood. thinking of my c holiday plans. well, there will not really be any holiday for me. I am going to work in a supermarket. and then I attend to read and study a lot. in the fall I am going to do a part of the great exam at school. all my future is really depending on the exam. because I  have to have a super exam to get to go to the next school.o I have to go to the next school if I want to become somebody. I do not want to be a nobody. it is hard, but I guess the life is hard...
so what are your plans for the summer? the beach? work?
the last weeks I have got really many new penfriends. it is so great to get new friends all over the world. Malaysia, Indonesia, Korea, Japan, Italy, Jamaica, Russia, Iran... but I am still really disappointed. because all the boys I have got letters from, are really weird. asking me to marry them, asking about my family and asking about my health. why do they have it be so concern about my health? and if I would like to get married, I would really ask somebody I know and love... that is logical to me. what do you think? please, write to me about this item. what is your friends thinking of marriage and things like that?
aI like girl power. not the girl power spice girls are showing. I mean real girl power. it is time for us to stand up, and speak. kind of chauvinistic, do you think? I think it is great. men have stand up taking charge for so long time. stupid!!!
what is the situation in Algeria like. I do not mean the weather, I mean political situation. I have read the newspapers, now I want to hear it from you.The famous singer has been murdered. I know that. and do also know that there has been some "fights" in Tizi-Ouzou. I really need to hear from you...
hope to get a LETTER from you, redouane. friends?
 

 still a friend of yours,
 

hmm...
det var meningen när jag skrev det här brevet som ett lätt aggresivt brev. jag ville inte skada någon. jag ville bara att min brevvän skulle vakna. kanske vakna inte var det rätta ordet. jag ville att han skulle förstå mig. han är från algeriet. men mina planer gick inte precis som jag tänkt. skit...
som svar fick jag ett BREV. (vi hade varit brevvänner i ca 4 år, men jag hade aldrig fått ett brev av honom. kort, små hälsningar, kärleksdikter, fotografier av honom och annat dylikt. jag var trött på att han hela tiden gnällde om att få foton på mig, min familj, mina vänner. samtidigt som han kallade oss brevvänner för livet. vad fan för brevvänner vad vi egentligen?
nå i alla fall, i brevet jag fick av honom, beskrev han brevet han fått. han trodde att det inte var jag som skickat det. hans lilla snälla brevvän är juh underbar, hon är ingen häxa. with love... hm
så vad bad han om i brevet? jo... fotografier på min fantastiska familj, och så skulle jag vara tvungen att faxa breven till honom, eller rekommendera dem till honom.
och jag lyder? jag tror på honom? jag skickar familjens fotoalbum? definitivt!

hej!

tack för brevet och fotot. sorry att jag skrev ett brev till. du behöver inte känna dig skyldig. det är jag som skriver. skall skriva ett längre brev nu. jag kommer alltid nu och då på något jag bara måste skriva. skall försöka hålla mig i skinnet.
nu när det är sommar, är det många sverigesvenskar till trakten. blir alltid så råddig när de kommer till köttdisken och ha t.ex. köttfärs, hekto eller någonting annat. vi använder inte ordet hekto och i stället för köttfärs säger vi maletkött. köttfärs är en maträtt i Finland. nåja, de är i alla fall glada för att jag kan svenska. jag som knappt talar finska. ha, ha.
hmmm... min midsommar? drack inget alls. bara coca-cola och mjölk. var med min familj till farmors och farfars sommarstuga. där satt jag. egentligen var det inget fel med det. hörs kanske trist. roligt hade jag inte. men det kändes lugnt. hellre satt jag där, än att ringa till någon kaveri. som sagt tidigare, har flickor bästisar, och man skall inte ringa till någon annans bästis. det blir bara strid. jag är mera gruppinriktad också. jag tror att många flickor är det. men så finns det den där oskrivna regeln. som alltför många följer. det är svårt att bryta den, när det inte finns några att bryta den med. det är svårt att umgås med bara en människa. man måste liksom hela tiden stå för underhållningen. det är bättre om man är flera. 4 i alla fall. annars blir det ofta att nån blir utanför. jag blir också så irriterade på att man måste ha likadana kläder. speciellt här är det så. jag älskar att fara in till hesa. man flyr in, utan att folk stirrar på en. jag vill absolut bort härrifrån.
jag känner allt för många låtsas-udda. man märker hur de hela tiden är oroliga över om de har rätt fel-kläder. sjukt egentligen. jag tänker på kläder. men det är väl naturligt. fast ibland är jag orolig över vad andra tänker. inte vad de tänker om mina kläder, utan vad de tänker om mig. fast med tiden har jag slutat bry mig om dem. jag vet att det alltid kommer att tala skit bakom min rygg, hur mycket jag än oroar mig. det lönar sig inte att oroa sig. skit i dem. egentligen tycker jag om uppmärksamhet. men jag försöker att inte fundera på vad jag skall göra för att få den. om jag blir uppmärksammad, hoppas jag att det är för något jag gör eller hur jag är. inte för att jag är den de vill att jag skall vara. jag vill inte låtsas vara något jag inte är. fast ibland skulle det vara skönt att vara kameleont. man skulle inte behöva fundera så mycket. vi har antagligen alla, dagar eller nån dag då vi önskar att vi var någon annan. jag har inte haft en sån dag på länge. för det mesta är jag bara arg för att jag missat en chans. inte gjort något, jag skulle ha haft chans att göra. de stunderna är värst. men man skall inte ta stress över sånt. det är bara värst för en själv.
tillbaka till drickande. dricker inte just. sitter inte på terasserna dagarna i enda och dricker. det finns gott om dem i alla fall. jag vet inte varför jag gör det, det har bara blivit så. jag är inte absolutist. jag dricker om det är fest. men jag har inte som vana att dricka mig redlös. det var i februari jag senast drack. det blev lite mycket då. hade pikku-penkis och firade att vi blev äldst i skolan. då drack jag mest vad jag någonsin gjort. i februari fyllde jag också 18, så jag var till ett ställe i karis. jag var på en fest i februari och ut på krog en gång i februari. men sen dess har jag inte druckit. när jag inte bryr mig om vad andra säger, säger de inte nåt heller. det har ingen betydelse om jag dricker eller inte, nog blir jag accepterad. de som är rädda om vad andra tycker, dricker mest tror jag. man märker det på fester. de måste dricka sig redlösa, för det är så de alltid gjort. vad skulle folk annars tänka  annars. röker du? det också något jag aldrig gjort. har faktiskt aldrig provat ens. men saknar inte det heller. har blivit van, kaverin som röker har blivit vana. det är inte som när man var 14 år mera. då var det nästan katastrof. inte för mig, men för andra.
har slutligen gjort något med mina dikter. har alltid skrivit fler, har alltid sparat dem. har någon gång skickat dem till tidningar som publicerat dem. förra veckan skickade jag dem till ett förlag. så nu kan jag i alla fall inte ångra att jag aldrig skickat dem. antagligen tycker de inte om dem. men jag får ut mina känslor, och det är det som är huvudsaken. jag har inte skrivit enligt något visst mönster. känner inte till något mönster. äsch, snart kommer de väl tillbaka, olästa. men då har jag i alla fall lyckats med något. vågat skicka dem. (senare, idag, mycket senare: dikterna kom aldrig tillbaka... har inte hört något från nån... de kom säkert bort i posten...)
vem jag vill vara? hjälp, svår fråga. visst får du fråga, men jag är inte säker på att jag kan ge ett svar. jag vill vara... jag tänkte nästan skriva snäll, ordentlig, men det är väl vad andra vill att jag skall vara. hjälp. jag vill väl bara vara mig själv. det är nästan för svår att svara. egentligen vill jag vara framgångsrik. jag vill ta vara på mig själv. jag vill vara självständig. vi gjorde en massa tester i skolan. vad man ville vara, vad andra tyckte att man var. jag sparade svaren. de flesta tyckte att jag var ganska tystlåten. de tyckte att det var en positiv sida. men jag tycker inte det. jag har inte märkt några positiva sidor med det. har bara gett fördelar för andra människor. så jag har ändrat mig, känns det som. jag har börjat ta för mig. inte alltid ställt upp när ingen annan vill göra något. man kan inte bara ge och ge. man måste ta ibland.
när du skrev, fick du inte låna böcker från biblioteket. antagligen skulle min skuld till bibban vara skyhög, vid det här tillfället. men jag har alltid kommit undan. har alltid förklarat något. på något sätt har jag alltid kommit undan. visat mitt snälla jag, mitt oskyldiga jag. förlåt förlåt, det skall inte hända igen. det var ett misstag. spelat teater, som jag alltid gör på våra släktträffar.
hups, du kan tvätta kläder. det kan faktiskt inte jag. har aldrig använt tvättmaskinen. kan göra något smått att äta. men bara åt mig själv. andra vågar inte äta det. färdig lagat är bäst. vet att jag borde skärpa mig. föräldrarna klagar inte ännu. bara ibland. Tycker att jag borde lära mig. i alla fall för framtidens skull. jag vet, det skulle vara en bra ide. några gånger i året får jag för mig att jag skall baka. konstigt nog brukar familjen försvinna just då. de vet hur jag blir. skriker, står och stampar. blit tokig helt enkelt. det blir aldrig som jag tänkt. smördegen går bara sönder. gräddan skär sig, för att jag glömmer den i mixern. det bränner för att jag glömmer bort att jag har det i ugnen. då lovar jag mig själv att jag aldrig skall baka. men så står jag där igen, några månader senare. föräldrarna de är nöjda med mig. jag klarar skolan så bra. får så bra i proven. jobbar, jobbar, jobbar. de vill att jag skall få en bra utbildning. de lägger ingen press på mig. jag vet värre förälder. jag vill själv få en högutbildning. för mig är det viktigt, då vet jag att jag har lyckats. jobbar, jobbar, jobbar.
njaa, har inte hittat någon ännu. hinner inte träffa folk när jag jobbar. ser bara de människor som kommer in till butiken. alltid samma gamla gubbar. tror att jag är där för att bli charmad. gamla äckliga gubbar. de kan vara otroligt motbjudande. men jag måste alltid vara lika vänliga mot dem. och det vet de. HAN var in en dag med sin mamma. vi hälsade på varandra. hade så många kunder just då. roligt i alla fall att se honom. men jag är inte intresserad av honom. inte just nu i alla fall. en som heter aaa brukar också vara in till butiken. har jag kanske berättat om honom tidigare. har aldrig varit riktigt intresserad av honom. men han är intresserad, har varit länge nu. kanske han inte är det mera. har så många gånger förklarat att det inte skulle funka. jag vet att det kanske skulle funka. men jag vill inte det. han kan vara otroligt jobbig, speciellt när han druckit. han glömmer alltid vad jag förklarat då. kanske det någon gång blir vi. han verkar inte ge upp. är snäll, men liksom bara snäll. jag vet extakt vad som kommer att hända på nästa fest. fan jag blir trött på honom. vi kan inte hålla på så här i evigheter. först var de hur jag dansade, sedan gick jag en ryska kurs, sedan buggade jag, så skrev jag novellen som var i tidningen. senast spådde han mig. alltid vet han vad jag håller på med. kan plötsligt berätta att jag den och den dagen var ute på gården och spelade badminton med min brorsa. och hur vet han det? råkade bli ensam med honom förra festen, men inget hände. han är sådan. nästa gång kan jag slå vad att han pratar om mitt jobb. på något sätt får han räda på saker om mig. som om han viste presic vad jag vil, hur jag är, vad jag gör. visste vad jag tänkte på när jag skrev novellen, men jag medgav det inte. det skulle bara bli värre. hjälp mig, vad skall jag göra. har förklarat, hans kaverin har förklarat. han borde få någon annan. någon som verkligen tycker om honom.
25.7'98
slutade skriva. tog en liten paus. men är här igen.
har inte träffat nån. men jag ät intresserad av nån. vi har kännt varandra sedan ettan i lågstadie. har alltid gått på samma klass. har varit imponerad av honom. han höll alltid sådan ordning i sin pulpet i lågstadie. man skulle sitta flicka och pojke den tiden. vi satt. han heter robert.han har börjat komma till butiken. så jag ser honom rät så ofta. han är riktigt trevlig. har tio i de flesta ämnena. kommer att komma långt. super, råsuper. dricker så mycket han kan. alltid full på fester. men han är riktigt kiva ändå. dansar bra, spelar piano. jag är inte kär i honom. bara intresserad. har på de flesta fester dansat vals, buggat, foxtrottat med honom. tycker om att dansa. jag tycker att det är viktigt att man kan dansa. inte behöver man kunna det bra. bara man dansar. det finns så många som vägrar. sitter bara i ett hörn och dricker. dansa och dricka går bra att kombinera.faktiskt. tycker du om att dansa?
skall sluta nu. skriv när du har lust. och jag lovar nästan att inte skriva före jag får ett brev av dig. det beror lite på...

hej hej catrin,

>>Hej, du finlanddsvenska tös med 45 i skor. (Jag tog en titt på din
hemsida som du förmodligen förstår)

*skratt* jo, jag förstår att du tittat in på min hemsida. men 45 i skostorlek är väl att ta i lite. min idealpojkvän har möjligen 45:a. *inte är jag kräsen av mig*

jo varken oviss eller olycklig kärlek är speciellt trevliga, antar jag. är mest i en mellanfas just nu. kommit över den olyckliga. vänner, eller vad man kan kalla det heter det just nu. hälsar, kallprat...

skall nog ta och fortsätta läsa dina små och större äventyr på din dagbok också.

h.
a star of confusion [intrycks flickan 19]
 

"Jag tror du menar vad du säger. Jag kan aldrig förstå dig helt, lika
lite som någon annan. Men jag kan låtsats."

jag tror också att du menar vad du skriver. plus att jag förstår mig
själv. men vem är du? nån jag känner. förstår inte. varifrån kom du så plötsligt? bara du vet, men kan inte låta bli att vara nyfiken. farligt.

känner en del personer, men inte dig. inte på den här nivån i alla fall. presentation tack.

...like a foxy lady in a purple haze. i walk among the crosstown traffic. fear nothing. an angel bold of love, happy though the manic depression. night bird flying.

så var jag utan jobb några månader. tills jag började sommarjobba i butiken. när hösten närmade sig frågade de om jag ville
fortsätta. och jag tackade ja. tackvare jobbet har jag köpt kläder, bil, försäkringar, mobiltelefon, fester, resor, musik,
och internet. så klart ahar inte allt försvunnit till sånt här. nu kan jag bjuda på kaffe. nu kan jag köpa födelsedagspresenter
till de jag tycker om. jag kunde bjuda på morgonmål till en kompis på estlandkryssningen, när hennes pengar tagit slut. jag
behöver inte oroa mig. jag behöver inte tigga pengar av mina föräldrar. det mesta jag förtjänat har jag sparat till sämre da´r.
flyttar bort hemmifrån på hösten. då behövs det pengar för att inte behöva oroa sig. pengar gör mig trygg. och tryckhet är lycka.

>> "Pengar gör inte en man lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss".
 Det är väl så, pengar underlättar. Är man ekonomiskt oberoende så har man mindre att oroa sig för, och då kanske det blir
lättare att tänka positivt.

exakt. så är det för mig i alla fall. jag kan unna mig det som gör mig lycklig. behöver inte oroa mig för onödiga saker, bagateller.

>>Väl hemma provlyssnade jag skivorna en och en. Alla var HELT UNDERBARA, vilken lycka! hela helgen har gått åt att
lyssna på skivorna om och om igen. För står du min entusiasm över vad musikens underbara värld har att erbjuda?

kan inte säga att jag inte skulle förstå dig. kan njuta så otroligt av bra musik. köpte nyligen ett cd-paket. fyra hela cd:n fyllda
med 60-tals musik. mmm... samtidigt köpte jag en jimi hendrix skiva. sån musik njuter jag av. *lyssnar just nu på lisa ekdahl* vackert.

>> Är du konstintresserad?   *nyfiken*

det kan man säga. stor picassofantast. har inte precis lyckat komma över några riktiga konstverk. men mina väggar är fulla med picasso
planscher inramade. matisse tycker jag också om. brukar vara nu och då till helsingfors på konstutställningar. blir inte så ofta
eftersom jag alltid måste gå ensam. känner ingen som skulle möjligtvis vilja följa med. fast det går rätt så bra ensam. lite tomt
kanske. senast var jag på en utställning av ellen tjesleff´s konstverk. känner du til henne? det har nyligen också öppnat ett nytt
museum i helsingfors. kiasma, modern konst. dit skulle jag vilja. tror jag skall satsa på den tanken efter studentskriviningarna.
dessutom skall ateneum i h:fors ha en kalevala utställning. läser egentligen mest i tidningarna om de olika utställningarna. det är
en resa till helsingfors, man måste nästan kombinera med annat. men en dag...

framom konst föredrar jag mera historiska utställningar, slott, litteratur och liknande. åbo slott har jag otaliga gånger varit till.
alltid lika fachinerande, men nu vill inte nån följa med mera. börjar bli tråkigt att om och om igen se samma sak, tycker de. nå om
jag kommer in på åbo akademi är jag ju nära åbo slott... *hoppas*

>>> ingen skillnad vad det är säger han nån liten kommentar, härmar vad jag sagt. irriterande. det sjukaste är att jag
märker på honom att han måste göra det för att skydda sig själv.
>>Du nämnde mobbning, vilket fick mig att tänka mer på dig. Har du blivit mobbad någon gång? Blir du mobbad nu?
Hoppas jag inte ställer för personliga frågor. Men det du upplever på jobbet ÄR ju mobbing faktiskt. Hoppas att du kan
skaka av dig alla kommentarer...

tror att det är viktigt att nån annan ställer såna frågor. då börjar man verkligen fundera. svaret är nog nej. har inte blivit mobbad. blir inte mobbad. han som jag tidigare beskrev är det lite annorlunda med. alla som jobbar vid köttdisken är ca 30-60. vi är de små vid köttdisken. barnen som försöker leka med stora barnen liksom. stämningen är mycket bra, ingen blir utanför. vi får vara med och leka. när jag började jobbet hade han en längre tid varit den lilla skolpojken, trots att han är mycket längre än alla andra. så kom lilla jag, ny i branschen. och han skulle liksom helt plötsligt bli karl. trots att han egentligen är några månader yngre än mig. så därför är han som han är. därför är jag som jag är. vi har aldrig pratat om livet, liksom. trots att vi är jämnåriga. konkurens. jag tror att butiksägaren märkte det här. han jobbar också vid köttdisken, och är släkt med mika. så han ändrade på jobbschemat. så nu skall jag och han vara ensamma  vi måste prata med varann.
och det har framfört problem. borde ha från början pratat. vi presenterade oss inte ens när jag började. nu säger vi till och med hej om vi ses. *skratt* löjligt egentligen, men svårt att bryta kedjan.

>>Jag känner egentligen inte dig, men jag gör det tillräckligt mycket för att bry mig om dig. (Hoppas jag inte skrämmer bort
dig nu. *fniss*)

skrämmer inte mig. vet hur det kan va, trots att man egentligen inte känner människan.

>>Vädret var molnigt, men det var ljust ute ändå och vägarna var snustorra.

>>Om förra brevet kändes pessimistiskt så kändes detta brevet precis tvärtom... - Härligt!
 Hoppas du mår bra! Det gör jag!

 verkar som om våren kommer fram hos dig. *väntar på våren intensivt* bzz...

 fredagkväll och sitter vid datorn och bara pysslar lite, måste nog snart och sova, jobb i morgonen igen.

kram, L

tack för ditt mail.

i ditt förra brev märkte jag en sorts ömhet, bland det vilsna. ömhet till
katten. förstår dig, när du beskriver vad du känner för katten. har själv
en katt. den 10 maj fyller han tio år. börjar bli lite gammal. men har nog
endå min lilla älskling. vet att man inte skall bli arg på katter. men
ibland orkar man inte voija sig och oija sig. katten skall ha mat. man går
och ger mat. den skall inte ha mat. man ger vatten. den skall inte ha
vatten. man öppnar ytterdören, trots att den har en egen kattlucka. den
vill inte ut. då går man i protest tillbaka til sina egna sysslor. den
börjar jama och gnälla. slutligen börjar den klösa sönder soffan. katta!
man går til den. pratar med den. försöker få den att förstå at jag vill
också leva. -du kommer inte när jag ropar, fridolf... slutligen bestämmer
den sig för att det är vatten den skall ha. men vattnet, det färska vatten
man just gett duger inte. så man får gå in i badrummet, fälla ner toalett-
stolen, sätta stopp i lavoaren och hälla vatten. dååå dricker den. man
sätter sig till ro, och dååå vill den ut. så är det sen när jag en gång i
tiden fick en helt ljuvlig katt. men trots allt älskar jag den nog. kommer
att sakna den, när jag flyttar. eller när den dör.

>du skall vara lycklig som har förmågan att få ner
dina tankar till bokstäver, ord och dikter. jag svämmar över av tankar, får
fram ganska bra dikter också ibland, men de stannar tyvärr innanför min
skalles skyddande kranie. når aldrig ut, måste ha en knut på någon nerv i
min högerarm eftersom jag ej lyckas skriva det jag tänker. eller, det är så
konstigt. kan egentligen omsätta mina tankar i alla skriva former förutom
just dikten, för dagboken min brukar kunna rinna över av intryck. skolans
krav på skriverier, svenskan, engelskan, där har jag heller aldrig haft
några problem. då rinner bara orden ur mig... svårt. brist på fantasi? nej
verkligen inte, när jag släpper till den humoristiska, heltokiga sidan
sprutar tokerierna och fantasierna ur mig, brist på skrivämnen? skulle inte
tro det heller... mitt liv är en roman. nej jag är avundsjuk på dig, nyfiken också.

*skrattar* vet inte om det är så fantastiskt mycket du kan vara nyfiken för.
läser din dagbok, förstår dig ofta så väl. men funderar samtidigt om det kan
finnas nån som du skriver. nyfiken.

>det känns lite som att jag har blivit mer än ett år äldre det
senaste året. (!?) mognat rejält, fast vuxen, det tror jag inte jag är.
långt kvar. märker också när jag läser mina anteckningar att jag värderar
livet helt annorlunda nu än jag gjorde då. har upptäckt att livet är mer än
vardagens traditionella uppgifter, har upptäckt kärleken, världen, migsjälv.
har också hunnit gå vilse i min sökning efter livet. livet är en bra komplex
uppfinning, finner ständigt nya sidor av det, outforskade, en del oönskade
sidor också.

förstår dig igen. förra året hände det så mycket. och trots att bara en liten
liten del av det här året gått har jag förändrats en hel del. förändrats så
mycket psykiskt. sätt att prata, stå, gå, tänka, leva. när jag började skriva
dagbok på nätet, vilket inte är så längesen, nästan 2 månader, var jag orolig
över orden jag hittat. meningarna jag byggt upp. tankarna som kom fram genom
texterna. jag trodde att de var onormala, sjuka, orealistiska. men nu vet jag
att _det_är_jag_. senast idag, funderade jag faktiskt på att avslöja för några
klasskompisar att jag skriver dagbok på internet. men kanske jag är inte är
sååå mogen ännu. vill, vågar, men funderar över konsekvenser. är rationell.

>haha jag skrattade jag med när jag läste det. blyga lilla flickan, du är en
smart figur. det gäller att hantera folket rätt, ryktena, placera
informationen på rätt ställe. visste de om att du skrev förresten? du har ju
sagt att de inte känner dig på djupet, att de aldrig läst de du skrivit.
skolkamraterna.

tror nog att en del visste att jag skrev. men inte att jag skrev dikter,
inte hur personligt jag skriver. visste att jag tyckte om uppsatserna i
skolan. men men... nu vet de i alla fall. de har inte läst nått än. så
smart är jag inte att jag kan smussla några dikter i fickan på nån, utan
att bli upptäckt. och det skulle jag nog aldrig få för mig att göa heller.
gav inte ens några i-smyg-vändagskort. fegis* eller egentligen vet jag inte
till vem jag skulle ha gett dem. skickade några textmeddelanden med telefonen,
skickade några e-mail. men inga kort till nån jag hemligt beundrar. tror
faktiskt att jag inte är kär i nån just nu. *funderar inte så länge* fast jo,
visst finns det ett par. ena är väl bara intressant. pirrar i magen, pratar
med... men så finns det ju en till. trevlig, snäll, söt, men otroligt blyg.
verkar som om han gillar mig. men antagligen är det hans kompis som gillar.
och han blir jag bara irriterad på. det är han som finns i min dagbok. *tror
att han finns med på "festdagarna"*  efterhängsen, klätande, äcklande,
barndomsvän...
 

ja kram...

du skrev att ditt brev var tonat av pessimism. men måste erkänna att jag inte märkte det.
vet inte varför? tyckte mera att det du skrev var realistisk. varför skall man alltid vara
glad och tjosan hoppsan, när livet inte är så fröjdfullt alltid...
kanske jag skriver så för att jag inte heller är nöjd över saker och ting just nu. känns som
om jag inte skulle veta så mycket. flummar mest runt. trött [kan möjligen bero på att det är mitt
i natten jag skriver det här]. är en aning deppad.

har varit helg, och jag har inte gjort nått
speciellt. var på jobb på lördagen. irriterad. jag jobbar alltid på lördagen med en pojke som
är lika gammal som jag. kände inte honom från tidigare. han bor i grannstaden. verkar inte som
om han skulle vara så tuff eller så i skolan. mest en i massan. han är ganska storvuxen, antar
att han aldrig blivit mobbad. snarare mobbaren. irriterad över honom. måste alltid kommentera
något. ingen skillnad vad det är säger han nån liten kommentar, härmar vad jag sagt. irriterande.
det sjukaste är att jag märker på honom att han måste göra det för att skydda sig själv. då väger
han nästan dubbelt min vikt, och är verkligen lång. nå den här lördagen var han som han brukar.
men när vi skulle plocka bort köttet, fisken, packa brödet som blivit kvar, föra in alla äppel
och all potatis i lagret. gjorde han inte ett skit. klädde på sig sin rock, och bara gick runt i
butiken. brukar inte irritera mig så mycket över sånt, men jag var så trött. hade feber, snuva och
hosta. borde från början ha stannat hemma, men är rätt seg när det gäller jobbet. ville inte tvinga
nån annan att ta en extra tur. förstår inte honom. nå idag tog jag sjukledigt. skakade bara av
trötthet, sov bort hela dagen.

>I många fall är vi annars så fulla av fördomar och förutfattade meningar, att det blir svårt att
ta till sig det andra säger. Har man en gång pratat med en sån människa vet man hur det är.

förstår vad du menar. anser att jag är rätt så tolerant själv. tycker inte något speciellt om
t ex kurder, homosexuella... men kan bli otroligt förbannad på otoleranta människor. smårasister,
som plötsligt dyker upp. de dyker upp i grupp. men ensamma kan de inte stå. karis, var jag bor,
har ca 8500 invånare. alltid nu och då får nån i min bekantskapskrets samtalsämnet kurder. -de
är allt för många. tar våra jobb osv. blir alltid lika irriterad på de här människorna. hur kan
de t ex säga att det finns för många kurder i karis, när det bor ca 100 här. vet inte exakta
talet, men nånting åt det hållet... det är juh sjukt. av dessa är hälften barn som går i skolan.
av resten är hälften arbetslösa. så hur kan de då ta alla jobben? människor gnäller på att kurder
får för mycket ekonomisk hjälp. en av mina skolkamrater, kurd, har vackra kläder. massor med fina
klänningar. andra i skolan gnäller på att hon får för mycket bidrag. hon får pengar i handen så
att hon skall kunna shoppa. men jag tror nog inte riktigt det. klänningarna är definitivt inte från
finland. och hon bor inte precis lyxigt. jag vet det för att jag varit till henne. men de andra, som
inte besökt henne, tror att hon lever i nåt lyxpalats. som om det skulle finnas såna här i lila
karis. skrattretande. egentligen blir jag inte irriterad över mina kamraters åsikter. jag blir
irritera över att de inte kan acceptera mina åsikter. irriterad över att de måste visa sitt hat.
hat som egentligen har sina rötter nån helt annanstans.

> Men, men... Vem bryr sig?

mmm... så är det väl. man skall inte hetsa upp sig för mycket. eller?

>Men blåmärken, det låter ju inte bra, sånt ska man ju inte få ens efter en rejäl fest...
Ta det försiktigt...

skall nog ta det försiktigt. jag tror att min minnesförlust hade rötter i att jag inte drack
cider. jag brukar bli mest dåsig av det. men drack starkare. och effekten hann fram, före jag
hann somna. nåja, vet nu hur det kan gå. illa. illa.

> Är det viktigt att bli känd? Vad är det i kändisskapet som lockar
 dig? Jag gissar att du gärna skulle vilja bli en känd författarinna
till exempel, och att du då kan leva på det du tjänar ihop. Ett
kändisskap som bygger på din begåvning, du blir erkänd men behöver
 inte nödvändigtvis figurera i skvallerpressen hela tiden. Är det
så du menar?

*funderar* inte kändisskapet i sig. det är mest det att jag kan livnära mig på nått jag
verkligen älskar att göra. nått som andra verkligen kan få glädje av. skulle inte vilja
vara i teve, tidningar osv. skulle inte kunna leva så.

glömde ett av mina stora mål här i livet förra gången. egentligen skulle jag vilja bara resa.
kunna arbeta och leva fattigt en periord för att sedan bara resa och uppleva. vill jobba på
en kibbutz i israel. har funderat på att göra det nu efter gymnasiet. men tror jag skall vänta
nåt år till. men nån gång...
 

längtar efter mail,  l