Historien om Sture Plastcykel
Historien om Sture Plastcykel
Det var en gång fyra upproriska pojkar som bodde på en
alldeles för liten och idyllisk ort i Skåne (i själva verket var den allt annat
än idyllisk, men grabbarna hade höga krav).
De hade alla närt drömmar om att göra den tonårsrevolt
det faktiskt är att bilda ett rockband, men det hade aldrig blivit av.
Plötsligt en dag (närmare bestämt måndagen 20 oktober 1997)
råkade tre av gangstrarna hamna i samma soffa i
skolans cafeteria, och började smått konversera. De märkte att de hade många
gemensamma intressen och uppfattningar, och ganska snart väcktes idén om ett
band. Gustav kunde nästan spela lite trummor, Adam ljög och sa att han kunde sjunga och Kiret
bestämde sig för att ta hand om basen. Men det behövdes ett instrument till för
att få ett maffigt sound.
Eftersom den fjärde personen i soffan var en dalmas (som dessutom spelade
ståfela) fortsatte grabbarna diskussionen på annan plats. Efter mycket spånande
kom de att tänka på deras gemensamme bekante Jens, som spelade gitarr och
dessutom var nästan lika galen som dem. Första repetitionen ägde rum redan
samma eftermiddag i skolans musiksal.
Bandet repade återigen två dagar senare, och övade då in sin
första låt "Håll om mig, Ann-Christine". Då hade de även fixat en
spelning, röstat fram ett enhälligt ja
till det enda namnförslaget "Sture Plastcykel" samt knäckt tidigare nämnde
dalmas ståfela. På sitt debutgig fredagen 28 november
spelade de tre låtar, och framförallt bandets live-energi imponerade på den drygt 50 personer stora publiken. När ungefär tre månader (och ett antal spelningar) hade passerat deltog bandet i talangjakten Musik direkt. Där spelade de låten "Som en vilsen trana" och vann inte, men blev mycket uppskattade. Trots att de bara hade genomfört en handfull spelningar kom de dessutom på femte plats i kategorin "Årets svenska nykomling" när Sound Affects genomförde sin läsaromröstning för 1997. Det firade pojkarna genom att värva en ny medlem. Han hette Mardin Palm och ägnade sig åt diverse sysslor på scen. Under våren fortsatte bandet att repa (även om det var i mindre utsträckning än tidigare), men energin och drivet som funnits i starten försvann mer och mer efterhand som pojkarna började lära sig att spela. I början av juni 1998 genomförde bandet sin sista spelning, hemma i Åhus inför drygt 600 pers. Bandet hade en kort men intensiv karriär, och vi minns dem alla med glädje.
