Vårt sätt att dricka var kopplat till många inrotade vanor, både medvetna och omedvetna. En del var vanemässigt tänkande - sådant som pågick inom oss. Annat var handlingsvanor - saker vi gjorde. När vi nu skall börja vänja oss vid att inte dricka, har vi funnit själva, att vi först måste börja med att byta ut en del gamla vanor mot nya.

Ta till exempel det där glaset - det du redan håller i handen eller som du tänker på. Skulle du inte kunna tänka dig att skjuta upp det ett tag? Åtminstone tills du läst ut hela sidan femton. Ta istället ett glas juice eller läsk medan du läser. Lite senare kommer vi att förklara, vad som är tanken bakom det här allra första bytet av vanor.

När vi sedan väl har ägnat ett par, tre månader åt att öva in våra nya, nyktra vanor - eller sätt att tänka och handla - kommer de nästan av sig självt, bli naturliga för oss. Nästan lika naturligt som det en gång var, att hela tiden gå och tänka på sprit och att dricka den.

Det har blivit något självklart och enkelt för oss att inte dricka, inte en lång, ändlös, glädjelös kamp. Dessa praktiska tips är lätta att tillämpa timme för timme hemma, på arbetet och i sociala sammanhang. Vi har också tagit upp ett flertal saker som vi själva lärt oss att inte göra eller att helst undvika. Det är sådana saker, det inser vi nu, som en gång kunde få oss att börja dricka igen - eller som på annat sätt satte vårt tillfrisknande i fara.

Vi tror, att du kommer att finna, att många eller rentav alla förslag vi lämnar här blir, värdefulla för dig, om du också vill börja leva nykter på ett avspänt sätt och med sinnesro. Fäst dig inte vid ordningen vi presenterar dem på. Du kan själv arrangera om dem på det sätt som passar dig bäst - bara det fungerar. Vi gör inte anspråk på en fullständig "förteckning" av nya levnadsregler. Så gott som varenda AA-medlem du träffar kan alltid ge dig något nytt tips vi inte har tagit upp här. Du kommer antagligen också själv upp med en splitter ny uppsättning som fungerar för dig. Ge det bara vidare, så att andra också kan få glädje av det.

Som sammanslutning betraktad kan AA naturligtvis inte formellt gå i god för, att varenda rad vi skrivit gäller för varenda alkoholist. Var och en av dessa övningar har emellertid visat sig vara användbar för många av oss. Enskilda medlemmar i AA kan också, som sagt, hjälpa dig.

Vår bok är menad som en lättillgänglig liten handbok, som du kan slå upp i då och då. Den är inte avsedd att sträckläsas i en enda sittning för att sedan sättas i bokhyllan och glömmas bort. Här är de två första uppmaningana vi fick, som var grundläggande för att vi själva skulle kunna ta emot en hjälpande hand:

A. Behåll ett öppet sinne. Du kanske inte alls tilltalas av en del av förslagen, som finns här. Om det är så, gör du klokt i att bara ställa dem åt sidan tills vidare. Kasta bara inte bort dem för evigt. Detta är en av våra erfarenheter. Vi har själva alla gjort både rätt och fel i det här avseendet. Om vi inte sluter vårt sinne, har vi alltid kvar möjligheten att gå tillbaka senare. På nytt kan vi då ta tag i idéer vi förut inte varit riktigt mogna för - om vi själva vill.

En hel del av oss minns till exempel väl, hur vi under den första tidens nykterhet fick mycket hjälp både på telefon och personligen med råd och kamratskap från vår AA-sponsor. Några väntade med att välja en sponsor, tills dess de gått runt till olika AA-grupper och träffat många AA-medlemmar. Några fann bön eller meditation till stor hjälp att låta bli att börja dricka. Andra ryggade tillbaka inför allt som ens antydde religiositet. Vi behöll dock alla vår rätt att senare få ändra oss pd dessa punkter, om vi ville.

De allra flesta av oss fann, att ju fortare vi började arbeta med de 12 Stegen (ett förslag till program för individuellt tillfrisknande i boken "Anonyma Alkoholister"), desto bättre gick det. Andra kände ett behov av att vänta, tills de blivit mer stabila i sin nykterhet.

Saken är nämligen den, att AA föreskriver inte något"rätt" eller "fel". Var och en använder helt enkelt det han eller hon finner bra utan att slå igen dörren till annan hjälp, som kan visa sig värdefull senare. Vi försöker att respektera allas rätt att få försöka göra saker och ting själva och på sitt eget sätt.

Det händer ibland, att en AA-medlem talar om att ta de olika Stegen i programmet enligt smörgåsbordsmetoden. Det vill säga, att bara välja ut sånt som ser aptitligt ut för tillfället och låta resten vara så länge. Kanske kommer någon annan efter och tar för sig av det kvarlämnade. Den nya medlemmen kommer så småningom kanske själv tillbaka och tar sig an de bitar som han/hon gått förbi förut.

Hur som helst, så är det nog bra att vid det brokiga smörgåsbordet hålla i minnet, att inte hela tiden välja ut de läckraste och mest iögonfallande rätterna. Det kan tjäna som en påminnelse, att vi måste också hålla balans i våra liv.

I vårt tillfrisknade från alkoholismen fann vi AA-medlemmar, att vi också behövde en balanserad diet av idéer. Det visade sig, att även sådant som inte alls verkade lockande vid första påseendet, blev väl så aptitligt med tiden, om vi bara höll ett öppet sinne. Liksom de goda rätterna var de goda idéerna bra för oss, om vi bara tog för oss av dem på ett måttfullt sätt.

B. Använd ditt förnuft. Vi fick alla använda vanligt, sunt bondförnuft för att kunna ta tillvara förslagen, som är samlade här i boken, på rätt sätt.

Liksom nästan alla idéer kan naturligtvis tipsen i denna bok förvanskas nästan till oigenkännlighet, om man vill. Ta till exempel förslaget om att äta någon sötsak, en chokladbit eller halstablett, då och då. Självklart måste alkoholister som lider av diabetes eller övervikt hitta någon ersättning, för att inte riskera sin hälsa. De kan ju ändå dra nytta av själva idén genom ett mer näringsriktigt mellanmål. För övrigt är det ju inte bra att överdriva någonting. Vi måste vara noga med en balanserad diet förutom snask.

Ett annat exempel är hur vi använder vårt talesätt "Tag Det Lugnt". Somliga kan ta sig för att använda denna mycket konstruktiva tanke som ursäkt för senfärdighet, lättja och ren tölpaktighet. Det är ju inte sådant beteende ordspråket vill mana till. Om vi använder den på rätt sätt kan vår slogan vara läkande. Felaktigt använd blir den bara till hinder för vårt tillfrisknande. Vi skulle vilja utöka den med "Tag Det Lugnt - gör det enkelt men gör det!

Det är klart att vi måste använda sunt förnuft då vi får råd, av vilket slag det vara må. Alla förslag vi ger måste användas med lite eget omdöme.

En sak till. AA har aldrig gjort anspråk på att vara någon kvasivetenskaplig institution inom området att hålla sig nykter. Vi kan bara själva dela med oss av våra personliga erfarenheter. Vi sitter inte på några professionella teorier och förklaringar. Dessa sidor erbjuder inga nya medicinska genvägar i konsten att sluta dricka - om du fortfarande håller på med det. Vi sitter inte heller inne med några undergörande kurer eller hemligheter om hur man förkortar eller eliminerar baksmällor.

Det händer ibland, om än sällan, att någon på egen hand lyckas sluta dricka, hemma i sitt eget hem. Ofta har emellertid långvariga dryckesvanor vållat sådana rent medicinska problem, att vi gör klokast i att söka läkare eller sjukhusvård under abstinenstiden. Om du är så allvarligt sjuk, kanske du behöver anlita professionell hjälp, innan du över huvud taget har möjlighet att ta till dig något av det vi erbjuder i denna bok - eller ens att sitta av ett AA-möte.

De av oss, som inte var i fullt så dåligt skick, har själva fått kämpa sig igenom avvänjningstiden, stödda av och i sällskap med våra kamrater i AA. Vi har alla gått igenom det. Vi kan oftast hjälpa till - på vårt lekmannavis - att lätta något på ditt tvivel och ditt andliga och kroppsliga lidande.Vi förstår åtminstone. Vi har varit där.

Leva Nykter handlar alltså om att inte dricka, snarare än om att slutla dricka. Den handlar om att leva nykter.

Vi fann, att för oss började vägen mot själslig och kroppslig hälsa genom att först bli nyktra och sedan hålla oss borta från alkohol. Vi fann också, att vi måste vara fria från andra sinnesförändrande droger. Vi kan gå ett spännande och tillfredsställande liv till mötes, så länge vi bara håller oss nyktra. Nykterhet är grundstenen för vårt tillfrisknande.

På sätt och vis handlar boken om hur vi skall handskas med nykterheten. Det kunde vi inte förut, alltså drack vi. . .

Ett glas är för mycket och 1.000 för lite

Två uttryck vi ofta hör i AA är "Om du inte tar det första glaset, så kan du inte bli full" och "Ett glas är för mycket, men 1.000 räcker inte".

I början av vår bana tog många av oss aldrig mer än ett par glas. Allt eftersom tiden gick, ökade dess antal och på senare tid drack vi mer och mer. Många blev mycket berusade - och länge. Vårt tillstånd märktes kanske inte alltid i vårt tal och vår gång, men vid det här laget var vi nästan aldrig riktigt nyktra. Om detta störde vårt välbefinnande allt för mycket, brukade vi minska ned intaget för en liten tid och försöka begränsa vår konsumtion. Många trappade ned från starksprit till öl och vin. På något sätt försökte vi åtminstone minska mängden alkohol vi fick i oss, så vi inte blev alltför katastrofalt fulla. Vi försökte också helt enkelt dölja, hur mycket vi i själva verket drack.

Denna självpålagda ransonering blev med tiden allt svårare att upprätthålla. Ibland klippte vi av helt och hållet och drack ingenting. Så småningom började vi alltid igen - bara ett glas. . . och eftersom det tycktes gå bra, var det nog inte så farligt att ta ett till. Kanske var det allt vi tog den gången. Med stor lättnad fann vi, att vi kunde ta ett glas eller två och sedan sluta tvärt. Många av oss gjorde detta många gånger. Den erfarenheten visade sig snart vara en fälla. Den fick oss att tro, att vi kunde hantera öl, vin och sprit på ett säkert sätt. Så kom tillfället (någon tilldragelse, en personlig förlust eller inget speciellt alls), då två eller tre glas fick oss att må utmärkt. Så vi tänkte, att ett eller två glas till skulle få oss att må ännu hättre. . . Vi var tillbaka igen. Vi hade druckit för mycket utan att alls vilja det.

Ideliga upprepningar av det här slaget har tvingat oss fram til1 den logiskt ofrånkomliga slutsatsen: om vi inte tar det första glaset, blir vi aldrig fulla. Istället för att lova att aldrig mer bli berusade eller på förhand försöka bestämma en viss mängd eller ett fastställt antal glas, har vi lärt oss att koncentrera oss bara på ett enda glas: det första.

Istället för att plåga oss med att sätta upp en gräns för antalet flaskor i slutet av en period, så undviker vi i själva verket den enda, som sätter igång den.

Det låter nästan för enkelt, eller hur? Det är svårt för en del av oss att fatta, att vi inte själva kunde räkna ut det här innan vi kom till AA. (Det är klart, för att vara riktigt sanningsenliga så ville vi nog aldrig sluta helt och hållet, innan vi lärde oss det här med alkoholismen). Men det viktigaste står ändå fast: vi vet nu, att det bara är detta som fungerar.

Istället för att försöka räkna ut hur många glas vi kan hantera - fyra? - fem? - sex? - ett dussin? - säger vi bara till oss själva: "Sträck inte ut handen efter det där första glaset!". En inrotad vana att tänka så här har hjälpt många hundratusentals att leva nyktra i många år. Läkare med alkoholism som specialitet säger till oss, att det finns klara medicinska skäl att låta bli detta enda, första gias. Det är det första glaset som, omedelbart eller efter en tid, sätter igång hela vår tvångsmekanism att dricka mer och mer, tills vi återigen hamnar i vårt svåra trångmål.

Många av oss behöver övertygelsen, att alkoholism är som ett drogberoende. Vår drog heter alkohol. Som alla beroende människor, som vill vinna sin frihet tillbaka och få behålla sitt tillfrisknande, måste vi hålla oss borta från första dosen av den drog, som en gång fick oss fast. Vår erfarenhet visar detta entydigt. Du kan läsa mera om det i boken "Anonyma Akoholister" och våra tidskrifter, bland dem vår svenska "Bulletinen". Du kan höra det själv, varhelst AA-medlemmar samlas för att dela med sig av sina erfarenheter.

24-timmarsprincipen

På den tiden vi drack, hade vi ofta så svåra stunder, att vi lovade oss själva: " Aldrig mer!". Vi avgav innerliga löften att hålla oss nyktra ett år, eller att vi inte skulle röra någonting på tre veckor eller månader. Vi försökte också faktiskt gå "torra" under varierande perioder.

Vi menade det verkligen, då vi avgav dessa deklarationer med sammanbitna tänder. Med hela vårt hjärta önskade vi att aldr bli berusade. Vi avsvor allt vårt drickande och lovade att hålla oss nyktra långt in i någon obestämbar framtid.

Men ändå, alla våra vackra föresatser till trots, var utgången undantagslöst densamma. Minnet av vårt löfte och allt lidande som hade framkallat det, bleknade snart bort. Vi drack igen - och in i nya tråkigheter. Vår torra evighet hade inte blivit så lång.

Några som avgav dessa högtidliga nykterhetslöften hade ett förbehåll: vi sade oss, att löftet gällde bara starksprit, inte champagne. På så vis lärde vi oss att bli fulla på öl och vin och man behöver bara dricka mer av det. Vi fann oss snart ute på sju famnar igen, precis som av starkspriten förut.

Jodå, många gav verkligen upp allt vad alkohol hette och höll tiden ut, precis som lovat. . . Sedan satte vi resolut punkt för nykterheten genom att dricka igen. Lika fort var vi tillbaka i eländet - med samma barlast av skam och skuld.

Med sådana inre strider nu bakom oss försöker vi i AA att undvika uttryck som "hålla sig helt vit" och "aldrig mer". De påminner bara om våra tidigare totala misslyckanden.

Även om vi inser och erkänner, att vi är alkoholister, har vi av erfarenhet lärt oss att inte avge dyrköpta löften vad nykterheten beträffar. Vi finner det mer realistiskt, för att inte säga mera framgångsrikt att säga: "Bara för idag, skall jag inte ta det första glaset ".

Även om vi drack igår, kan vi avse och planera att inte dricka idag. Kanske dricker vi i morgon igen - vem vet om vi ens lever i morgon? För de här innevarande 24 timmarna beslutar vi oss för att inte dricka, oavsett vilka frestelser eller provokationer vi råkar ut för. Vi bestämmer oss för att gå till vilka ytterligheter som helst för att undvika det första glaset, idag!

Våra vänner och familj är begripligt nog ganska leda på att höra oss lova: "Den här gången menar jag det verkligen" bara för att få se oss komma hemraglande igen, berusade. Så vi lovar inte heller dem att inte dricka mer. Var och en av oss lovar bara sig själv. Det är ju trots allt vårt eget liv och hälsa som ligger där i vågskålen. Vi, inte våra familjer och vänner, måste ta de nödvändiga stegen för att hålla oss friska.

Om det inre tvånget att dricka blir för starkt, skär många av oss ner de där 24 timmarna till mer överskådliga tidsenheter. Vi beslutar oss helt enkelt för att inte lyfta det första glaset under den närmaste timmen. Nog kan vi utstå det temporära obehaget att inte dricka åtminstone en timme till. . . sedan ännu en. . . men bara en timme i taget. Många av oss anträdde vägen till tillfrisknande just på det här enkla viset. Faktiskt så börjar varje til tillfrisknande till ett nyktert 1iv - med en nykter timme.

En variant av det här är helt enkelt att skjuta fram glaset i tiden. (Hur är det nu? Smuttar du fortfarande på din läsk? Har du verkligen skjutit upp det där glaset vi talade om på sidan nio? Om du gjort det, kan detta vara början på vägen till ditt fullständiga tillfrisknande).

Ditt nästa glas finns alltid där, helt tillgängligt - senare. I detta nu skjuter du bara fram det, åtminstone för den innevarande dagen eller stunden (låt säga för resten av den här sidan).

24-timmarsregeln är oerhört flexibel. Vi kan sätta igång den på nytt, när helst vi vill, var vi än befinner oss - hemma, på arbetet, inne på en bar eller i en sjukhussäng. Vi kanske startar den klockan 16:00 eller 03:00. Vi kan besluta oss just nu att inte ta det första glaset under de närmaste 24 timmarna - eller fem minuterna.

Genom att hela tiden förnyas, undviker den här regeln alla svagheter som "vita veckor" eller nykterhetslöften har inbyggda i sig. En vit period eller ett löfte kommer båda, som avsett var, till ett slut, och då känner vi oss fria att dricka igen. Men idag är hela tiden med oss. Livet är dagligt. Idag är allt vi äger, och vem som helst kan gå en enda dag utan att dricka.

Först och främst försöker vi att leva nu. Bara för att hålla oss nyktra - och för att se hur det fungerar! När denna idé en gång blivit en del av vår attityd, finner vi att leva ett liv i 24-timmarssegment är ett effektivt och tillfredsställande sätt att hantera mycket annat på också.

Alkoholism - en obotlig, progressiv och dödlig sjukdom

Många människor runtom i världen vet, att de inte kan äta vissa saker - ostron, jordgubbar, ägg, gurka eller vad det nu kan vara - utan att få trassel eller rentav bli sjuka av det. En människa med en allergi kan kanske gå omkring och känna djup självömkan - beklagande sig för alla som gitter höra på, att han eller hon är orättvist drabbad. Ständigt gnällande om att inte kunna eller att inte få lov att äta någon särskilt utsökt rätt.

Det är självklart inte särskilt klyftigt, även om vi kanske känner oss en smula lurade, att gå igenom livet och blunda för vår egen speciella fysiologiska sammansättning. Om vi struntar blankt i våra eventuella svagheter och begränsningar, kan det leda till svåra besvär eller sjukdom. För att hålla oss friska, rimligt lyckliga och tillfredsställda, måste vi lära oss leva med den kropp vi fått.

En av de nya tankevanor en tillfrisknande alkoholist kan lära sig utveckla, är en sansad syn på sig själv som någon, som måste undvika vissa kemiska preparat (alkohol och sådana droger som fungerar som ersättning för alkohol), om han/hon vill bibehålla sin växande hälsa, både kroppsligt och själsligt. Som stöd för detta finns minnet av vår egen aktiva alkoholism. Tillsammans hundratusentals mans- och kvinnoårs besatthet av flaskan. Vi vet nu, att medan åren gick och vi drack, förvärrades gradvis våra alkoholrelaterade problem. Alkoholismen är progressiv.

För all del, ibland under några månader eller till och med år, hade många av oss perioder, då vårt drickande tycktes räta ut sig av sig självt. Vi kunde klara av en ganska tung konsumtion på ett säkert och stadigt sätt. Vi kunde ofta hålla oss hyfsat nyktra - förutom vissa kvällar, då och då. Vårt drickande tilltog inte märkbart, så vitt vi själva kunde bedöma. Ingenting otäckt eller dramatiskt hände. I det långa loppet blev emellertid vårt alkoholproblem ohjälpligt värre, det kan vi se nu. Alkoholläkare säger, att det råder ingen tvekan om att alkoholismen förvärras, allt efter som vi blir äldre - och det blir vi ju.

Efter de otaliga försök vi gjort att bevisa motsaten, är vi nu själva övertygade om att alkoholismen är oåterkallelig, precis som vissa andra sjukdomar. Den kan inte "botas" i den bemärkelse, att vi kan ändra vår kroppskemi och plötsligt börja umgås normalt, måttfullt och socialt med alkohol, så som några av oss kunde då vi var yngre.

Ingen medicinering eller psykisk vård i världen har någonsin "botat" en enda av oss. Efter att ha sett tusentals och åter tusentals alkoholister inte sluta dricka, har vi dessutom blivit förvissade om, att alkoholismen är en dödlig sjukdom. Inte bara har vi sett många alkoholister direkt supa hjäl sig - döende av abstinenssymtom, av delirium, konvulsioner och av levercirrhos - vi vet också den verkliga orsaken till många dödsfall, som inte offciellt haft något samband med alkoholisrn alls. Ofta, då den formella dödsorsaken angivits som bilolycka, drunkning, självmnord, dråp, hjärtinfarkt, eldsvåda, lunginflammation eller hjärnblödning, var det egentligen ett svårt alkoholistiskt spritmissbruk, som lett till det tragiska tillståndet eller händelsen.

De allra flesta av våra AA-medlemmar kände sig visserligen på mycket tryggt avstånd från ett sådant öde under tiden de drack. Troligen kom de flesta av oss inte ens i närheten av det slutliga, fruktanvärda stadiet av kronisk alkoholism. Vi insåg dock, att vi skulle koma dit med tiden, om vi fortsatte dricka. Om vi stiger på en buss mot en ort hundratals mil bort, hamnar vi också så småningom där, om vi nte lämnar den och börjar röra oss i en annan riktning.

Vad gör man då orn man upptäcker, att man fått en oåterkallelig progressiv och dödlig sjukdom - må det vara alkoholism eller något annat som hjärtfel eller cancer? Många förnekar helt enkelt sanningen. De låtsas inte om sitt tillstånd, vägrar ta emot behandling, lider och dör. Men det finns ett annat sätt. Du kan acceptera din "diagnos", övertygad av din läkare, dina vänner eller av dig själv. Sedan kan du ta reda på, vad som kan göras för att hålla tillståndet i schack, så att du kan leva i många lyckliga och produktiva år, vid full hälsa - så länge du tar god hand om dig själv. Du kan erkänna och acceptera din sjukdom och göra de saker som erfordras för att leva ett verkligt friskt liv.

Det visar sig, vad alkoholismen beträffar, vara förvånansvärt enkelt, om man verkligen vill hålla sig frisk. Eftersom vi medlemmar i AA har lärt oss älska livet så mycket, så vill vi också hålla oss friska. Vi strävar efter att aldrig tappa siktet på det oåerkalle1iga faktum som vår alkoholism utgör. Vi lär oss att inte grubbla eller ömka oss själva eller prata om det hela tiden. Vi accepterar det som en del av vår kroppskaraktäristiska sammansättning, som vår längd eller vårt behov av läsglasögon eller som en av våra allergier.

Sedan kan vi fundera ut, hur vi skall leva avspänt - inte bittert - med denna insikt. Vi utgår bara alltid ifrån att skjuta det där första glaset framför oss (minns du?) bara för idag.

En blind AA-medlem sa en gång, att hans alkoholism hade stora likheter med hans blindhet. "När jag väl accepterat förlusten av mina ögon," förklarade han, "och tog emot den rehabiliteringsträning man erbjöd mig, upptäckte jag, att jag faktiskt kan gå eller resa vart jag vill, helt trygg och säker, med hjälp av min käpp och rnin hund. Bara jag inte glömmer bort eller slarvar med att jag är blind. Men om jag inte handlar efter vetskapen, att jag inte kan se, då kan jag skada mig eller råkar illa ut."

"Om du verkligen vill bli frisk," sa en kvinnlig medlem i AA, "ta din behandling, följ dina föreskrifter och fortsätt att leva vidare. Det är enkelt, så länge du kommer ihåg det nya du lärt om din sjukdom. Vem har tid att gräma sig över försakelsen eller vältra sig i självömkan, när det finns så mycket att glädja sig åt - åt ett fullödigt liv utan rädsla för sin sjukdom?"

Sammanfattningsvis: Vi påminner oss, att vi har en oåterkallelig sjukdom som kallas alkoholism - och att den kan döda oss. Istället för att ohämmat dricka vidare, föredrar vi att tänka ut och använda oss av konstruktiva och tillfredställande sätt att leva.

Vi behöver inte heller skämmas för att vi har en sjukdom. Det är ingen skam. Ingen vet exakt, varför vissa människor blir alkoholister och andra inte. Det ar inte vårt fel. Vi ville inte bli alkoholister. Vi strävade inte efter att få den här sjukdomen. Vi 1ed inte, trots allt, alko holismens alla kval, för att vi njöt av det. Vi föresatte oss inte medvetet och hätskt att begå alla dessa handlingar vi sedan fick ångra. Vi gjorde dem mot bättre vetande och mot vår instinkt, därför att vi var verkligen sjuka - och visste inte ens om det.

Vi har lärt oss, att ingen nytta kommer av meningslös ånger och vånda över hur och varför det blev så här. Första steget mot att börja må bra och komma över sjukdomen är helt enkelt att låta bli att dricka. Smaka lite på tanken. Skulle du inte hellre frankt erkänna ett hälsotillstånd som är behandlingsbart, än ömkligt gå omkring och oroa dig över vad det kan vara för fel på dig? Vi har själva funnit, att det är en bild av oss, som känns bättre och ser bättre ut än den gamla bedrövade - och bedrövliga - bilden vi hade förut. Den är sannare också.

Vem som vill är välkommen till en "gratis provtur, utan förbindelse" med denna nya identitet. Sedan kan den, som vill ha tillbaka de gamla dagarna, känna sig helt fri att börja om dem på nytt. Det är din rätt att ta tillbaka din andliga nöd, om du vill ha den.

Å andra sidan, kan du också behålla den nya bilden av dig själv, om du hellre vill det. Den bilden är också en av dina rättigheter.