Jag undrar så VARFÖR du inte fick vara kvar hos mig? Du var väl för fin för denna jorden. Mamma älskade dig så mycket! Du var så fin, så tålig och stark. Din styrka räckte tyvärr inte till. Då du den 6:e juni gav upp din kamp, blev allt så oerhört tomt och svart. Dina mjuka varma händer som höll hårt om mina fingrar, stelnade och blev kalla. Dina vackra, bedjande ögon slöts för alltid. Kampen och strävan att syresätta dig var över. Tomheten och saknaden efter dig min lille pojke är så stor att det blir tungt att leva. Tiden läker alla sår sägs det, men tomrummet efter dig älskade lille Lucas, går aldrig att fylla. De tyngsta stegen i mitt liv blir på torsdag, då vi ska följa dig i din lilla vita kista, till sista vilan. En dag ska jag få träffa dig lille vän, då ska du få, bli innesluten i min famn. Jag älskar dig så högt! Tack för all den kärlek du gav mig, i ditt allt förkorta liv.

Din mamma Agneta

Min älskade lille Lucas!

Om du visste vad jag saknar dig vännen. Dina mjuka små armar och händer, ditt leende och joller. Det värker i hela min kropp, det är av saknad till dig! Din 1-års dag var svår. Jag gick till graven med ett ljus. Jag skulle ju baka en tårta till dig gubben Ett ljus på tårtan skulle du få. Paket med fina snören på-. Kunde inte låta bli att köpa ett litet gosedjur till dig, som jag satte på graven. Det var en giraff, den var så liten och söt, precis som du. Jag kommer nog aldrig att förstå varför du inte fick stanna kvar hos oss. Det känns så hårt när jag tänker på att jag aldrig mer ska få krama dig, eller pussa din lilla fina mun. Inte på jorden i allafall! Men Lucas min lille änglapojke, när min tid är inne, ska jag få möta dig igen, då ska jag ta dig i min famn och aldrig släppa dig igen!Förlåt att jag inte går så ofta till din grav som tidigare. Jag tycker det är så svårt med vintern och snön. Får ångest när jag tänker på att jag aldrig mer kan värma din lilla kropp. Men du fryser ju inte där du är.Hos dig är det väl sommar och varmt? I mina tankar finns du alltid. I varje handling är du med. Önskar att allt bara var en mardröm, att jag skulle vakna upp och att du då fanns här bredvid mig. Att du sträckte upp dina små armar emot mig och sa:mamma. Vilken lycka! Tittar på dina foton varje dag. Du är så söt och fin. En liten ängel är du! änglar hör inte hemma här på denna jorden. Hoppas att du ser mig från din himmel, min älskade lille son och att du känner att mamma älskar och saknar dig mycket! Hälsningar från din mamma Agneta

Min änglapojke!

Du ska veta att jag saknar dig så oerhört mycket än!
Det var så mycket som jag skulle vilja att du skulle fått se och uppleva.Tänk när vi var i Frankrike denna sommaren. Det gjorde så ont i mig, när jag såg lyckliga barn och föräldrar som lekte vid strandkanten.Det ville jag att vi skulle göra du och jag oxå. Havet var så underbart blått. Resan genom Schweiz och Italien, hade varit ännu vackrare om du hade fått vara med.
Det saknas alltid något i mitt liv, och det är DU. Dina syskon och din pappa saknar dig också jätte mycket.När vi skulle sova över på hotell i Tyskland, och dina systrar skulle bo ihop i ett rum, så grät din storebror Carl och sa att jag kan inte hjälpa att min lillebror är död, jag vill oxå ha någon annan att bo med än mamma och pappa. Jag blev så ledsen för jag vet hur han sett fram emot att få en bror. Det hade dina systrar oxå! Häromdagen trodde jag att mitt hjärta skulle brista. Jag såg din barnvagn! Där skulle du LUCAS ha suttit, alldeles go och underbar.Jag fantiserade för ett ögonblick att det var du och jag som gick där i sommarsolen. Det kändes som igår,men samtidigt alldeles för länge sedan. Sen bröt jag ihop och tyckte att livet är bra orättvist. VARFÖR??? Har du det bra lilleman nu när jag inte kan ta hand om dig? Jag har beställt en fin minneskista med änglar på som vi ska lägga dina saker i.Jag luktar och känner på dina kläder och saker. Tittar på dina foton varje dag.
Jag önskar att du ser vad vi gör för dig vännen och hur mycket vi saknar dig.
LUCAS ÄLSKAR DIG FÖR ALLTID!!!

Din Mamma Agneta 990911

Min älskade änglapojke.

Nu har det gått två år sedan du flyttade till sommarlandet. Jag saknar dig lika mycket än. Vissa nätter är olidliga när jag tänker på dina mjuka små armar och mulliga händer som höll hårt i mina händer. Din bedjande blick när det var jobbigt för dig att andas. Om jag tänker på det så går det lättare då jag vet att du nu har det bättre och slipper kämpa för ditt liv. Jag kan när som helst plocka fram minnen av dig de finns bevarade i mitt hjärta. Dina syskon och din pappa saknar dig mycket också. Du ska för alltid få vara vårt 5:e barn, jag pratar alltid om att jag har fem barn om folk frågar. En dag vännen min ska du och jag återförenas för att alltid vara tillsammans. Du har ett rum i alla våra hjärtan, det blir många rum det. Tack Lucas för allt du lärde oss och de människor som fick förmånen att träffa dig!

Din mamma Agneta

Tillbaka till första sidan

Email: Lucas mamma