LUCAS
Att lämna dig lille vän, var det svåraste av allt.
Mitt liv som var fint, blev så oerhört kallt.
Att jag aldrig tillbaka dig får.
Gör att jag så dåligt mår.
Glömmer aldrig första leendet jag fick.
Dina vackra ögon, din bedjande blick.
Tänkte aldrig att du bara var ett lån.
Min älskade underbara lille son.
Du lämnade oss en vacker sommardag.
Förtvivlan, saknad det enda som blev kvar.
Han som alltid väntar, har fattat din hand,
och fört dig till sitt sommarland.
En dag min lille vän, får jag möta dig igen.
Din mamma Agneta skrivet en månad efter Lucas död.
