Dikter
Varför?
Varför lyssnar du inte när jag pratar om vad som hände?
Förstår du inte att jag är en mor, vad jag kände?
Tror du att det blir lättare, om du sopar undan,
går igenom livet och bara blundar?
Genom att förneka och låtsas glömma sorgen,
fastnar man, den plågar livet ur en.
Tror du att jag kan glömma, det barn jag burit och älskat så?
Hur skulle jag orka leva då?
Ljuset släcks, allt blir mörkt, orkar inte mer!
Ber och skriker om hjälp, vill att du mig ser.
Skrivet av Agneta 980816
Min lille son
Du kom till mig, stannade en stund.
Du lärde mig att ta vara på livet.
Inte ta allt för givet.
Värdesätta det lilla.
Inte göra sig bekymmer för morgondagen.
Var dag har nog med sin plåga.
Du som var så klok och fin,
rycktes bara bort från mig.
Du lämnade endast vackra minnen kvar.
Din mamma 980820
Undret
Du kom till oss som ett litet under.
Livet har ibland fina stunder.
En liten pojke så söt och rar.
Stolta var vi mor och far.
Vår kärlek till dig var så oerhört stor.
Vår älskade son och lillebror.
Döden kom med stora steg.
Vad tomt allting blev.
En dag vår älskade vän.
Ska vi möta dig igen!
Mamma Agneta 980909
Fler dikter
Tillbaka till första sidan
Email: Lucas mamma
