På nyåret 1614 utfärdade kung Christian IV i ett brev att alla bönder inom de 7 närmaste häraden skulle lämna vardera 25 laster sten till kungens stadsbyggnation och detta innan februari månads slut.För att detta stora bygge skulle kunna genomföras krävdes det ett omfattande organisationsarbete. Den viktigaste av dessa funktioner hade kungens byggnadsskrivare.Han skulle noggrant anteckna alla utgifter,redovisa allt byggnadsmaterial,alla redskap och verktyg och dessutom all personal som sysselsattes i dessa arbeten.Denna ansvarsfulla uppgift fick den dåvarande riksfogden i Gärds härad,Jens Rasmussen.Det mesta av hans räkenskaper är fortfarande bevarade och tack vare dem kan man följa stadens uppbyggnad nästan in i minsta detalj.Inte bara varje Daler, Mark eller Shilling som utbetalats är redovisad utan även så gott som varje sten,bräda och spik som använts är antecknad.Christian IV ställde väldigt stora krav på noggrannhet och ordning på rikets räkenskaper och då inte minst med alla sina byggnadsföretag som han hade mycket intresse för.Han var verkligt sak kunnig inom detta och visste precis alla knep som en byggnadsmästare eller leverantör kunde utnyttja. I maj 1614 hade arbetet kommit så långt så att det var dags för själva grundläggningen.Det är Christian IV själv som har gett oss den exakta tidpunkten. I sin skrivkalender från 1614 har han antecknat att han den 15 maj for över Sundet från Kronborgs slott och därefter övernattade på Herrevadskloster.Han kom sedan fram den 16 maj till Hammars gård där han var fram till den 22.Han har antecknat att den 19 maj så utstakades planen för Kristianstad av ingenjörer och lantmätare och kungen själv var också närvarande.
Det datumet anger på sätt och vis stadens födelse men som den egentliga födelsedagen räknas den 22 maj.Innan kungen lämnade Hammar undertecknade han ett brev,ett så kallat Fundationsbrev,som sade att Vä nu inte längre skulle räknas som köpstad utan att Allön nu blivit det och staden var inte bara köpstad utan även en befästning.Invånarna i Vä var inte helt tvungna att flytta till den nya staden.Om de ville fick de lov att stanna kvar men de som ville fortsätta att vara borgare skulle flytta.Däremot tvingades de bönder som bodde i områdena vid Näsby och Nosaby,som skulle tillhöra Kristianstad, att flytta till Vä och överta marken där.Kungen hade själv reserverat en bit mark,kvarteret öster om Stora Torg.Han anlitade byggmästare David Nyborg till detta.Det var troligen en större byggnad det gällde men den blev aldrig byggd.Istället lät kungen bygga ett stall år 1616,på det ställe som hans byggnad skulle ha stått på. Det var även denna gång David Nyborg som anlitades trots att det förra bygget inte hade blivit av.Stallbyggnaden hade tak redan efter ett år och följande år var den färdig.Byggnaden användes inte bara som stall utan även som förvaringsplats för verktyg och redskap,där fanns även en smedja där allt byggnadssmide tillverkades,t:ex.det till kyrkan.Vid en brand 1622 flyttades dock smedjan till kyrkogården och byggnaden användes inte längre som stall utan blev i stället tyghus och "arkli" dvs förvaringsplats för vapen,ammunition mm till fästningens och garnisonens behov.I ett brev hade kungen lovat att så snart överflyttningen till Allön hade kommit igång så skulle det byggas en skola och detta löfte höll han också.Hösten 1615 stod en korsvirkesbyggnad klar närmast norr om kyrkan.Den hade flyttats dit från Åhus. Huset försågs även med en vinkelbyggnad som skulle användas som lärarbostad och denna byggnad användes också från början som en provisorisk gudstjänstlokal innan kyrkan blev färdig. Själva kyrkbygget påbörjades 1617 och det var det största byggnadsföretag som Christian IV hade gjort.Det yttre av kyrkan var färdigt 1628.Kungen hade även lovat att det skulle byggas en prästgård som borgarna sedan själva skulle sköta.Enligt byggnadsräkenskaperna så byggdes den och då norr om kyrkan och öster om skolan.Det har varit en präktig korsvirkesbyggnad med 2 våningar,snidade fönsterposter och andra förnämligheter.Men byggnaden blev tyvärr riven under de svåra vintrar som rådde 1676-78 då garnisonen var helt instängd och måste skaffa bränsle genom att riva husen och använda det träet till virke.
Men en byggnad som fortfarande står kvar,trots en massa förändringar,är hospitalet.1624 fick Oluf Madsen,som övertog ansvaret efter David Nyborgs död, uppgiften att uppföra en murad tvåvåningsbyggnad i sydöstra delen av staden Denna byggnad byggdes om vid 1700-talets slut och ett par gånger till lite längre fram men yttermurarna är de samma som vid 1620-talet.Dock är tornet och spiran som fanns på den södra gaveln är sedan länge borta.

Efter den danska ockupationen av Kristianstad lät man åter bygga upp stadens fästningsverk. 600-800 man arbetade i ledning av Magnus Palmqvist fram till 1718 då fästningsverken åter lämnades att förfalla. Men 1724 tillsattes en ny fästningskommission som skulle göra Kristianstad till en stark fästning igen men planen hade nu blivit uråldrig. En plan för utbyggnad gjordes och en del reparationer på vallarna och bröstvärnen gjordes men arbetet avstannade sedan på grund av brist på pengar. Frågan om fästningarna i landet togs åter upp 1746-47 av riksdagen och det beslutades att man skulle satsa på de starka fästningarna i Skåne och Finland. Det upprättades en ny plan för Kristianstad som innebar en stor utbyggnad. Renässansplanen behölls visserligen men vallar och bastioner skulle byggas om från grunden med grundförstärkning och nya bättre profiler på bastionerna. Planen godkändes 1749 men arbetet hade påbörjats redan året innan. Arbetet utfördes med stor energi fram till 1767 av en särskild organisation som ledde de nya fästningsutbyggnader. 1767 tillsattes en fästningskommission som skulle granska de utförda arbetena på fästningarna i Skåne. De fann då att arbetena var väl gjorda och att de var värda de nedlagda pengarna. De fastställde också att arbetet skulle återupptas, så år 1769 sattes arbetet med fästningen igång igen. Riktig fart på arbetet blev det först efter Gustaf III:s statsvälvning 1772 då Kristianstad spelade en stor roll. Kungen besökte själv Kristianstad 1773 och besiktigade fästningsarbetena. 1775 hände något som fick allvarliga konsekvenser för fästningen, Helgeån som fram tills dess hade haft sitt utlopp vid Åhus, bröt ett nytt utlopp vid Yngsjö vilket gjorde att vattnet i vallgravarna och kring Kristianstad sjönk en hel aln vilket är ungefär 60 cm. Detta skedde efter en storm och högvatten. De nya vallgravarna måste nu göras djupare vid fronterna. Mot slutet av 1700-talet nedtrappades arbetet med Kristianstads fästning. Ända fram till 1808 utfördes arbeten på södra fronten men följande år kritiserades fästningens tillstånd, man sade att endast norra fronten var värd att kallas fästningsverk, i övrigt var inte Kristianstad fästning mycket att offra pengar på. Så allt arbete som var nedlagt under 1700-talet, för att göra Christian IV:s renässansstad till en starkare fästning, hade alltså misslyckats trots stora kostnader. Men det som byggdes om på den tiden var ju inte bara vallarna och bastionerna utan även Norra kasern från 1760-talet, Tyghuset där man byggde till en våning på 1780-talet, Södra kasern som är från samma tid blev tillbyggt 1848, och så de båda stadsportarna. Det var inte bara på den militära sidan som man byggde om utan även den civila ombyggnaden på 1700-talet hade stor betydelse. Staten uppmuntrade enskilda fastighetsägare att bygga prydliga stenhus i städerna. I Kristianstad och Landskrona gav man ekonomiskt stöd genom att erbjuda hjälp med sten och kalk till dem som ville bygga hus efter godkända ritningar. Många av dessa gamla byggnader i Kristianstad finns fortfarande kvar.

Tidpunkten för revolutionen var egentligen satt till den 8 augusti 1772 men den framsköts till den 12. Ledaren för denna kupp var Johan Christopher Toll. Oron började egentligen uppe i Stockholm efter att kung Gustav III börjat planera en statsvälvning och det var den som Toll skulle stödja. Den 21 juni hade Toll kommit ner till Kristianstad och tog där kontakt med den man som skulle skulle bli hans främste medhjälpare, kaptenen Abraham Hellichius.På kvällen den 11 augusti samlades officerarna som tillhörde Hellichius bataljon. Efter att de preparerats med ord, vin och punch anlände Toll som då utvecklade själva revolutionsplanen och uppfordrade de närvarande att stå på kungens sida, han lyckades övertala alla som tvekade och de fick sedan sina roller i dramat. Vid 3-tiden på morgonen den 12 augusti befann sig garnisonens soldater på bastionen Drottningen och Hellichius höll ett tal för dem och de lovade att offra sitt liv och blod för kungen. Därefter lät han sätta två av stadens riksmän i fängelse och sedan besattes de båda stadsportarna och Långebro. Först den 15 augusti fick folket reda på den verkliga anledningen till revolutionen, nämligen "att återge konungen vad honom med rätta tillhörde och ifrån rikets allmänna välgångar bli oskiljaktiga". Samma dag infann sig Toll hos stadens kyrkoherde, Gabriel Näsman, och förbjöd honom att nämna rikets ständer i förbönerna. Då Näsman vägrade meddelade Toll att han på söndagen skulle låta två kanoner stå uppställda utanför kyrkan riktade genom ett fönster mot predikstolen. En officer skulle placeras vid ett annat fönster och samtidigt som Näsman läste bönen för Riksens ständer skulle Toll, som skulle stå i mittgången, vifta med en näsduk och officeren skulle i sin tur ge en signal och kanonerna skulle avfyras. När dagen var inne stod Toll i mitten av gången och när Näsman kom till förbönerna fixerade Toll honom med blicken och stack ner handen i fickan. Prosten hoppade över alla bönerna och kröp ner i predikstolen så att huvudet knappt syntes varvid Toll tog upp sin snusdosa och tog en pris. Den 17 augusti kom de första trupperna fram till Kristianstad och uppfordrade fästningen att ge upp men svaret blev nej. Prins Karl som ledde trupperna utanför hade gett upplysning till Toll och Hellichius att de skulle säga nej ända tills budbäraren hade med sig ena hälften av en korsmärkt 6-styver, den andra halvan hade Hellichius fått. Den 19 augusti fick Gustav III igenom sin oblodiga statsvälvning i huvudstaden och samma dag medfördes den halva 6-styvern och fästningen gav sig. Följande dag mottogs prins Karl av Hellichius och Toll i staden. Dessa belönades för sin insatts i revolutionen liksom övriga officerare som hjälpt dem. Epilogen på detta drama kom i september 1773 då kung Gustav III själv besökte staden och som minne av detta besök planterades några träd längs Stora Torg, två av dem kastanjer och den ena av dem står fortfarande kvar. Efter att vallarna raserats växte Kristianstad och på mindre än femtio år hade staden blivit mångdubbelt större än Christian IV:s stadsområde. Man byggde en järnvägsstation väster om kyrkan 1865 och på andrra sidan om banområdet uppkom Barbackaområdet. 1872 fick man tillstånd om att fylla igen kanalen som funnits utmed Stora Torgs södra sida. Två år senare var detta klart och där byggdes nu Nya Boulevarden. 1964 bildade 10 storkommuner tillsammans med Kristianstad Kristianstads kommunblock. Men detta block skulle genom en sammanslagning sedan bilda Kristianstad kommun. Sammanslagningen skedde i tre etapper mellan 1964-74 och denna händelse brukar kallas den kommunala trestegsraketen. Sammanslagningen var först frivillig men det gick trögt så 1969 var det inte frivilligt längre. 1974 skulle sammanslagningarna vara klara vare sig kommunerna ville eller ej. Första steget gick lätt, den 1 januari gick Araslöv, Nosaby, Träne och Vä frivilligt ihop med Kristianstad. Detta innebar att Kristianstads folkmängd ökade från 27500 till 41000 personer och ytan som förut varit 55 kvadratkm. blev nu 483 kvadratkm. Andra steget gick inte så lätt. Det var med stor tvekan som Everöd, Fjälkinge och Åhus storkommuner gick med i Kristianstad kommun den 1 januari 1971. Folkmängden i Kristianstad ökade nu till 55400 personer och ytan till 813 kvadratkm. De tre återstående storkommunerna kämpade in i det sista för att slippa gå med, men den 1 januari 1974 var Degeberga, Oppmanna-Vånga och Tollarp tvungna att ge efter. Kristianstad var nu Skånes till ytan största kommun med sina 1238 kvadratkm. folkmängden steg nu till 66700 personer. Genom sammanslagningen hade Kristianstad blivit 22 gånger större i omfång än vad den tidigare varit. Kristianstad har alltså utvecklats mycket sedan grundläggandet 1614 och om Christian IV hade sett staden nu så hade han säkert varit nöjd med resultatet.

Konung Christian IV anlade sin stad Christianstad som en fästningsstad, och allt ifrån sin begynnelse har denna stad varit en militärstad. Från Kristianstads grundande 1634 har staden varit Garnisonstad, men när indelningssystemet tog slut, bildades det 1764 ett Regemente som hette Wendes Artilleriregemente, regementet hade en lindorm som vapen, detta regemente var föresten det första i landet med en ridande brigad, och regementschef var Carl von Cardell. Regementet huserade i Norra delen av staden, Norra kasern är för övrigt stadens äldsta kasern, uppförd på 1700-talet. Wendes Artilleriregemente hade sina övningsfält norr om Kristianstad ute på Västra fäladsmarkerna i Näsby, som då lydde under Nosaby. Detta regemente byggde sedan 1946 nya kaserner ute i Norra Åsum, strax utanför staden. Ända in på 1960-talet hade Wendes sitt kansli i kronohuset som uppfördes 1841, och från början även inhyste Hovrätten, vilket bevisas av devisen på fasaden. "Legibut et Armis" - Åt lag och vapen. Till en början hade man sina övningar förlagda till Härlövslandet men man flyttade så småningom till Beckhofvet, nuvarande uddenområdet, vilket då låg öde långt utanför Kristianstads bebyggda områden. Wendes Artilleriregemente hade för övrigt sin huvuddel förlagd till Landskrona ända fram till 1887. 1912 kunde så Fältmarskalk J. C. Toll mönstra det nyuppsatta Norra Skånska Infanteriregemente ute i Fjälkinge, samma år den 14 Januari utnämndes hjälten från Finland, Generalmajor och friherre Georg von Döbeln till regementschef, under en månads tid fanns regementet ute i Fjälkinge, sedan avtågade det till sin hemtrakt, som inte var Kristianstad, Jungbyhed som också var dess exercisplats blev deras regementsplats. 1915 var det så dags för detta Norra Skånska Infanteriregementet, I:6 att tåga in i Kristianstad, de blev förlagda i gamla fattighuset, [ där sedan Telegrafen byggde sitt hus ] och Södra folkskolan. Kaserner byggdes så småningom, efter en större brand som ödelade större delen av stallarna, mitt emot Södra folkskolan, innan de sedan 1922 flyttade ut på Näsby, där det byggdes kaserner på Näsbyholm med Näsby gård som huvudsäte. 1965 slogs det motoriserade Infanteriregementet I:20 I Strängnäs ihop med I:6 fick pansarvagnar och omvandlades till pansarregemente, och bytte ut sitt I mot ett P och blev ett renodlat Pansarregemente. Numera har vi i Kristianstad endast * Milo Syd,och ett underhållsregemente kvar, eftersom bägge de Kristianstadsbaserade regementen har flyttat ut. Den gamla P6-kasernen har blivit Högskola,på regementets parkerings -och övningsfält byggdes det nu 1998 bl.a. bostäder för högskolans elever, och de gamla betesmarkerna har blivit strövområde för stadsborna.
Ja,inget är sig likt.

(*) Milltärstabsområde Syd
              
Bilder över norra delen av Kristianstad av kruthuset i den rekonstruerade bastion Konungen.