Instängda känslor
Inombords vibrerar värken, kittlar i benmärgen
Besvikelsen att varje kväll somna, utan att få släppa ut det hav av kärlek
som forsar genom hjärtat
Gråten tränger upp i halsen men jag sväljer
Kvävs till slut av klumpen som stockar sig i halsen.
Inlindad i mitt eget lakan blir jag som en mumie utan kontakt
med det som är utanför. Instängd i en egen värld
Undertryckt av min egen lidelse .
30 maj 2001
L
åt mig få somna
Om min kropp slutar fungera om hjärnan spelar mig spratt
Om jag slutar röra mig om min kraft tar slut
Då har jag gjort mitt
Låt mig aldrig bli ett paket
Hjälp mig att slippa bli någon annans last och samvete
Låt mig då få somna hindra inte min själ
Släpp den fri
Låt den vandra vidare till ett nytt liv
En ny kropp
I sin resa genom tid och rum
19 mars 2002
O
ändligheten
Ringarna på vattnet förföriskt mjuka
Inbjuder välkomnande att vidröras
Virvlar som rör sig sugs ned mot botten
En svart botten som är bortom all oändlighet
Ett djup som finns utan att synas
En värld som har allt en dimension som ingen annan sett
Öppnar ljudlöst dörren
Drar med dig in....
Suger obemärkt tag i din kropp
Får dig att försvinna
Ringarna på ytan stannar upp
Alla bevis är borta
Inget vittnar om det djup dit man smärtfritt kan fly
2001-2002
L
ängtan
Jag längtar,jag längtar
jag vore på min barndoms gata
där trädens allè står mörkt susande i rad
fälten blånande i fjärran skymtar
kanalens vatten och sig krusar, viskar
i en lätt, susande, lekande bris
där levde jag lycklig i dagar glada och lata
i lycklig okunnighet om världens hets och id
Nu ter sig dagarna hårda, bittra och leda
mitt liv blev ej vad jag tänkt det skulle bli
I ljusa klara färger jag då såg på världen
var dag sig tedde ljus och lätt
men jag sitter här ensam, allena och tänker
på ljuset i mitt liv, en dag ska det bli vi
ännu får jag mig nöja med ett foto vid sängens kant
Ännu kan jag vakna till fåglarnas jubelkör
de sjunger lov om min älskade lilla
än kan jag höra vindens sus i trädens krona
än kan jag se markens alla ljuva blommor
då tänker jag på när jag ännu var liten,
bara ett barn i min moders hägn
Men, mitt liv blev ju trots allt inte så illa
men ändå jag längtar,
jag vore på min barndoms gata.
Bror 15 september 1998
O
ni underbara barn
O, ni underbara barn.
Ni kom som en frisk fläkt från ovan
fulla med liv, styrka och mod.
Mitt hjärta höll på att brista
vid åsynen av era underbara kroppar,
er mjuka hud, er härliga doft,
som letade sig in i mina näsborrar.
O, ni underbara barn.
Ni kom med sommaren och glädjen
så som våren kom efter vinterns dvala.
Ni blickade förväntansfullt mot livet
omedvetna om alla faror som hotade.
O, ni underbara barn.
Tillsammans ska vi möta det okända,
men ni behöver inte vara rädda,
ty min kärlek ska ge er styrka
att möta framtiden.
Mona
Nilssons dikt till sina barn.
V
arför?
En kall mörk vinterkväll blev det dags för dig att gå.
Du lämnade mig och våra två små.
Nu känns vardagen trist, ensam och grå.
Varför lämnade du mig kvar?
Du fick inte själv välja om du ville gå eller stanna.
Förr, när jag gick till dig var det ofta för att kyssa din panna.
Jag går fortfarande till dig, men nu är det med en vattenkanna.
Varför lämnade du mig kvar?
Alla ska vi skiljas någon gång, men trodde inte att det skulle ske så snart.
Det är ensamt utan dig och dina skämt och att du ofta var så smart.
Det är ensamt utan dig.
När ska du komma och hämta mig?
Varför lämnade du mig kvar?
Mona
Nilsson
M
åste glömma
Vad gör man för att komma ifrån allt det där som man har runt sig här
vill fly behöver komma bort ett tag är trött på allt och frågar, vem är jag.
Försöker kanske så småningom med en flytt
Vill gå ifrån allt här till någonting nytt
känner att det är hög tid att byta stil vrider ratten på min väg och byter fil.
Behöver göra något för att lyckas ta mig ur
Känner nu att det är dags att ta en tur
Alla känslor som finns inom mig måste försvinna behöver glömma dig.
Rose-Marie
M
ina drömmars man
Frustrerad och längtande tänker jag på dig mina fantasiers man
Känner hur dina varma händer vidrör min darrande kropp
tar på varje liten del av mig
Låter dina fjäderlätta rörelser bli en del av min kropp
Känner hur du formar mig som dina händer vill
Frustrerad är jag för att vi inte kan, inte får
Bara i mina drömmar kan jag ge utlopp för min längtan
Min åtrå för dig
Mina drömmars man
11 oktober 2001
Tack Nillan för musiken
