Dikter
Han, mästaren, lysande geni,
poet, konstnär, fängslad
i barbari
av människors svek och rädsla dömd
att vandra evigt ensam,
glömd
av skam och bitter nöd vald
till livet bland skuggor i vaxljussken
i spegelsal
där världens mask och himlens dröm
kan besvärja sanningen som ständigt viskar
Glöm
den kärlek som de sjunger om där ovanför,
den klara stämma som ditt bröst tycks föddet för
är dröm,
blott fåfäng dröm och intet mer
ty för henne bleknar ängeln bort så snart hon ser
odjuret som ej har valt sin lott
gömd i fuktig grotta i Operateaterens slott.
29 december 2004
Ibland är natten en vackert mörkblå
leopard med silverfläckar, ögon gröna
som bär i fällen stjärnor yperligt sköna
och smyger tyst på mjuka tassar grå.
Så lycklig den som skymt av honom få.
Nån sett ett silkesstrå som vinden föna,
där glittrande i buskar soligt gröna,
Som Nattens Katt lämnat i lek bland skuggor blå?
Han vaktar skymningen i lugna, tysta fjät
och där man sen norrskensljuset såge
styr han stegen igenom stjärnedansen.
Så han vandrar scenen i ensamt majestät
och bär i en så stolt och vacker båge
Lyktan Månen hängande i svansen.
Rimfrost försilvrar de vissna rosorna
Där du går
Visar första snön dina steg
Med en bugning
Ger jag dig min arm
Och du ler åt skämtet
När vi dansar
Till musik från en annan tid
Är du lycklig
Och förundras
Hur väl jag känner stegen.
Ma belle, Je t'aime.
Följ med mig,
Med en kyss
Skänker jag dig evigheten.
Ute dalar höstlöven
Jag ringer för Telia
36 gången idag.
Jag skall alltid minnas
vara trevlig mot telefonförsäljare.
Roots I have! I didn’t know...
In chosen exile
from my own land, my own people,
I revel to meet others of the same kind.
Like me, born and bred in the high north,
far from this tame, beautiful land
of the Isles.
Such a delight,
Jag frossar i klangen
Av mitt eget språk,
To express myself freely
Without having to ponder the next word,
And the next.
Understanding and understood
I feel the connection, beyond blood and relation
to the core of common experience.
And for the first time I can begin to understand
the kind of love that can make someone
want to die for their land.
Soar
I soar
in darkness
and the wind
is remembrance and
painful shards of light.
Still, I'm bound, unmoving,
With bell and hood around my neck.
Do not come near me, my pain will then
be yours. In red flow across my claws
I strike with eloquence, with strength
in darkness. The darkness is and is
and though you cut my chains
and kindly speak to me
the hood remain
And my desire,
blood, is
blood
.
Copyright ~Linda~ 2005