Tyranitar´s Cave

Kapitel 11

 Fångarna

"Vi måste stoppa dem!", utbrast Chris.

"Jag tror jag vet ett sätt.", sade jag med en finurlig min.

"Jag vet hur vi gör, vi springer in och befriar alla vatténpokémon, så blir det ingen sån där konstig energi till vågmojängen.", sade Jack och såg väldigt självbelåten ut.

"Tyvärr så är vågen redan startad. Även om vi lyckas förstöra maskinen så kommer Olivine att dränkas.",sade jag.

"Så vi kan alltså inte göra något för att rädda Olivine?" , konstaterade Chris.

"Jo, jag tror att jag vet ett sätt. Om vi befriade alla vattenpokémon här, tog dem till stranden och lät allihop göra sin kraftigaste vattenattack samtidigt så skulle vi kanske kunna skapa en egen Tsunami som kunde stoppa den andra." , sade jag

" Då är det väl bara att leta rätt på dessa fångna pokémon.", sade Jack

"Jag tycker att vi delar på oss. Chris, Mitch, Andrew, Elvina, Mike, Ni får försöka hitta en utväg. Låt Chris Hypno sända mig ett telepatiskt meddelande när ni har hittat en utväg. Jack och jag får ta oss till burarna och befria alla."

De andra började gå i snabb takt fram genom gången. Jag kallade fram min Ampharos som heter Ullrika ur pokébollen och sade åt den att lysa med sin svans så starkt den kunde.

Tyvärr så var den lite för stark och bländade oss direkt med ljuskulan på svansen. Jag hade glömt att en stark Ampharos lätt kan lysa så starkt att den kan fungera som fyrtorn och synas på flera mils avstånd. Efter en minut kunde vi se igen och började springa med Ullrika som strålkastare efter oss.

"Är det verkligen så smart att springa runt med så här starkt ljus mitt i Team rockets bas?", frågade Jack

"Jag tror inte att de är så många fler än de som vi band förut och några i kontrollrummet. De flesta medlemmarna sitter ju fortfarande i fängelse. Om vi träffar på någon vakt så är det bara att låta Grovie hålla fast dem och söva dem."

Efter en stund hörde vi skrik från en liten Marill som verkade vara bakom en liten trädörr. När Jack försökte rycka upp den så kände han att den var låst.

"Tyranitar kör!", ropade jag och Tyranitar kom ut med ett stridslystet vrål. Han fattade direkt vad han skulle göra och tog sats.

När han stötte i dörren så gick spetsen på hans nos igenom och fastnade. Som tur var så vek sig lås kolven och gångjärnen efter en sekund ungefär så att dörren och Tyranitar flög inåt i det mörka rummet.

Ganska snart så hördes det en väldig duns och ett ljud som lät som om man dunkar en slägga i en dålig stenvägg så att stenarna flyger.

När Ullrika gick in så såg vi att rummet var ungefär 15 meter långt och det stod burar i olika storlekar vid sidorna. Till varje bur var det kopplat två sladdar som antagligen användes för att ta pokémons energi. I varje bur fanns det flera vattenpokémon ihopträngda. De verkade alla vara mycket uttorkade eftersom de inte kunnat förvandla någon luft till vatten när de varit instängda, maskinen tog ju all deras hydrokinetiska energi.

Längst bort i rummet gick Tyranitar omkring och verkade lite vimmelkantig. Längst bort vid väggen så fanns det ett hål som gick 30 centimeter in i väggen och det låg sten och träbitar över hela golvet.

"Jack, låt Scizor klippa av låskolvarna och släpp ut alla pokémon. Jag fixar så att de aldrig mer kan använda den här apparaten."

Jack började genast släppa ut några Marill och en Squirtle ur deras burar. När den första buren var tömd så gick jag in där och slet av sladdarna som gick till gallret. Sedan höll jag den ena mot Ullrikas svans och den andra mot hennes huvud.

"Blunda nu allihop, för här kommer det att smälla! Ullrika ge skurkarna din starkaste thundershock, Nu!"

Fastän jag hade ögonen stängda så kände jag att det under en sekund blev så ljust i rummet att det kändes som att stå på solen. Jag sa åt Ullrika att sluta och öppnade ögonen. Alla kablarna var svedda och brända av hettan som uppstod i dem när Ullrika använde sin stöt. Om vi hade tur så hade vi kanske kortslutit huvudmaskinen också.

"Bravo Ullrika! Nu får vi se till att få ut resten ur burarna."

Scizor fortsatte att klippa upp lås och Tyranitar sparkade och hoppade sönder de tomma burarna så att de mest såg ut som Jättelika ihopknycklade godispapper.

Precis när Tyranitar skulle krossa den femtonde buren så hördes ett "swosh" och en vattenstråle träffade honom rätt i nacken vilket resulterade i att han ramlade framlänges in i buren så att flera järnstänger böjdes.

"Fer, ali, ferali, gator!", hördes det från dörröppningen.

Fortsättning följer ...