Tyranitar´s Cave

Kapitel 14

 Järnsvans

Med ett jättestort brak åkte vågorna in i varann. Vid kollisionen kastades så mycket vatten upp mot himlen att en regnbåge syntes.

" Det verkar som om Olivine är räddat.", sade Jack och pustade ut.

Då såg jag att eftersom Team Rockets tsunami hade varit högre än vår så hade en hel del vatten kastats över vår våg när de kolliderade. Det vattnet bildade nu en ny våg som visserligen inte var alls så hög som den förra men som ändå var stor nog att spola bort alla som var på stranden.

"Gör er redo för ett sprut till allihop, en ny våg kommer. Spruta nu!!!!!!", jag skrek så högt jag kunde men ingen sprutade något vatten.

"De har slut på vattnet, de gjorde åt nästan allt sitt vatten på den förra!! Spring för livet, den kommer att dränka oss!!!" ,ropade en man i en röd tröja med en Machoke på.

Då kom det plötsligt ett väldigt dån och ett dammoln kom rätt i våra ansikten. Ner för bergssluttningen gled en Steelix med en tjej på ryggen. När de kom närmare såg vi att hon var några år äldre än vi och bar en T-shirt med pokémonligans märke och texten "Jasmine, hård som stål, snabb som kvicksilver, officiell gymledare i Olivine city"

Hon ändrade nu kurs och gled rakt mot havet. När Steelix var en liten bit från vattnet så ropade hon "Steelix, harden!" och Steelix började blänka som guld. Med ett ganska litet plask i förhållande till hur stor Steelix var så åkte de ner i vattnet. Steelix började genast simma och verkade inte plågas det minsta av vattnet som är farligt för ground-typ pokémon. När de var en liten bit från vågen så bet Steelix tag i en stor sten som stack upp ur havet och började med sina nackmuskler att svinga resten av kroppen runt runt ovanför ytan.

När han fått upp sån fart att alla på stranden som såg honom blev lite yra av att bara se honom så gjorde den väldiga stålormen ett ryck med nacken så att kroppen kom ner i vattnet och piskade upp en hög våg.

När den kolliderade med det som var kvar av tsunamin så stannade den äntligen och blev bara en liten bränning som slog mot strandkanten.

Nu var Olivine räddat.

Jasmine och Steelix kom tillbaka till stranden under stora hurrarop.

"Jasmine, vilken tur att du kom, du räddade oss alla!"

"Du är bäst!"

"Nej, Olivine hade bara varit en grushög om inte dom här och deras pokémon hade varnat alla och knäckt den första vågen. Som tack vill jag ge er varsin mineralnål och de här tre mystiska stenarna som jag hittat i en undervattensgrotta för några år sedan."

"Di, da, do do de!", det var den inbyggda telefonen i mitt pokégear som ringde.

"Du din galna tokskalle!! Vad håller du på med? Tror du inte att jag ser på tv eller? Hur kan du vara så korkad att du tar med mina ungar till en strand när en tsunami är på väg?", det var Chris, Mike och Elvinas mamma. Jag fick hålla luren en halvmeter från örat för att inte förstöra trumhinnorna helt. Till min stora lättnad tog Chris telefonen och berättade hela historien.

Efter en improviserad fest på stranden så gick vi till Edgar house där våra cyklar stod.

När vi kom fram såg vi att någon hade skurit bort en del av sadeln på min cykel så att den såg ut som ett R. På Jacks sadel var det klottrat med svart penna "Du har saboterat vårt vapen, därför ska du grillas av den svarta elden."

Just när Jack läst klart så såg jag en liten glödande punkt i en gränd en liten bit bort. Punkten lös med ett lila sken.

"Ner på marken!", ropade jag och alla kastade sig ner på gatan. Sekunden efter så fylldes luften en meter ovanför oss av en ström av lila-svart eld som kom bortifrån gränden där jag sett glöden.

"Feraligator, kom ut och ge oss en sköld av vatten!"

Feraligator kom genast ut och tryckte sig mot marken. Men innan han hann börja försvara oss så försvann elden. Vi såg två Murkrows lyfta en bit bort med någon hängande mellan sig. De var redan för långt borta för att vi skulle kunna skicka dem en vattenstråle.

"Det var säkert den där Sheena som försökte bli av med oss."

"Ja och hon förstörde min sadel."

Vi gick och köpte en ny sadel, sade hej då till Edgar och började sedan att cykla hemåt.

Fortsättning följer ...