Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Tyranitar´s Cave

Kapitel 17

 Museet 

 Vi hade varit med om något liknande förut fast då hade Grovie och Tyranitar kommit ut från skogen och överraskat rånarna. Då hade de varit fyra men nu var det bara en. Jag och Jack hade tänkt ut en plan efter det förra rånet. Jag mötte Jacks blick och förstod att han tänkte genomföra planen. Jag började genast snyfta och låtsades gråta.

”Snälla ta inte mina pokémon! Jag kan ge er pengar istället! Allt jag har 10 000 pokédollar, bara ni inte tar mina pokémon!”, det verkade som om vår plan fungerade för kvinnan med pistolen som dolde sig bakom trädgrenarna riktade sin uppmärksamhet mot mig. Just som hon tog blicken från Jack som stod längst till höger och öppnade munnen för att säga något så såg jag en röd ljusstråle och Scizor flög mot rånaren med de överdimensionerade klorna redo. Just som hon märkte det och vände sig mot Jack så slog Scizor till med sin tunga klo och drämde till henne på benet. När hon började falla så tog Scizor tag i pistolpipan och knycklade till den så att den mest såg ut som en pantburk som någon korkad typ hade trampat på.

Då såg jag att den som hotat oss med pistol inte var Sheena eller någon annan från Team Rocket.

”Konstapel Jenny! Förlåt, vi menade inte…”

”Nej, det är mitt fel. Vi brukar inte dra vapen mot förbipasserande, men jag fick precis ett samtal från stationen inne i Ecruteak. Tungt beväpnade rånare har rånat museet och stulit en mycket värdefull artefakt. Vi tror att de tänker ta sig ut ur stan när som helst. Just det ja, jag skulle ju kontrollera era id-handlingar. Vill ni vara snälla och visa era pokégear.”

Hon reste sig upp och borstade av sig och vi räckte fram våra pokégear så att hon kunde kolla att allt stämde. Alla pokédex är nämligen programmerade så att de kan fungera som ett pokédex, en mobiltelefon, en radio, en digital karta eller som en id-handling för pokémontränaren som den givits till. Om man köper fler (extremt dyra) tilläggskort så kan man få den att bli en dator som hjälper en med läxor eller en färg-tv med 15 kanaler.

Hon kollade dem och sade åt oss at vi kunde gå vidare samtidigt som hon bad oss om ursäkt för att ha misstänkt oss för att vara Team Rockets medhjälpare. Sedan cyklade vi vidare in i staden.

Vi bestämde oss för att åka till det rånade museet först. Jag ville gärna se om det var Sheenas verk och Chris ville gärna se den utsökta samlingen av jättestora utvecklingsstenar. När vi kom dit så märkte vi direkt att säkerheten var skärpt eftersom det stod fem vakter utanför som alla hade vapen och olika starka pokémon. De hade inte stängt museet eftersom det skulle minska deras inkomster och göra mängder av turister besvikna.

Efter att ha betalat varsin biljett så gick vi in. Det nyöppnade museet var verkligen stort. I källaren fanns utvecklingsstenarna inne i en glasbur, de var mycket fascinerande. När vi frågade en värd på museet om vad som hade stulits så blev vi avspisade med en mumling om att det var polisens sak och att vi inte skulle leka detektiver.

Vi gick vidare genom museet och såg bland annat en guldstaty av en Meowth som man trodde hade kommit från den urgamla staden Poképolis. Jag undrade varför tjuvarna inte hade tagit den och de andra antika guldsakerna. Antagligen hade de inte hunnit ta dem eller så hade de hittat något annat som var värdefullare.

Sedan gick vi ut för att titta på staden. Jag, Jack och Cris gick mot affärsgatan för att kolla på de stora pokémonaffärerna där. Mitch och Elvina gick mot danshuset där fem systrar och deras pokémon som alla utvecklas från Eevee har dansuppvisningar. Andrew och Mike gick för att titta på när gymledaren Morty skulle ta emot utmanare. När de frågade om vi ville följa med så sade vi stöddigt: ”Visst, om gymledaren skulle vilja lära sig lite om pokémonstrider. Men det vill han nog inte.” Vi bestämde oss för att mötas klockan fyra på Mamma Slowpokes (en hamburgerbar).

När vi kom fram till huvudgatan så gick genast Chris till butik som sålde kurser för att lära mineralpokémon att stå emot de element som de är svaga mot. Jack gick iväg till en kortspelsbutik för att köpa kort så att han skulle kunna förbättra sin kortlek. Jag såg en butik som verkade lite skum men intressant, en butik för övervakning, avlyssning och säkerhet. Jag gick in och såg många intressanta saker. Vissa var antagligen inte riktigt lagliga, men polisen slog inte till därför att det verkade som om de själva köpte saker här. Jag såg till och med konstapel Jenny (klädd i vanliga kläder) när hon köpslog med butiksägaren om några små manicker som skulle låta och spruta färg i ansiktet på tjuvar om de försökte stjäla det som den bevakade.

De riktigt roliga sakerna var väldigt dyra. Till slut bestämde jag mig för att köpa en liten mikrofon med radiosändare som man kunde sätta fast och sedan spela in det på en bandspelare en bit därifrån och en stämpel med färg som man kunde använda för att märka sina pokébollar. Jag köpte det för 5000 pokédollar (cirka 500kr) och gick sedan ut på gatan.

Sedan gick jag och tittade i många affärer. När jag började gå mot Mamma Slowpokes så var det fullt i min ryggsäck med böcker med titlar som ”Från stenklump till tyrann”, ”Ligamästarna, en bok om Lance och de andra mästarna och alla som besegrat dem” och ”Legendariska pokémon, finns de eller är de bara sagor?”. Där fanns också en påse med godis för mig och några för mina pokémon. Jag hade heller inte kunnat motstå att köpa några dyra booster-packs (600 pokédollar styck!) med pokémonkort för att kunna slå Jack.

När jag kom in på hamburgerbaren så var redan de andra där och pratade om vad de hade köpt och sett.  Vi beställde varsitt ligamål och åt det under högljutt pladder. När jag precis skulle börja äta min apelsinpaj så såg jag Dustin (en av vakterna nere i Team Rockets bas som vi hade förstört). Han verkade ha något skumt för sig. Vi kunde ju inte ta fast honom eftersom han inte hade gjort något brott som vi kunde bevisa och att vara eller ha varit medlem i Team Rocket är inget brott.

Snart kom de han väntade på, fyra andra som alla såg ganska skumma ut. De beställde något att äta och började sedan prata lågt. Jag bestämde mig för att använda lite av spiongrejorna.

Fortsättning följer ...

Nästa kapitel