Tyranitar´s Cave

Kapitel 18

 samtalet 

 Jag tog en gaffel och siktade på Dustins mugg med juice. Sedan kastade jag den. Muggen föll och knuffade till en av de andras muggar så att också den flög ner. All juicen flödade ner på deras byxor och över deras mat. I kaoset som uppstod då de försökte resa sig för att slippa bli blöta så vältes också resten av muggarna. Jag tog den lilla mikrofonen i handen, fäste ett tuggummi på den och började gå mot ketchuppumpen som om jag skulle ta mer ketchup. När jag gick förbi Dustins bord så låtsades jag halka i en pöl med juice och tog tag i bordet för att inte ramla. I själva verket så klämde jag fast mikrofonen under bordet. Det verkade inte som om Dustin kände igen mig (förra gången vi möttes så hade det varit kolmörkt och han hade varit fasthållen av Grovie, min Venusaur). Jag tog lite ketchup, beundrade kaoset som jag ställt till med och gick sedan tillbaka till vårt bord och åt klart.
Jag sa åt de andra att gå före till pokémoncentret och hyra några rum. Sedan gick jag ut till gränden bakom Mamma Slowpokes och satte mig på en trälåda. När jag satte igång radiomottagaren och satte hörlurarna i öronen så hörde jag det här:

”Gott käk det här”, det lät som Dustin.

”Kanske det men juicen smakar Slowpokesvans!”

”Det är väl inte så dåligt? Vi tjänade ju massor på att sälja såna som delikatesser för en tid sen!”

”Ja, men sen kom den där råttan och förstörde allt!”

”Åt en råtta upp alla svansarna?”, frågade Dustin.

”Du är visst ny. Det var ingen råtta, det var en snorunge som kom med sina pokémon och Lance (ledaren för pokémonligan). Först fick han och Kurt bort oss från Slowpokekällan där vi högg svansarna av alla Slowpoke. Jag fattar inte varför han skulle lägga näsan i blöt, svansarna växer ju ut igen.”, det här var en djupare stämma som antagligen tillhörde en av de som var med Team Rocket från början.

”Men det var inte det värsta, han förstörde också vår bas i Mahogahny och vår affär där vi sålde de sista svansarna.”

”Dessutom förstörde han vårt övertagande av radiotornet i Goldenrod.”

”Men nu när han reser runt i Kanto så ska vi slå till. När han kommer tillbaka så kommer vi att vara alldeles för kraftfulla för honom.”

”Hur ska vi få ut bytet från vår kupp? Polisen kollar ju alla som tar sig ut ur staden.”, frågade Dustin.

”Har du inte lyssnat alls på Sheena? Det ska inte ut ur staden. Sheena tänker inte begära lösen för det som Giovani skulle ha gjort, hon tänker använda det.”

”Det verkar ju bra, då kan vi fånga det och sälja det för ännu mer. Pengar betyder makt, det var alltid Giovanis valspråk.”, det var veteranen som talade.

”Nej, hon tänker använda det för att med våld ta kontroll över någon stad och kräva att vi får den som vårt eget område. Hon tror inte på Giovanis sätt att sköta den här organisationen. Hon tänker inte skaffa oss makt med hjälp av pengar och en slipad fasad. Hon vill göra Team Rocket till en organisation som inte ägnar sig åt stölder utan en organisation som har makt.”

”Jag tror inte att hon tänker återinsätta Giovani som chef över Team Rocket. Hon är en mycket bättre ledare än han, jag är säker på att hon kommer att fortsätta att vara boss.”

”Jag är i alla fall trogen Giovani. Har ni glömt att det var han som startade Team Rocket?”, det var veteranen som talade.

”Men det är också han som är skyldig till att vi upplöstes första gången!”

”Sluta gräla! Kan vi inte prata om något annat?”

”Har ni hört om hon tänker göra något åt den där Janon som förstörde vågmaskinen? Jag tror att han finns i staden. Han kan ju inte få förstöra våra planer igen.”

”Det är inte vårt problem. Jag har själv hört henne svära på att hon ska hämnas och göra så att han inte kan göra något överhuvudtaget på länge.”

Sedan så började de alla skratta elakt och gick därifrån.

Nu var jag verkligen glad att jag hade mina starka pokémon. Nu när jag var under hot om att bli spöad av Team Rocket.

Fortsättning följer ...