Tyranitar´s Cave

Kapitel 2

Det var inte helt enkelt att hitta badkläderna på eftersom hela rummet var en enda röra. På väggarna hängde det mängder affischer till exempel en plansch från Celadon gymet med en Venusaur och några andra gräspokémon när de hade fest i ett växthus, där fanns också plansher på den mystiska jätte dragonite, Lugia, Celebi, Mewtwo, Ho-oh, Moltres och Articuno.

I min bokhylla stod en pärm med mina bästa pokémonkort och en plåtlåda med kombinationslås där jag hade mina andra pokémonkort. Där fanns böcker med titlar som: hur man hittar utvecklings stenar,

Din guide till Attackerna, Våra mest kända Legender och myter, börja träna eldpokémon och 23 band av professor Oaks pokémonlexikon.

Änligen hittade jag mina blå cerulean blue badbyxor som låg under en en trave med serie tidningar om Lance äventyr.

När jag kom ut stod redan Jack, Andrew, min lilla syster Mitch, Chris, Mike och Elvina och väntade på mig vid sina cyklar.Då kom min mamma utspringande med 8 små lunchlådor till oss.

"Janon, kom ihåg att hälsa på hos farbror Edgar Svensson på resturangen och fråga om han vill börja sälja våra specialpajer. Var försiktiga och gå inte ut från Campingen när det är mörkt."

"Ja mamma, det ska vi.", svarade jag något irriterat.

Farbror Edgar Svensson är en gammal bekant som gick i samma skola som Jacks pappa.

"Vilka pokémon ska du ta med?" ,frågade Chris.

" Jag ska nog bara ha med mig Mantine, Psyduck och några andra vatten pokémon", svarade jag.

"Vill inte Grovie med?", undrade Jack.

"Han trivs nog bra hemma med sin bulbasaur flock", gissade jag.

Vi hoppade upp på Cyklarna och gav oss iväg mot stranden i Olivine.

Vägen är ungefär 2 mil lång och ganska plan förutom vid en backe med klippor på båda sidor.

På vägen åkte vi först förbi några av de hagar där våra Miltank betade av det gröna gräset.

Sedan kom vi igenom en liten skogsdunge där tre Aipom lekte i träden.

Vi bestämde oss för att ta en liten rast här i den trivsamma skogsgläntan och titta vad vi fått i våra lunchpaket. Jag hade fått en bit nybakad pizza, ett äpple och en burk berry juice.

Efter en halvtimme var maten slut och vi kunde fortsätta vår färd.

Efter ytterliggare en halvtimme var vi framme vid den tuffaste biten av vägen, västern. Den kallades så därför att den var den allmänna väg som låg längst västerut i Johto och för att landskapet där med sina klipputsprång och små klyftor på något sätt liknade vilda västern.

Det var vid exakt sådana här steniga pass med skog efter som Billy the kid brukade stoppa diligenser och råna dem. Historien upprepar sig sägs det.

När vi nästan hade gått igenom hela passet utbrast Jack:"Det var något som glimmade till där borta, kanske en pokémon"

Men det var ingen pokémon.

En röst skrek: "Stanna, rör inte en fena!"

Plötsligt rusade fyra svartklädda skepnader ut ur buskarna. Två bar pistoler eller något liknande och de andra bar järnrör

De bar allihop röda sjalar framför ansiktena och hade kepsar med ett rött Team Rocket R.

Om man tittade närmare såg man att de inte kunde vara mer än 14 år, alltså ungefär som vi själva.

"Hit med alla era pokébollar och inga tricks" Skrek den tjej med pistol som verkade vara ledare för gruppen.