Tyranitars cave 

Kapitel 3

De kvarglömda

"Så fräckt att bara sticka utan att säga till oss" mullrade en djup röst.

"Men vi hinner nog ifatt dem" sade en ljus röst som verkade komma en bit uppifrån.

"Ja, de där människorna tror att vi är långsamma bara för att vi är stora" påpekade en ännu basigare röst.

Läget såg verkligen mörkt ut, vi hade ingenstans att fly och eftersom alla våra pokémon var inne i bollarna så skulle vi inte hinna få ut dem utan de maskerade skulle märka det och hinna skjuta.

Jag tittade upp mot skyn för att snabbt försöka tänka ut en plan. Men jag behövde aldrig tänka ut någon plan, eftersom det plötsligt dök upp en liten flygande figur på himlen bakom Rocket medlemmarna. Till min stora förvåning kom det ut något slags vitt pulver från den. Efter några sekunder kunde jag se att den skrivit: "R SE HÖGER NU".

"Nå, hit med pokébollarna nu!" skrek en av de svartklädda.

"Mina ligger i tältet där i skogen" sade jag och pekade åt höger.

"Jag ser inget tält" sade en av rånarna som vänt sig åt höger.

Jag kände skakningar, det var inte jag, nej hela marken skakade.

Jag hörde väldigt dån som om någon körde med en monster truck genom skogen. Nästa sekund sprang tre av rånarna åt vänster samtidigt som en Tyranitar, min Tyranitar i full fart brakade igenom stor gran.

Den som verkade vara ledare för rånarna började skjuta besinningslöst mot den framrusande, bepansrade tvåhundra kilos kolossen som kom rakt emot henne. Detta hade ingen verkan eftersom som en vältränad Tyranitars fjäll är hårda som sten.

Precis innan den unga brottslingen skulle ha blivit nertrampad så lyftes både hon och hennes flyende kamrater upp fyra meter i luften av jättelika vinrankor som blixtsnabbt skjöt utifrån en buske på vänster sida av vägen.

Efter ett par sekunder kom upphovsmannen till de jättelika vinrankorna ut ur buskarna, nämligen min trofasta Venusaur, Grovie.

Snart kom även himmelskrivaren ner, Andrew´s Jumpluff.

Vi alla kramade om våra trofasta pokémon som inte fått följa med men ändå hade följt efter oss och räddat oss.

Sedan tyckte vi att det var dags att demaskera rånarna som hängde upp i luften inlindade i Grovie´s decimetertjocka vinrankor.

De båda killarna och en av tjejerna kände vi igen, de tre hade gått i Ecruteaks skola i en annan byggnad än vi och hade alltid varit kända som bråkmakare och skolkare.

"Vi hoppade av skolan alla tre när Sheena kom till oss och sade att hon kände någon som kunde hjälpa oss att komma in i Team Rocket. Vi träffade Team Rockets andre ledare i Golden Rod några dagar innan de tog över radiotornet. Han sade vi skulle få kunna komma in i Team Rocket om vi bara gjorde några prov först. Sedan sade han att vi nog skulle ses om några dagar och att han då skulle kunna ge oss ett prov.

Men när radiotornet stormades så försvann han.

Sedan ägnade vi oss åt att åka runt och stjäla småsaker i några veckor.

Men för några dagar sedan när vi åkte utan biljett på båten i hopp om att hitta något värdefullt i lastrummen så träffade vi på honom i en container med potatisar där han hade en mindre kommunikationscentral gömd. När han kände igen oss så sade han att han planerade Team Rockets återfödelse i …"

Han som just berättat hann precis ducka för en sten.Det var Shenna som hade lyckats slingra sig ur Grovie´s vinrankor medan vi andra var upptagna av samtalet och nu försökte hindra den andre från att berätta.

"Nu!" skrek Shenna.

Innan vi hann reagera var Shenna uppe luften med hjälp av två Murkrows som hade legat på lur i buskarna.

Hon försvann snabbt iväg mot söder med orden: "Vi ses igen, töntar"

Fortsättning följer…