Tyranitar´s Cave

Kapitel 6

Stranden

Jag vaknade av att något dunsade så att hela golvet skakade. Jag tittade på klockan och såg att den var 7.00 . Sedan kastade jag mig upp ur sängen och gick mot dörren. När jag nästan var framme så kom det en så kraftig duns att Jacks ryggsäck föll ner i mitt huvud och jag ramlade rätt in i dörren som öppnade sig. Där ute stod Tyranitar och Chris Golem och hoppade.

" Ha, jag hoppar dubbelt så bra som du!" röt Tyranitar.

" Nähe du, jag är mycket bättre än du, din ödla." Sade Golem.

Sedan hoppade båda en gång till så hårt att taket blev lite intryckt där de hoppade upp. När de båda nådde golvet så dallrade under mina fötter så mycket att det kändes som om golvet skulle ge vika.

"Tyranitar, tillbaka!" skrek jag och försökte få in honom i pokébollen. Men när energistrålen kom så hoppade Tyranitar åt sidan och sade: "Tyra, tyra, ni, tar, tar!"

Jag gjorde ett försök till och lyckades få in honom i bollen. Bakom mig dök Chris upp och kallade tillbaka sin Golem.

"Undra varför de gjorde så?" sade Chris

Vi hörde springande fotsteg och uppretade röster i trapphuset.

"Det får vi nog diskutera senare, för nu borde vi nog gå in i rummet och låtsas sova en stund tills de där uppretade människorna slutat springa runt och leta efter fridstörarna" sade jag.

Sagt och gjort, vi sprang in i rummet och lade oss att sova en stund.

Den här gången väcktes jag av att någon satte sig på mig. Det var som tur inte Tyranitar utan Andrew.

"Det fanns ingen TV på vårt rum." förklarade Andrew.

"Så vi gick in hit." sade Mike som satt uppflugen på den ena garderoben närmast dörren.

Mike satte på tv och snart ljöd titelsången till "Ash äventyr" över hela rummet. Precis när sången var slut så flög dörren upp och Mitch och Elvina kom instormande.

"Varför har ni inte sagt till oss att det börjat?" sade Mitch och satte sig på en pinnstol. Sedan tittade vi på programmet tills klockan nio då alla gick och byte om.

Nere i matsalen var det ett väldigt liv när alla som hade väckts av hopptävlingen nu gick upp och skulle äta.

Andrew föreslog att vi köpte med oss varsin lunchpåse att äta på stranden. Vi andra tyckte det var en bra idé och gick genast och köpte varsin påse.

När vi skulle gå ut från Edgar house så kom Edgar fram till oss och sade: " Hej då, hälsa till era föräldrar från mig!"

Då kom jag på att jag glömt att fråga om specialpajerna.

"Mamma undrade om du ville börja sälja våra specialpajer och Berryjuice." sade jag

"Ja, visst vill jag sälja de goda pajerna." svarade Edgar.

Stranden låg en bit väster om centrum, nära några stora klippor. 500 meter ut i vattnet fanns ett stort korallrev som Corsola byggt. Hela stranden var fullpackad med folk som låg och solade.

Vi började med att gå mot borden där vi kunde äta vår lunch. När vi gick igenom folkmassan så var det en snubbe i svarta badbyxor och solglasögon som knuffade till Andrew så att han ramlade ner i sanden och fick sand i lunchpåsen.

"Sluta knuffas!" ropade Andrew till han som knuffat honom.

" Stick din lilla tönt, annars ska du ha spö!" svarade han.

"Lugna ner dig Simon." sade en kille i oranga badbyxor som kom fram ur folkmassan. Sedan gick de.

Efter att ha ätit upp de rejäla lunchpåsarna så gick vi och köpte glass. Jag köpte en Psyduck-formad päronglass.

Precis när vi hade rest oss från bordet så utropade Jack: "Titta en Corsola, på stenen där, jag ska fånga den."

Jack kastade sin Lureball och skrek "Lureball, kör!"

Samtidigt hördes samma rop från andra sidan av stenen som Corsola satt på. De båda Lurebollarna kolliderade med en smäll ovanför Corsolas huvud och föll ner på marken, helt trasiga.

"Hallå, den där Corsola skulle jag fånga!" ropade Jack.

Då kom den andra bollkastaren fram från andra sidan av stenen och ropade: "Inte alls, din fjant"

"Vi låter våra pokémon avgöra, tycker jag!" sade Jack.

"Är det en utmaning, fjolla?" sade den stöddige Simon.

"Ja, jag utmanar dig på en match, en pokémon var, den som vinner får fånga Corsola."

"Okej, Hitmonlee, kör!" skrek Simon och kastade iväg en pokéboll. Ut kom Hitmonlee, ofta kallad den sparkande skräcken eftersom den kan dela ut otroligt hårda sparkar så snabbt ögat knappt hinner med.

"Scizor, kör!" ropade Jack och kastade sin pokéboll. Ut ur pokébollen kom Jacks Scizor som han hade fångat i parken vid Goldenrod och sedan utvecklat för några månader sedan.

"Hitmonlee, rundspark!"

Fortsättning följer…