Nackbitare och halshuggare

Det var en gång en pojkvasker som hette Nils. Han bodde i en liten stuga i skogen med sina föräldrar och en massa syskon.

En dag när han var ute och plockade blåbär i skogen så träffade han en svart katt som fastnat med huvudet i en fälla som var fullklottrad med röda kors och stank utav vitlök. Han släppte loss katten som genast sprang iväg.

När Nils skulle gå och lägga sig så hörde han ett ljud som lät som om någon krossade en ruta och samtidigt högg i ett träd. När han gick upp för att kolla vad som hände så såg han att en yxa låg vid dörren som gått i två delar. Fönstret var krossat och bland skärvorna låg en liten hammare som lyste med ett rött sken som om den glödde. Han plockade upp vapnen och gick för att väcka sin pappa som alltid sov med två muffins i öronen. När han kom fram till faderns bädd så såg han till sin förskräckelse att en dolk var inkörd i sänggaveln ända till handtaget.

När han drog loss dolkhandtaget så märkte han att den inte hade någon klinga. "Det här är ju mer mysko än sagorna om andar och brinnande infernon!" När Nils uttalade "inferno" så sköt det ut en 70 cm lång eldstråle från handtaget. Han var nära att tappa svärdet när elden plötsligt visade ett ansikte som började tala: "Du har räddat en av min herres tjänare. Eftersom vår sed bjuder så har vi belönat dig trefalt. Du har fått mig, det brinnande svärdet, Dvego, hammaren som knäcker alla lås och Sviral, yxan som slåss av sig själv. Min mästare vill be dig om en tjänst till som också kommer att belönas trefalt. Han vill att du hämtar ett förtrollat träsvärd, som handelslord Mirvok hängt upp i kyrkan. Sedan ska du komma och möta oss i de gamla grottorna i Moshkaiberget!"

Nils gick gärna med på det hela, eftersom lord Mirvok flera gånger försökt ta över deras mark med sina knektar.

När han på natten begav sig mot kyrkan så såg han en av Mirvoks knektar ligga död på vägen. Det såg ut som om han blivit överfallen och inte hunnit dra sitt vapen, eftersom han höll sin likbleka hand på en liten träpåle i bältet. I nacken hade han två djupa hål. Nils förstod genast att träsvärdet var till för att kämpa mot vampyrer, och att de han skulle lämna svärdet till säkert var vampyrer.

Men Nils kom på en listig plan. Han tog knektens hjälm och mantel och begav sig till Mirvok.

Mirvok kände inte igen honom, utan frågade honom om han hade lyckats i sina försök att infiltrera vampyrerna. Nils svarade: "Er briljanta plan har slagit väl ut. Vampyrernas ledare gav mig i uppdrag att stjäla ert träsvärd och ge det till honom i en grotta i Moshkai berget. Jag tror jag kommit på hur vi kan slå vampyrerna. Jag går med svärdet till honom, och när han ska ta det så sticker jag det i hjärtat på honom. Sedan springer ni fram från era gömställen och dödar resten av vampyrerna som inte kommer att kunna försvara sig så bra utan ledare."

"Din plan är djärv men kan nog fungera, vi utför den redan ikväll."

En liten stund innan mörkret föll så gömde sig Mirvok och hans män under träden. Så fort det blev mörkt så gick Nils fram till grottöppningen med svärdet.

"Bra, tjänare.", sade en röst inifrån grottan. En skepnad klädd i svart klädnad med huva gick fram och tog svärdet med ett uttryck av avsky i det bleka ansiktet.

"Nu ska du få din belöning, ett bett i nacken, en snabb död och att bli vår viljelöse zombietjänare i all framtid!"

"Attack!", skrek Nils samtidigt som han kastade sig åt sidan. Mirvoks män sprang fram ur skuggorna under träden och började strida mot vampyrerna som sprang fram från kolmörkret inne i grottan.

Striden blev lång men efter en stund så var alla utom Nils, Mirvok och vampyrlorden döda.

"Ogel, min sista soldat, hjälp mig!", ropade Mirvok som trodde att Nils var den soldat som Nils hade hittat död på vägen och lånat manteln och hjälmen från.

"Nu ska både du och vampyren få vad ni förtjänar! Jag är inte din soldat, jag är Nils som ni båda försökt beröva liv och egendom! Nu ska jag ta tillbaka allt du tagit! Inferno, Dvego, Sviral döda dem!"

Vapnen flög fram och dödade de båda kombattanterna.

När Mirvok var död så kunde Nils och hans familj ta över både hans ämbete och förmögenhet och leva rikt i alla sina dagar.

Av Tyranitar