Det här är en italiensk bootleg av en konsert i Holland. Man har konsekvent stavat 'Morrisey' - alla 15 gångerna han nämns på omslaget. Den första juli 1991 spelade hur som helst Moz och hans Stray Kittens i Utrecht, och det med en ganska kul låtlista. Morrissey turnerade då på Kill Uncle, varifrån dock endast sex av femton låtar är hämtade. Övriga är singlar och en b-sida (I´ve changed my plea to guilty) samt ett par covers. T-Rex' Cosmic dancer är bedårande, och The Jam's That's entertainment förvandlas från Morrisseys lugna (och enligt honom själv misslyckade) studioversion till en punkdänga, klart roligare. Det här är ju den sista lättviktiga turnen, innan solokarriären tog en sväng mot rockabilly med Your Arsenal. Mute witness och Will never marry är underbara att få höra live, och extra kul är det att få Pregnant for the last time. Låt er inte luras av det oproffsiga yttre på denna bootleg, ljudet är riktigt bra och skivan är väl värd sina 139 spänn. 7
Angelic Upstarts (1993)
Det här är en väldigt märklig och rörig skiva, med flera låtar som inte är hela. De 19 spåren bjuder på en salig kompott TV-framträdanden. Bland höjdpunkterna märks versioner av Mute witness, We hate it when our friends become successful och underbara I've changed my plea to guilty. Den (oftast) amerikanska publiken är allt från likgiltig till fullständigt hysterisk, något som ger ett väldigt förvirrat intryck...! Materialet spänner från Kill uncle över Your Arsenal till Vauxhall and I (The more you ignore, me the closer I get). Lyssnar man på skivan får man absolut inget sammanhang alls, så Angelic Upstarts avnjuts lämpligen i mindre doser av 1 till 3 spår åt gången. 5
Practicing Troublemaker (1995)
I november 1995 agerade Moz 'förband' till David Bowie på Wembley Arena. Practicing Troublemaker heter en bootleg som täcker konserterna, som framfördes över två dagar. Skivan är alltså ett urval. November 1995 var även månaden då Southpaw grammar släpptes, och låtmaterialet är baserat (alla spår på plattan utom Southpaw och Best friend on the payroll finns med på spellistan) på denna åttaspårsplatta. Den mindre bra singeln Dagenham Dave har dessutom den magnifika Nobody loves us som b-sida, och Morrissey har den goda smaken att spela den. Märkligt nog släpptes även en av de verkliga topparna, Sunny, som singel i samma veva, något som framgår av att han introducerar låten som 'our new s-s-single - S-s-sunny'. I mitt tycke heter förra årtiondets bästa skiva Vauxhall and I, och därmed är det helt i min smak när fem av femton spår hämtas därifrån. För de redan övertygade är det här en skiva som är värd de runt 150 pix den brukar kosta. Efter Wembleykonserten får man två versioner av Boy racer och Sunny från någon TV-show. Mycket märkligt, men inte mig emot. Det räckte med ett nervöst inledande 'hello?' från Moz för att jag skulle smälta. Nu är inte Southpaw grammar någon speciellt lysande skiva, men låtarna är i alla fall roligare live. Ljudet lämnar även det en del övrigt att önska, men inte så det stör speciellt mycket. 6