Eric Lind bygger med lego

Så var det dags för ett besök i Familjen Legott´s värld. Det är svenskt 60 tal och någonstans i västergötland i brytningslandskapet mellan skog och slättmark. Gården heter Bittorp och har från början varit på 35 ha. Fördelat på 9 ha åker och 3 hag eller ängs mark resten skog och impediment. Den har gått i arv sedan 1763 i enbart manligt led, förutom när Stina Legott fick föra arvet vidare, men hon var så kârig av sig så det räknas inte. Dessutom gift med en mes till indelt soldat som endast bidrog med knäcktnamnet Legott och en god aptit som tömde matförråden vilka behövdes bättre till de 13,2 barnen som alla voro goda medborgare och kunde var och en jobba för fem. Ur denna misär kom dock Harry Legott, född 1893, en hängiven jordbrukare och duktig hästkarl. Allergisk mot allt vad traktorer och mekanisering hette, så konservativ så att den blåaste högersympatisör skulle framstå som reformist och nydanare i jämförelse. ”Handkraft och hästar” var hans valspråk och med det kunde han driva gården som födde 6 kor, tre hästar, några gödsvin och en hoper höns med tillhörande löss. Humankapitalet bestod av Harry Legott, hans fru, som gick en för tidig död tillmötes i tjurhagen, hans åldriga mor och ende sonen Leif. Leif var i jämförelse med fadern ungefär lika mycket lik honom som anoden är lik katoden på ett bilbatteri. Harry drev gården fram till dess att ladugården brann upp en vårdag 1962. Då Leif ( född 1927 ) tog vid och beslöt driva gården efter sitt huvud. Kreaturslöst och som bisyssla till sitt ingenjörsyrke vid flygvapnet. Leif byggde en fristående villa på behörig distans från fadershuset och inriktade jordbruket på spannmål och stråfoderproduktion. Köpte maskiner och arrenderade ytterligare 13 ha åkermark. Uppfostrade sonen Tomas ( född 1950 ) efter den moderna tidens ideal. Leif var mycket ekonomiskt sinnad och var försiktig med inköp av de helt nya dyra maskiner som marknaden tillhandahöll.

På bilden överst ser vi tre generationer Legott i arbete. Häststallet som klarade ladubranden blev Harrys fristad där han födde sina trenne pållar, och hoppades på att det endag skulle bli en renässans för hästanvändningen inom jordbruk. Stallgödslen kom dock väl tillpass när det var dags för vårbruk. Här ses Leif komma tillbaks med en tömd kärra. Traktorn är en Volvo T-230 –59 års modell och just inköpt från auktion på en gård som fått lägga ner och assimileras till en modern stordriftsenhet där den nya markägaren inte vet var tant Hulda tappade sin vigselring eller bästa kon kalvade den där regniga majmorgonen 1942. 15 årige Tomas kör T-25 med lastare från –56, som Leif köpte vid tillträdet 1962. Harry finskyfflar gödselplattan från hästträck. Medans Leif tömmer nästa lass får Harry en chans att berätta några av sina hörvärda historier tagna från sitt innehållsrika liv. Kanske Tomas tänker lite för mycket på mopeder istället för att riktigt värdera det arv han nu får ta del av från sin anfader. Men det är fräckt att köra traktor och då får man väl ta att farfar står och gaggar. Bakom dem på den lilla logen skymtar den Massey-Harris tankskördetröska som Leif köpte till tröskningen –63, och nu gör turné med på lantbruken i omgivningen. Harrys hästslåttermaskin skymtar i bakgrunden. Det är brist på garageplatser under tak och då får vissa maskiner stå ute till dess att det finns möjlighet att bygga en modern maskinhall.

Det börjar skymma på och radion talar om regn framåt natten. Stallgödslen är utkörd och Tomas kör Victorn med fjäderharv för att bereda såbädd. Leif fyller såmaskinen med utsäde som han varit inne på lantmanna och hämtat. Harry tar igen sig med en kopp kaffe. Han kan titta på traktorer men inte tänka gott om dem, så det är bäst att han inte kommer när dem. Katten Ringo smyger i stenröset mellan unggranarna, som växer allt tätare i hagarna. Måtte nu vädret vara gott och bidra till en rik skörd.