Färjan kastade loss runt 6.00 Estonisk tid, och det fanns inte så mycket att göra förutom att besöka baren. Karolina hör att ett lotteri är på gång senare, så hon letar desperat efter lottförsäljerskan. Så småningom dyker försäljerskan upp för att sälja de två sista biljetterna, som Karolina köper. Varje lott kommer med en gratis blomma, en gratis öl skulle kanske vara trevligare. Karolina bestämmer sig också för att det här är kvällen hon ska bli full på, så efter några drinkar börjar hon ta kort på mina fötter. Vi ser på kvällens underhållning som är ungefär som kvällen innan, bara med en annan sångare den här gången (de kanske hörde våra kommentarer och sparkade den andra) Födelsedagsbarnet tillkännages, men han har tydligen redan gått till sängs (antagligen full). Lotterivinnaren tillkännages, men ingen kommer fram och hämtar väskan full med saker som var vinsten, och tyvärr så är det ingen omdragning. Vid något tillfälle föreslår Karolina till korvmannen utanför att han skulle flytta in i baren, eftersom det var där alla var. Natten flyter på, nu 22.00, vi är båda lite onyktra, så vi återvänder till hytten för några drinkar innan vi går till Karaokebaren. Vi kommer upp till karaokebaren bara för att se en handfull av människor, och också att det nästan är över "så det är bäst ni skyndar er att välja en sång". Vi valde, sen satt vi ner och pratade med en Estländsk man med en hatt, och ger en blomma till en annan Estländsk man.
Vi börjar dansa till en medelmåttig föreställning av något (namnet flyr mig nu), framförd av någon som liknar en av våra indiska vänner. Sen är det vår tur och vi skrålar ut Richard Marx "Hazard" till en fullsatt (hehe) publik, som antaglien var för full för att uppskatta våra fantastiska röster. Vi fick ändå några applåder och lämnade stället. Vi går tillbaks till showen en trappa ner, Karolina tar några kort, när någon plötsligt säger "Du är inte gjord av glad, även om du tror det", "bara försvinn", personen i fråga är en avskyvärd tysk man (han kanske inte var tysk, men han såg ut som en). Vi avlägsnar oss för ett toalettbesök, sen föreslår Sean att vi ska gå tillbaks dit för att fotografera "tysken". Han är dock inte kvar där, (han kanske vet att vi letar efter honom). Vi chillar lite i receptionen en stund, tills vi möter några människor vi inte känner. En av dessa är från NordIrland visar det sig, vi träffar honom bara av det faktum att han tappar sina kalsonger på nåt sätt, och vi frågade om det var hans. Han var lika förvirrad som vi, och det var typ som "var fick ni mina kalsonger från?"... Han försvinner snart. Vi ser lite mer dansande i en av barerna, inte säker vad tiden är nu. Vi träffar några vänner igen som vi träffade i receptionen tidigare, Uwe från Åland (ö mellan Sverige och Finland), hans vän, Hamid (han utan hår, som Uwe inte hade sett på 13 år), och en finsk man som heter Peter. Sean återvänder till den andra baren för att hitta "tysken" igen, och pratar med honom, bara för att höra Jag är inte intresserad av att prata med dig"....(Tysk accent). Sean bryr sig inte om att fortsätta konversationen (eller att slå honom), och återvänder till den ursprungliga baren igen. Vi pratar om allt möjligt, tiden passerar medan vi dricker och pratar... det är för suddigt för detaljer, det vi kommer ihåg dock, är att de var jättetrevliga människor! Så småningom somnar vi, och innan vi vet ordet av, så har vi hänsynslöst blivit väckta av meddelanden från högtalarna i tre olika språk. Vi lämnar färjan, och tar oss hem igen....Ja det var kul..

Föregående Sida...

Sverige Sidan * Norge Sidan
Första Sidan

If you enjoyed reading this please Skriv i gästboken