Vi satte oss, och iväg bar det, men han missade en avfart, så vi hamnade i Köping, men han vände innan vi hann till Västerås igen! Efter att han lämnat av soffan släppte han av oss i Örebro. Denna resa var ungefär 11,6 mil lång totalt.
Affären och caféet var för länge sedan borta, även om det fortfarande satt en skylt uppe som om de fortfarande fanns kvar. I byn träffade vi samma kille som hade stannat för oss 3 km bort, och som sa att han bara skulle åka uppför vägen en liten bit. Vi gick in i Tumbo kyrka, där vi åtminstone kunde fylla på lite kallt friskt vatten i våra flaskor. Vi skrev också i gästboken, där vi var de enda besökarna den dagen. Det fanns också några runstenar där.
Nästa stad som var Kvicksund hade tydligen en affär, men det var en ganska lång väg dit. Ut med tummarna igen, och strax efter plockade en postbil upp oss, det var en skåpbil och vi fick hoppa in där bak bland alla paketen, nu reste vi verkligen! Efter denna korta resa kom vi till Kvicksund, som verkade vara en ganska trevlig stad, med vatten och civilisation också. Vi åt på en krog som inte var speciellt trevlig, där ägaren först gav oss för lite växel tillbaka. Han var ryss eller nåt, och verkade full och väldigt högljudd. Vi lyckades i alla fall komma ut helskinnade och kollade in tågstationen. Inga tåg gick på grund av nåt slags arbete med spåren, så vi frågade var busshållsplatsen var, men ingen verkade veta. När vi hittade den, märkte vi en lastbil med ett Örebro telefonnummer på, som var precis i den riktningen vi skulle. Efter några minuter dök föraren upp, och efter ett litet snack fick vi vår nästa lift. Han jobbade för Mio, ett möbelföretag, och skulle först till Västerås för att plocka upp en soffa till hans kompis. Vi hade inte någon emot detta eftersom han skulle till Örebro efteråt. Vi satte oss, och iväg bar det, men han missade en avfart, så vi hamnade i Köping, men han vände innan vi hann till Västerås igen! Efter att han lämnat av soffan släppte han av oss i Örebro. Denna resa var ungefär 11,6 mil lång totalt.
Efter ett tag plockade en man i glasögon upp oss. Han hade sett oss på vägen när han skulle släppa av en kompis i Örebro, och tänkte att om vi fortfarande stod kvar där när han åkte tillbaka så skulle han ge oss lift. Han var en bussförare från ett företag som heter Euroline, men körde bil idag. Han körde en Mitsubishi som han hade köpt i Tyskland dagen före. Han skulle till Karlskoga, ungefär 4,5 mil bort, lyckligtvis var detta nästa stad på vår väg mot Norge. Han släppte av oss vid en bensinmack där många lastbilar skulle hålla till enligt honom. Vi försökte att lifta därifrån ett tag, och frågade också folk som kom ut från macken. Så småningom ropade vår första kvinnliga förare till oss. Hon hade sett oss tidigare när hon skulle åt motsatt håll, och precis som glasögonmannen tänkte hon att hon skulle plocka upp oss på vägen tillbaka om vi stod kvar. Hon hette Annica och sålde försäkringar, fast hon försökte inte sälja någon till oss. Hon skulle till nästa stad på vår lista, som var Karlstad, ungefär 7,3 mil närmare Norge. Hon sa att hennes pojkvän Ulf faktiskt skulle till Oslo på onsdagen tidigt på morgonen, så om vi inte hade lyckats än så kunde vi ringa honom, och gav oss hans mobilnummer. Vi trodde inte att vi skulle behöva det, eftersom det inte såg ut att vara så långt kvar på kartan nu, men vi behöll det ändå. Annica släppte av oss vid en stor stormarknad där norrmän tydligen kommer för att handla på grund av de låga priserna. Många människor fick frågan om de skulle till Norge, ett svar var "Nej, vi ska till Burger King". Utan tur gjorde vi en till skylt av en bit kartong vi hittade i diket som vi skrev OSLO på, och hoppades på lift igen. Vi stod hur länge som helst utan tur, och det började bli sent, vi beslutade oss för att campa i en liten skog nära Toys´r´us över natten. Vi kollade på kartan, och insåg att vi hade klarat en sträcka på ca 25 mil idag.
Nästa dag tisdag 16:e Juli