Tråkigt nog skulle han bara åka ca 3 mil, till ett ställe som heter Grums, där vi satt på en annan bensinmack en stund, räknandes lastbilar som inte skulle vår väg. Vi beslutade oss för att gå lite till en vägficka, och strax efter stannade jultomten (han såg ut så), och gav oss lift till någonstans nära ett ställe som heter Segmon, precis innan motorvägen började. Han berättade att han brukade lifta som ung, och hade inte sett några liftare på evigheter. Han var på väg till hans nya arbete som trädgårdsmästare. Hade inte så mycket tur här, och gick en kort sträcka bakåt till ett mindre samhälle med en restaurant för att vila våra ben lite. Sen gick vi till en annan bensinmack där igen, ingen tur, så vi gick till en busshållsplats där en man med bra luftkonditionering i bilen stannade och plockade upp oss. Han var på väg till Långserud där han hade sin sommarstuga, det vara bara 3 mil bort, men ändå ett steg närmre till Norge. Han släppte av oss vid ett café som hette Esters, där vi köpte dricka. Vägen härifrån verkade inte speciellt trafikerad, men nästan på en gång satte vi upp våra tummar igen, och vips så stannade en bil. Vi kunde inte tro våra öron när han sa att han skulle till Norge, men ändock inte Oslo. Han var norsk och hade kört ända från hans sons dop i Nordkap, Finland. Hans bil var liten och full, men vi lyckades att klämma in oss. Han sade att han alltid plockar upp liftare. Tänk ändå om fler människor var som honom, så skulle liftning vara lätt. Han berättade lite om prisskillnaderna mellan Sverige och Norge, och att de köper massor av köttfärs i Sverige till billigt pris. De är bara tillåtna att ta med 3 kg per person till Norge, men ingen verkar bry sig om det tydligen, och de tjänar 40 kronor på att köpa 2 kg köttfärs i Sverige. Han skulle till Halden precis över gränsen, men släppte av oss i Örje, eftersom det var mer i riktning mot Oslo. Resan med honom hade tagit oss 8,5 mil längre, och vi var äntligen i Norge!
Vi gick en stund, och Sean hittade en svensk 5-krona på vägen, bara lyckliga över faktumet att vi hade lyckats komma någonvart idag, när två norska tjejer stannade bredvid oss i en pytteliten bil. Föraren verkade inte riktigt vilja plocka upp oss, men hennes kompis, som tydligen hade druckit lite sa att det fanns plats. 
Det var inte mycket plats där i baksätet, men vi klämde in oss mellan väskor och skor. Båda var väldigt vänliga och glada, och rökte mycket. De berättade om ställen de tyckte vi skulle besöka när vi kom till Oslo. Hastighetsmätaren i bilen fungerade inte, och de kurviga vägarna bar oss iväg på en ganska kort resa på 2,5 mil. Nu var vi på en annan bensinmack, och det var en campingplats alldeles i närheten, men detta verkade vara ett ointressant ställe, och inga priser utsatta, så vi fortsatte gå längs vägen. Vägarna blev mindre och kurvigare, ibland branta. Det började bli sent igen, och vi letade efter någonstans att campa för natten. Vi befann oss plötsligt på en gammal gård full med gamla bilar och andra fordon, men inget svar från något av husen, så vi fortsatte längre tills vi hittade ett annat hus. Vi frågade om de hade någonstans vi kunde campa, och erbjöds två ställen, ena precis bredvid vägen, och det andra i ett ärtfält. Vi valde såklart ärtfältet, som var bakom en lada. Utsikten var bättre än natten före, men ganska mycket ljud från långtradarna som brakade förbi, men tror ändå vi lyckades få lite sömn efter en härlig måltid bestående av kalla vita bönor och vatten, till följd av att vi inte hade hunnit växla in några pengar till norska kronor än, och vi kunde ju inte direkt göra upp en eld i mannens ärtfält. Jaja, vi hade i alla fall varandra.
Nästa dag Onsdag 17:e Juli