Atlantis under del 2

Livet i Atlantis

Det fanns många fina sidor med livet i Atlantis. Det var vackert och under hundratusentals år var det harmoniskt. Atlantianerna gifte sig inte så som ni ser ett giftermål idag. Atlantianerna kunde leva i tusen år eller i tio år, om de så valde. De levde så pass länge som de valde att uppleva livet under de särskilda omständigheter som de valt. Det var inte samma struktur som den ni har idag. Många gånger bildade två personer ett par för en tid och sedan kunde en av dem välja att lämna denna förening. Sedan kunde man bilda en förening med en annan själ. Föreningar upplöstes sällan på grund av disharmoni. När det fanns en disharmoni, togs den alltid upp inför en tribunal av filosofer och vanligen löstes disharmonin. Det fanns sällan någonting som inte löstes bland befolkningen. Det var en stor tid av stor fred. Denna Gyllene tidsålder i Atlantis var en tid av fred i ert avlägsna minne, som ni vagt kan komma ihåg. Barns fysiska födelse var ovanlig i Atlantis, eftersom befolkningen hade lärt sig att lämna sina kroppar och komma tillbaka som de önskade. Men när det väl föddes barn i Atlantis var det en stor händelse. Det var glädjefyllt. När en själ valde att födas fysiskt som ett barn i Atlantis, var det oftast dess första inkarnation på jorden. Föräldrarna valdes med omsorg, så att deras energi var fullständigt kompatibel med den nya själen som påbörjade sin jordliga existens. Den fostrades inte bara av föräldrarna, utan av hela samhället. Alla själar i Atlantis undervisade, älskade och fostrade denna nya själ, allteftersom den växte. De hjälpte den att förstå jorden och sin fysiska existens på den här planeten.

    Det existerade ett djurrike i Atlantis. Alla djur levde i harmoni. Det slukades inga liv för att upprätthålla andra liv i Atlantis i denna fredens tid. De djur som kom in i detta samhälle blev så fostrade av energier av kärlek, gudomlighet och kristallkraften att deras natur förändrades. Om djuret var av en köttätande natur, så var det inte det längre när det väl befann sig i Atlantis. Ja, det var en underbar gyllene tidsålder av fred.

    Filosoferna avancerade hela tiden i sin filosofiska förståelse. De breddade sina tankeprocesser bortom livet på den här planeten, när de kom att förstå livet i hela galaxen. De visste mycket mer om ert solsystem än ni vet idag. De förstod mycket mer om universum än ni förstår idag. De delade denna förståelse för livets utbreddhet och skönhet med alla människor.

    Vad åt man i Atlantis? Man funderade aldrig på att äta kött i Atlantis. Man åt frukt, grönsaker och nötter. Många av er har denna invärtes önskan, och det oftast vid en tidpunkt då ni befinner er vid ett högre andligt uppvaknande, att ni inte vill äta kött. Ni väljer inte att ta in den vibrationen. Det har väldigt lite att göra med det faktum att ta livet. Vi pratar om att ta in vibrationen i er egen vibration. Atlantianerna hade en utbredd kunskap och förståelse för energi. De visste hur man skapar från rå energi. Därför kunde de skapa konst med ljus och därför ändrades konstformen med tankarna hos den själ som observerade konsten. Energi var någonting som de grundligen förstod. Idag har ni i ert samhälle eller er teknik inte ens börjat att upptäcka vad atlantianerna förstod om energi. Atlantianerna hade förmågan att från rå energi forma vad som behövdes för att upprätthålla deras existens.
När de åt, var det inte för näringens skull. Det var inte för att vidmakthålla livet. Det fanns en vibration varenda frukt, grönsak och blomma, för atlantianerna konsumerade även blommor. De konsumerade främst inte bara för smakens skull, utan de konsumerade för den vibration som de tog in i sina kroppar. Många gånger balanserade de kroppens energi genom denna konsumtion, eftersom de hade kunskapen om de olika vibrationerna.
Därför hade ätandet mer med energibalans att göra, än med hunger eller vidmakthållande av livet. De skulle aldrig fundera på att konsumera något annat än växtliv in i sin egen vibration. Varför? Därför att andra vibrationer inte stod i harmoni med vibrationen i den egna kroppen. De visste att det skulle förändra vibrationen i deras kroppar till den grad att de skulle få förvirring. Vi skulle vilja påstå att atlantianerna var mycket noga med att vad de åt bestod av en vibration som stod i harmoni med deras särskilda vibration. De smälte faktiskt samman med vibrationen innan de konsumerade den. Och om den inte var behaglig, så välsignade de den men de konsumerade den inte inom sig.

Intergalaktisk förståelse

Atlantis var vidsträckt i storlek. Medan populationen i samhället under en tid var liten, så blev den en tämligen intergalaktisk population. Det är intressant, för om ni minns så berättade vi att helandetemplet blev mycket intergalaktiskt. Det var känt som "helandeplatsen" i solsystemet. Detta medförde en ganska intergalaktisk population och ett behov av att förstå de olika kulturerna och varierande energierna. Jorden var den plats där själar umgicks och fick större förståelse för varandra. Atlantis gav en stor möjlighet som inte varit tillgänglig tidigare. Atlantis var inte bara avancerat vad gäller dess kultur, utan den hade också en mycket fridfull miljö som tillät acceptans. Det fanns en stor acceptans för allt liv. Det fanns väldigt lite dömanden vid den här tiden om vem som var bättre eller vem som hade rätt. Allt accepterades i stort sett precis det var.

Att förstå vibrationsformen

Låt oss tala om transportsystemen i Atlantis. Tillstor del ägde befolkningens  förflyttningsprocess rum i kristallkammare. När man gick in i dessa kristallkammare förflyttades ens molekyler från en kristallkammare till en annan. Det fanns inga transportsystem som vi känner till dem idag. Det fanns intergalaktiska rymdfärder. Visserligen fanns det fysiska rymdfarkoster, med resandet skedde oftast med energiöverföring. Kom i håg att atlantianerna var mästare på energi. De förstod energi som den aldrig har blivit förstådd varken tidigare eller senare.
När man förstår hur man ska använda energi, när man förstår energins vibrationsform, då är man fullständigt obegränsad. Det finns inget som man inte kan uppnå, när man väl förstår energin och dess vibrationsform. Det finns inte något som man inte kan skapa. Atlantis blev denna förståelses Mecka. Atlantianerna blev överlägsna i sin kunskap jämfört med de varelser som upprättat Atlantis. De som grundade Atlantis lämnade tillräcklig kunskap efter sig, som den stora mänskliga resursen hos den mänskliga själen snabbt kunde utveckla. När mänskligheten inte delar upp sin energi med konflikter, har ni ingen aning om hur överlägsen er kreativa  förmåga är eller hur långt era möjligheter sträcker sig. Vi skulle vilja säga till er: "Ni har inte velat ge upp er inre konflikt, än mindre ge upp konflikten i er värld och därför är ni inte medvetna om er egen storhet". Atlantianerna upplevde inte konflikter i sin gyllene tidsålder, de blev mästare på att förstå och använda energi. Andra kom inte längre från avlägsna galaxer för att hjälpa atlantianerna, utan snarare för att lära av denna framstående kultur. Atlantianerna utvecklade tekniken som förde varelser fån hela galaxen till Atlantis. Många av dem hade inte utvecklat tekniken som krävs för att kunna resa till jorden. Atlantianerna hade tekniken som kunde föra dem hit. Atlantianerna blev sin tids överlägsna mästare och universums gudar, så att säga. De var kända för sin öppna famn för att alla saker. De blev kända för sin förståelse för livet. De var också kända för sitt vackra helandetempel. Vi har inte ord nog för att kunna överföra till er skönheten, kraften och enkelheten hos det atlantianska helandetemplet.

Disharmonins början

Tråkigt nog kom den tid då atlantianerna började att använda sin kunskap om energi på sätt som för en del blev självtjänande. Detta självtjänande bruk av energi sådde korn av disharmoni som började växa. Oförenlighet uppstod i motsats till rätt nyttjande av kreativ energi och så skedde även med skiljelinjerna mellan de två sidorna av floden. Filosoferna, helarna och kommunikatörerna på den vänstra stranden och vetenskapsmännen och teknologisamhället på den högra påbörjade en maktkamp. Mästaren hade sedan länge utrymt det heliga templet i den stora livsflodens mitt.
Maktkampen som varade i flera millennium fann slutligen att makten föll i det teknologiska och vetenskapliga samhällets händer. De var mycket kunniga i att manipulera energi för sina egna syften. Allteftersom makten föll i deras händer, så skapade de alltmer saker som inte var till godo för alla, utan endast för ett fåtal. De som satt med makten kände det som om det fanns kulturella skillnader mellan olika varelser, dem som de uppfattade som havandes olika nivåer av förståelse. De upplevde sig som överlägsna dem som följde filosofierna. Den vetenskapliga och teknologiska sidan av floden kände det som att andra var underlägsna eller av en lägre klass. Och om de var av en lägre klass, så skulle de inte kunna förstå eller äga förmågan att styra Atlantis.

Filosofer är isolerade

Filosoferna var de första att bli attackerade av de som befann sig på den "rätta" sidan av floden. Filosoferna var isolerade i ett område i Atlantis. Ni säger: "Hur kunde detta ske?". De vetenskapliga och tekniska ledarna samlade filosoferna under förevändning att de skulle ha ett möte angående atlantianska affärer. De vetenskapliga och teknologiska ledarna placerade sedan ett energifält runt filosoferna. De kunde inte gå utanför energifältet som omringade dem, inte heller kunde andra gå in genom energifältet. Emedan filosoferna försågs med allt de behövde för sin existens, så hade de inte längre något inflytande på kulturen.

Missbrukandet av makten

Sedan började de vetenskapliga och teknologiska ledarna att dela in Atlantis i sektorer. De började omlokalisera olika kulturer till isolerade samhällsfickor. Sektorer utvecklades. Energifält placerades runt dessa avskiljande sektorer för att  eliminera tvärkulturell kommunikation.
De ledare som evolverade till regeringskontroll började använda sin kunskap om energi; sin kunskap om kreation på ett sätt som de kände skulle skapa något som aldrig tidigare skapats. De blev drogade av kreationsprospektet. Försök förstå att när man vet hur man ska manipulera energi in i en vibrationsform, är kreation inte svårt. Det fanns ingen begränsning eller tanke på det allmänna goda, när de byggde på teknologins kreation.
Det fanns en väldigt stor rest kristallobelisk, som sände ut energipulser vilka höll allting dämpat, behärskat. Befolkningen var inte olycklig. Ingen ville göra uppror. Det var som om energierna helt enkelt sa: "Du är lycklig" och detta accepterades av befolkningen. Det rådde en total kontroll över befolkningen. Ni måste förstå att detta var mindre än tio procent av befolkningen. Det var faktiskt ca 8.9 procent av befolkningen. Gruppen på flodens högra sida, vetenskaps- och teknologgruppen, började ta kontroll över Atlantis, de blev mer och mer drogade av sin egen kreativitetskraft.

Slutet för Atlantis

Det var den tredje generationen av den isolerade befolkningen i Atlantis eller ca tre eller fyra tusen år i er tidsram när Atlantis och denna en gång så vackra kultur började kollapsa. Vid den tiden var energivibrationen så tung att landmassans energiform inte längre kunde bära upp den skapade vibrationsenergins tyngd. Landmassan började falla i bitar. Avgränsningar i marken uppstod och skapade delningar och formade nya kontinenter. Det inträffade eruptioner i marken på grund av att marken i sig själv inte var en tillräckligt stark vibrationskreation för att kunna upprätthålla det som skedde.
Det vackra helandetemplet var inte i tjänst längre, eftersom Vetenskapen hade ersatt helarna. Andra i det intergalaktiska samhället besökte inte längre det en gång vackra Atlantis. När Atlantis snabbt förföll, sände atlantianerna ut ett rop på hjälp. Just de personer som var ansvariga för den förstörelse som ägde rum, genom vad de ansåg var deras kreativa rätt, sände ut ett rop. Och de sa: "Vi har gjort ohyggligt fel. Vad kan rädda den kultur som en gång fanns här?". Men vid det laget kunde inget hjälpa.
Vid tidpunkten för Atlantis frånfälle, var Atlantis tomt på andlighet och det var den sorgligaste biten av alla. Det var inte det som hade hänt vetenskapligt, inte ens vad tekniken hade medfört; inte ens obelisken som dämpade människorna med den vibration som den sände ut, inte ens energifälten som separerade dem. Den sorgligaste biten var bristen på andlighet.
Nu, liksom i alla ting, finns det alltid överlevande. I Atlantis fanns det några överlevande. Vid slutet upphörde alla energifält att existera. Det fanns inte längre någon kontroll över dessa energifält inte heller hade de som satte upp dessa fält längre någon önskan att kontrollera dem. För de skrek sannerligen ut sin vånda över vad de insåg att de hade skapat. Det finns alltid överlevande och de själar som överlevde, tog med sig historien om Atlantis till ett avlägset land. I detta avlägsna  land, berättade de vad de kunde minnas. Emellertid var det först när de försattes i ett tillstånd av fullständig medvetslöshet, som den sanna historien om Atlantis och dess storhet kom fram. Era legender om Atlantis kom från den handfull överlevande som berättade om det mirakulösa Atlantis och hur deras land förstördes. Det fanns en stor kärlek för befolkningen på den här planeten. Just de varelser som hade skapat Atlantis tog en handfull av de själar som var mest rena i själen, som var minst instängda i sina egna rädslor och transporterade dem från den punkten av medvetande och placerade dem i ett avlägset land. Detta land har blivit känt som det forna Egypten.

Löftet

Det finns många myter kring Atlantis, många myter på grund av Atlantis, för det var en mycket stor tid på er planet. Det zenit för förståelsen av mänsklighetens storhet. Ett löfte gavs till Atlantis av Mästaren som en gång huserade i det heliga templet i mitten av den stora floden. Löftet sa att när mänsklighetens medvetande återigen stiger till Atlantis massmedvetandenivå under Atlantis gyllene tidsålder, skall ni åter känna till  Atlantis skönhet och frid. De själarna fick veta att vid den tidpunkten skulle de få det största ansvaret för att återställa det som en gång var skönheten i Atlantis gyllene tidsålder på er planet.

Levde du i Atlantis?

Om du har ett stort intresse för Atlantis, då har du varit där. Om en stor önskan att få veta mer om Atlantis jagar dig, då har du varit där. Om du känner ett stort ansvar för gentemot mänskligheten, kan själen känna att du har en obetald skuld till mänskligheten för den tid du levde i Atlantis. Du kanske har inkarnerat för att hjälpa återuppbyggnadsprocessen som äger rum. Om du vid tillfällen känner dig förvirrad eller letar efter en riktning i livet, är osäker, då skulle jag säga att du antagligen levde i Atlantis någon gång under den tid då många själar hölls undertryckta. Det var en mycket sorgsen tid. Atlantianerna är de som mest troligt har kontakt med intergalaktiska varelser. Om du känner dig förbunden på något vis med intergalaktiska varelser, intergalaktiskt resande, då har du antagligen levt under den tiden.

Atlantis resning

Håller Atlantis på att resa sig? Ja, men det är inte som en fysisk landmassa som ska höja sig. Det är ett medvetandetillstånd. Er existens finns bara för att ni har en medvetandepunkt just här, just nu.

Atlantis är en medvetandepunkt. Ni skulle kunna leva om Atlantis idag, om ni ville, eftersom tiden är en illusion. Vad vi tycker att ni ska göra är att rekonstruera Atlantis gyllene tidsålder, men göra den bättre. Kanske kommer ni att nå en klarare förståelse för storheten och skönheten i vem ni är. Var gång ni mediterar, var gång ni skickar ljus, var gång ni ber, var gång ni älskar villkorslöst för ni tillbaka den medvetandepunkten, som ni kände till under Atlantis gyllene tidsålder,  in i ert massmedvetande.

Fråga: Ni pratade tidigare om djuren, om djuren var köttätare när de kom till staden, så förändrades allt och de var inte längre köttätare. Skulle samma sak hända om en resande hade kommit från en annan del av planeten eller långt bort ifrån Atlantis, så att den, när den närmade sig Atlantis, om den hade varit en person som var van vid att göra fysisk skada, förändrades när den närmade sig Atlantis vibration eller skulle det ha blivit för stort och den personen stöttes bort?

Svar: Låt oss förklara vad som hände. Till det här stora helandetemplet fördes alla nya individer, alla nya själar, låt mig kalla det så eftersom alla inte var från er planet, som gick in i Atlantis. De togs omedelbart till helandetemplet, där de fick en tid av återställande. Vad djuren beträffar så har de en mycket enklare inneboende längtan och förståelse för livets enhet och när djuren kom in, så kom de inte in i stadens inre, utan när de kom in i energins räckvidd, som Atlantis sände ut, så hade de inga behov. De hade heller inget behov av destruktion eller dödande eller slukande för även deras vibration började att förändras. Nu kom inte alla djur. Det fanns inte så många djur på den tiden. Naturen hos många av djuren var inte densamma som den hos den alternerande naturen, utan den var som en vibration, hur ska jag uttrycka det? Har du någonsin vandrat in på en plats där du kände sådan frid? Det kanske var en byggnad, kanske var det en plats i naturen. Men när du gick in i den där platsen med sådan frid, så kanske du var i uppror; du kanske jade blivit sårad; du kanske var arg, men när du gick in i den där platsen av frid, så var det som om något svämmade över dig som omvandlar all den där smärtan och du känner en enighet och helhet. Om du någonsin upplevt det, så föreställ dig det flera gånger starkare och det är vad det skulle ha känts som att gå in i Atlantis energier.

Fråga: Är pyramiderna i Egypten, Sydamerika och Mexiko ett resultat av teknik från Atlantis?

Svar: Det är de. Det är de sannerligen. Det mesta ni har är ett resultat av Atlantis. Vi tog inte upp det eftersom vi känner att det har diskuterats många gånger redan. Men  pyramiderna var en sorts fokusering av energi i det fysiska. Det var en mycket primitiv form i Atlantis. Det var en av de tidigaste formerna för att handhava energi. Men det lärdes för att fokusera energi med pyramiderna. När de gjorde detta, så följde tekniken med eller snarare förståelsen för den. Och visst utvecklades de från den tiden, men de var en mycket tidig och primitiv form för att arbeta med energi, jämfört med vart Atlantis gick.