Railroad tycoon 2

Uppföljare till en klassiker. Att kalla RRT2 en uppföljare är egentligen orättvist. ”Hajen 2” är en uppföljare, en medioker film som enbart drog publik på sitt namn. Eftersom jag anser det ursprungliga ”Railroad Tycoon” vara ett av de fem bästa dataspelen någonsin är det med viss bävan jag börjar spela RRT2. Men, jag blir snart lugnad, eller rättare sagt upphetsad. Det här är ett lysande spel. Möjligheterna känns obegränsade samtidigt som det är så snyggt, så snyggt.

Självklart är det svårt, och egentligen ganska meningslöst, att försöka rangordna olika spel. För mig är dock saken klar: RRT2 är årets bästa spel. Minst!

Spelets idé
För dig som inte spelat ursprungliga ”Railroad Tycoon” följer här en kort beskrivning vad spelet går ut på.

I RRT2 driver du ett järnvägsbolag. Du kan själv välja tidsålder, geografiskt område och antal motspelare. Målet är sedan att skapa ett framgångsrikt bolag och därmed också själv bli rik. Spelet bedrivs på alla nivåer. Du måste själv lägga ut rälsen ,bygga stationer, bestämma tågrutterna och avgöra vilka laster de olika tågen skall frakta. Samtidigt har du möjlighet att köpa och sälja aktier i ditt eget och de andras bolag. Ett spel kan pågå från 20 år upp till mer än 100 år. Under den tiden dyker då nya tågmodeller upp allt eftersom.

Olika resurser finns utspridda på kartan. Då du bygger en station i närheten av en viss resurs finns den sedan tillgänglig att frakta från stationen. Då resursen nått sitt mål (en annan station) så förädlas den och kan sedan fraktas vidare till ytterligare en annan station. Ett exempel är att järn och kol förädlas till stål som sedan tillsammans med däck (vilket kräver gummi) blir bilar. Som ni säkert förstår krävs det en hel del planerande för att få det här att gå ihop. Att köra runt tomma tåg är en säker väg till konkurs!

Simuleringen (ja det är faktiskt rätt ord) av börsen är utmärkt. Det gäller att vara på hugget och köpa respektive sälja i rätt ögonblick. Dina motspelare är ofta väldigt duktiga på att utnyttja börsen rätt. Tyvärr hjälper det inte att skrika på finansinspektionen och klaga på insideraffärer. Otaliga är de gånger då ett lovande bolag köpts upp av en aggressiv motståndare, beroende på att mitt kapital just då var bundet i t.ex. ny räls eller en ny station. Ännu oftare har jag blivit avsatt för att mina aktieägare inte är nöjda med aktiekursens utveckling. Att detta sedan beror på att mina motståndare medvetet driver ner min aktie bryr sig inte mina profithungriga ägare om. Man kan ju bli kommunist för mindre! Ibland skulle jag ge vad som helst för att få planera och genomföra en femårsplan utan att behöva bry mig om hur böckerna ser ut mitt i perioden.

Trösten är dock den att du har samma vapen till ditt förfogande. Få saker är så tillfredsställande som att köpa upp en svår konkurrent, eller rent av driva honom i konkurs.

Utseende
Grafiken är närmast skräckinjagande. Landskapet visas i en tredimensionell vy där du kan zooma in och ut allt efter behag. På den högsta zoomnivån ser du detaljer på tågen och husen så det nästan känns som om du vore där. Och detta då utan att spelet blir slött eller hackigt. Det här är en av de delar som jag är mest imponerad av.

Användargränssnittet är bra. I och med att det finns så många olika saker du kan göra så tar det ett tag innan man lär sig hitta allt. När man väl vant sig märker man dock att det faktiskt är logiskt organiserat.

Till och med ljudet är bra. Tågen låter som dom skall och jag överraskar mig själv med att inte stänga av musiken.

Spelkänsla
Visst känner du igen det mesta från gamla ”Railroad Tycoon”. Samtidigt finns det så oerhört mycket nytt att det upplevs som något helt annat än bara en snyggare kopia.

Till att börja med har du en mängd olika sorts spel att välja på. Du kan spela ett scenario, vilket i stort motsvarar det gamla spelet. Här finns dock massvis med olika områden och tidsåldrar. Till och med Sverige finns med. Var lägger du din järnvägsknut? Är det lämpligt med Hallsberg och Nässjö? Nu har du chansen att själv strukturera Sveriges järvägsnät, från grunden. Visa SJ-byråkraterna hur en slipsten (dressin?) skall dras!

Annars kan du spela en kampanj. En serie kortare scenarion som är länkade till varandra. I varje scenario finns då ett bestämt mål. Uppnår du det så klarade du det scenariot och kan gå vidare på nästa.

Dessutom finns det möjlighet att spela mot levande motståndare. Nätverk (LAN) eller Internet går utmärkt liksom nollmodem och vanligt modem.

För den hängivne Märklinfantasten, som inte vill kriga mot elaka motståndare finns också en ”sandlåde-modell” där man har möjlighet att bygga sin järnväg ostört.

Slutligen ingår också en editor där du kan göra egna scenarior. Detta borgar ju också för att det snart kommer att dyka upp hemgjorda scenarior på nätet.

De största förändringarna har ändå skett som förbättringar. Den ekonomiska modellen är t.ex. kraftigt vässad. Nu har t.ex. varje station ett mått på hur stor efterfrågan den har på en viss vara. Dessutom finns det många fler olika varor att transportera.

Även börsen är förändrad. T.ex. måste du nu betala tillbaka dina lån! I föregångaren betalade du ju bara räntorna. Aktiekursen beräknas också utifrån många fler parametrar varför den är mycket svårare att manipulera. Och så har du ju vapnen att belåna dina aktier för att köpa fler (”marginal buy”) och att blanka (”selling short”). Här kan man i praktiken lära sig vad ekonomerna menar med hävstång. I korthet: en vinst blir mycket större, en förlust i motsvarande grad katastrofal. Behöver jag säga att dina motståndare behärskar dessa vapen till fulländning?

Jag läste förresten på nätet att RRT2 redan blivit en fluga på Wall Street (New York börsen alltså). Börsmäklarna spelar RRT2 mot varandra för att se vem som är bäst. Fast de bygger naturligtvis inga järnvägar. Om de är tre spelare så kör de med kanske fyra datorsplelare, vilka då naturligtvis driver sina järnvägar på vanligt sätt, medan mäklarna bara köper och säljer aktier och obligationer. Så bra är alltså modelleringen!

Den kanske allra största förändringen för taktiken är dock den att det nu skiljs på din privata ekonomi och bolagets! Och din framgång mäts slutligen i din egen förmögenhet! Detta skapar många intressanta komplikationer. Hur skall du kunna sko dig själv så mycket som möjligt samtidigt som bolaget måste hållas konkurrenskraftigt? Snacka om balansgång! Du kan faktiskt t.o.m. lämna ditt eget bolag och istället ta över en av dina motståndares, om nu de aktieägarna vill det förstås, (och det är inte omöjligt att de vill det, åtminstone inte om du själv köpt en lagom mängd aktier där…).

Egna åsikter
Jag är kort och gott imponerad. RRT2 är ett fantastiskt spel. Det känns som man kan spela hur många spel som helst och ändå ställas inför nya utmaningar. Jag tvivlar på att man kan förstå den ekonomiska modellen så bra att den går att ”lura”. Spelet ger därför en väldigt verklig känsla. Du kan påverka ungefär det du skulle kunna påverka i verkligheten och måste därför spela spelet utifrån det.

Några detaljer på mitt minuskonto ändå: Kampanjen är lite konstig. Varje scenario är ett eget spel, som en bana i ett klätterspel. Det räcker att uppfylla villkoren för vinst så är allting bra. Om du sedan har ett bolag på väg i konkurs så spelar det ingen roll. Ett vinstvillkor kan t.ex. vara att förbinda två städer och sedan frakta en viss mängd gods. Gör du då bara det så vinner du, oavsett övriga resultat. Dessutom är det alltså inte så att kampanjen fortsätter därifrån. Du får ett nytt bolag i en ny situation! Det hade varit bättre om du fått bygga upp ett bolag och sedan fortsatt med det, utifrån den situation du var, i nästa spel.

En av de roligaste ingredienserna i det gamla spelet: ”Trade wars” är borta. Ett ”Trade war” uppstod då två bolag anslöt till samma station. Då fick man två år på sig att visa vem av spelarna som kunde frakta mest till och från den stationen och den som förlorade var tvungen att ge sig av. Detta gav upphov till många intressanta strategier. ”Round the bend” t.ex. där man byggde en liten station precis utanför den stationen man krigade om och så körde man all frakt dit. Att godset sedan stod där och ruttnade spelade ju ingen roll i sammanhanget… I RRT2 kan man ha gemensamma stationer, man får t.o.m. köra på motståndarens spår, bara man betalar en avgift.

Dessutom saknar jag, även om det känns futtigt att ta upp, det franska TGV-tåget. Det är märkligt att det inte finns med i ett sådant här spel. Dels var det banbrytande som ett av de första höghastighetstågen, dels har det fortfarande hastighetsrekordet.

Men det negativa är bara detaljer. RRT2 är ett fantastiskt spel. Som jag skrev i förhandsgranskningen; ”ville du bli lokförare eller börsmäklare när du var liten?” Här spelar det ingen roll. Du blir både och.

Bättre än så här blir det inte. Skynda dig att inskaffa RRT2. Du får inte vara rädd om din nattsömn bara. RRT2 är beroendeframkallande. Starkt beroendeframkallande!

Reportage:
VOODOO 2
Caesar III

Förhandstittar:
Tiberian Sun
Sim City 3000

Guider:
After math

Bilder:
Tiberian Sun
Sim City 3000
Fifa 99