| UNGDOMSTANKAR
|| VUXENTANKAR
|| SJUKVÅRDEN || FÖRSTA SIDAN || KÄRLEKEN || DIKTER || LÄNKAR || FORUM///CHAT || REFERENSER |
| MYNDIGHETER
|
1
JUNI JULI AUG
2004-06-17
Har chattat lite idag, träffat på en del spännande personer. Har
fyllt i mina personliga intressen på min sida där. De har en del roliga
punkter, bl a vilket djur man anser sig vara mest lik.
Jag skrev hund, eftersom jag är en mjuk kramig människa. J
Barnen och jag var faktiskt hemma idag, vädret var inte så
lysande så ingen ville något alls i princip. De kikade på tv, klippte till fina
bilder och klistrade på kartonger som de sedan skall ha saker i. De är så
duktiga och påhittiga.
När äldsta dottern och jag skulle sova började en massa mopeder
åka inne på gården här, det var ett fasligt oväsen. Hoppas de som skulle upp
och jobba orkade med…
Vid tvåtiden på natten kommer det några krogmänniskor hem och
”vovvar” lite utanför mitt fönster. Vov-vov sade de
och gick vidare uppöver. Vi skrattade faktiskt. Undrar just om också de känner
sig mest lik en hund eller om de bara var onyktra… *fniss*
2004-06-21
Ja, livet fortsätter i ”vanlig” ordning med dessa mobbare, nu är
de på barnen också igen. De ringer på, hämtar barnen och när de kommer ut så
går de in nästan genast, går på affären, hittar på en massa ursäkter. Allt för
att djävlas. Man kan ju bara sucka. Vad är det för
föräldrar? Men det är klart, så länge man inte drabbas själv så är det väl
enkelt….
Försöker lära barnen att inte bry sig – de har ju inte gjort något för att drabbas så här, det är ju
ändå skaparna av det här som mår sämst, så mycket vet vi väl ifrån alla
mobbinganalyser. Vi mår dåligt över att de mår så dåligt. Vad är det egentligen
de är så avundsjuka på? Att jag lyckas så bra, trots allt? J
2004-06-22
Sitter med morgonkaffet och analyserar bakåt i tiden hur saker
och ting har varit. Värst känns väl detta med killen som startade upp mobbingen
med att verka intresserad av mig, gav mig en bok om hur man förändrar hjärnan
på en person och rörde om i hela familjen. Ren psykning kallar vi det i alla fall.Jag hoppas att de som nu
mobbar oss till slut förstår vad han egentligen har gjort oss, helt utan
anledning. Om man bara förstod varför. Enligt uppgift är han psykiskt sjuk och
är det så kan man ju bara inte vara bitter.
Men ”kompisarna” då? Speciellt den vän som jag alltid funnits till hands för, som jag bjudit på resor och haft så
mycket roligt och gemensamt med? Vad menar hon med det här? Mig veterligen har
jag aldrig mobbat mina vänner, har också gjort försök genom åren att kontakta
dem fast de inte har responderat ett dugg på det här. Ja, jag förstår verkligen
inte varför. Sedan finns det ju de som jag aldrig ens har talat med på många år
som också deltar i det här s k ”nätverket” och mobbar
oss.
Min gamla granne då som ofta inte öppnade dörren för oss har helt
plötsligt nu börjat klaga på att jag under min arbetstid inte släppte in hennes
barnbarn. Men, skulle då jag släppa upp mina barn till hennes arbetsplats och
fordra att hon tog emot dem där? Jag fattar ingenting av det här utspelet.
Jag lever utefter den mall som passar mig som ensamstående, det
liv jag måste leva för att klara vardagen, det får folk acceptera. Det är bara
det att de helt enkelt inte förstår hur det är att leva ensam med flera barn.
Allt är ju inte bara barnbidrag och bidragsförskott…
2004-06-25
MIDSOMMARAFTON
Regnig dag, utröttad
på mina gamla vänners beteenden. Nu har jag av en blivit anklagad för att lida av
”förföljelsemani” också…suck. Förstår inte deras
empatiska förmåga, de arbetar dessutom inom vården…
Man har gjort allt man kan och orkar sedan man flyttade hem för att
passa dem men tji den att man blir accepterad för den man är. Funderade lite
över just detta med om en människa är sjuk. Min uppfostran är ju att man
besöker och bryr sig om den. Det är väl ändå inte den ”sjuke” som ska ta
kontakt?
Efter alla års odelaktighet så tycker
jag de borde skämmas istället om de har den tanken att jag är sjuk. De borde
skämmas i alla fall som inte en enda gång har tagit sig tid att komma upp på en
kopp kaffe fast de passerat mitt hem veckovis…en del av dem i alla fall.
Alla fester, alla utekvällar man blivit
utesluten ifrån. Snacka om empati för andra…och för
”sjuka”. Lite ambivalent det här.
En sak vet jag i alla fall att några gröna gubbar, rymdvarelser
eller onormala ting har jag inte efter mig, så någon förföljelsemani har jag
definitivt inte. Hela familjen skrattar in absurdum, det är väl bara jag som
ser allvaret… :o)
GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA
SVENSKAR!!
”BRY ER OM NÅGON IDAG,
IMORGON KAN DET VARA FÖR SENT”
2004-06-29
Sitter med morgonkaffet och förundras över hur många kalla
människor det finns i vårt land. Att bara inte bry sig om en människa som har
och har haft det svårt är en helt omöjlig tanke i mitt huvud.
Fast å andra sidan så har ju speciellt den lilla grupp som jag
åsyftar alltid haft krav på att man skall vara si eller så för att duga, att
man måste anpassa sig efter deras livsmönster och värderingar. Därav har man ju ofta haft en mask på sig inför dem.
Jag har för länge sedan gett upp tanken på att de skall ändra
attityd, har man en stämpel på sig i deras ögon så sitter den väl alltid där,
inte så mycket att göra åt. ”Jobbiga obstinata Siv”, ”Märkvärdiga Siv” Bara
synd att de inte vet innerst inne hur det ligger till…
Att människor har åsikter om varandra är ju en sak och
konstruktiv kritik får man ju tåla, bemöta och också ändra sig utefter. Men direkt kritik, mobbing, utfrysning, avundsjuka handlingar det
tolererar jag faktiskt inte och jag kommer aldrig ge upp. I det här
fallet har jag rätt.
2004-07-01
”MITT EGET JAG”, demonstrationer i all
ära. *L* Det jag gör, gör plötsligt alla andra….
J NU ska jag se mig själv….
Jag (och familjen) vet väl om mitt jag och vi tänker fortsätta med det. Är jag inte klädd klockan 12 så
släpper jag inte in folk, VILL jag inte ha in folk så säger jag ifrån. Har jag
inte tid att svara i telefon så avstår jag. Vill jag vara ute så är jag ute,
inne så är jag inne. De enda som kan bestämma mitt liv är mina barn, som jag
älskar.
NYUPPTÄCKTA TANKAR OCH MIN DEMONSTRATION TILLBAKA!*L*
1.Om vi, omgivningen, lämnar henne ensam så sitter hon säkert vid
datorn och jobbar istället för att vara ute, om vi visar att vi är inne så
följer hon säkert samma mönster, sedan kan vi anklaga henne för att vara dålig
mamma som aldrig är ute med barnen.
2.Om
papporna struntar i barnen så tröttnar hon nog och faller ihop av alla
uppgifter….Nej, är van.
Men stackars pappor som missar så mycket av deras egna barns uppväxt, alla
skratt, alla gånger vi sjunger och har roligt med varandra. Deras utveckling,
alla teckningar, presenter, uppskattning, kramar och pussar JAG får. Och….stackars barn, som ska betala priset av att en omgivning
inte förstår. Stackars barn som inte får umgås med sina pappor. Stackars
papporna när de blir vuxna…..
3.Om
alla män visar sig ointresserade efter 1 dejt så
lessnar hon säkert på att söka en man till slut, och blir på så vis mera
sårbar…ensam Nej, kommer aldrig ge upp sökandet efter
äkta kärlek. Kommer aldrig bry mig vad som hänt sista
halvåret då detta endast är ”demos” det med. Jag har ju levt även före
2004! Måste skratta…ge upp hoppet gott folk.
4. Om vi skrämmer henne
med diverse saker, att det ska hända hennes barn något, eller henne själv, så
brakar hon nog ihop….Nej, inte det heller faktiskt, jag går
bara till polisen om jag blir antastad. Så är det.
5. Om självaste kuratorn
påstår att hon fått ryggskott av att cykla för mycket så tar Siv säkert efter
och blir livrädd att cykla, och stannar därför hemma, inne. J
Hypokondrikern Siv, som är rädd för allt. *L* Ja, rädd för hur mycket arbete allt detta kostar er ”demonstranter” helt utan att
få nåt resultat.
6. Om vi trakasserar
henne på nätet så slutar hon säkert att chatta och läsa nyheter, för vi anser
detta helt absurt av en snart 40 år gammal människa. Vad har ”hon” där att
göra? Ja, jag ja, ovanliga Siv, jag är säkert den enda som gör
liknande saker…*L*
7. Om vi, vännerna, psykar henne och
låter henne tro att hon har förföljelsemani så söker hon säkert in på
psykiatriska, vilket vi outbildade har sett att hon behöver! Nej, har inget sånt behov. Har ett behov
av stöd, riktiga vänner som finns till, en man som älskar mig. Inget annat än
vad andra vill ha.
8. Om vi vänner, hur
än hon försöker ändra sig visar vårt missnöje så
tappar hon snart självkänslan och vi kan ”lära” henne att leva som vi anser. Nej, jag ändrar mig inte efter vad ”vänner” anser på direkt kritik
och ”demos”. Konstruktivt öga mot öga, ja. Väntar…
9. Om vi visar henne nu
hur hon varit förut, inte svarat i telefon, ofta inte haft tid att göra något,
inte haft tid till saker, stressad m m så kanske hon
ändrar attityd? Svar
nej, därför att mitt liv har krävt att jag måste avstå saker för att jag är
ensam. Nu ser livet annorlunda ut, jag studerar inte. Fatta det.
10. Om vi, vännerna avstår
henne och visar att hon inget kan, inte kan sjunga, inte låter henne komma
fram, så kanske hon slutar vara i centrum och vi får visa oss istället.
Varsågod. Välkommen! Väntar…
11. Om räkningarna blir
”onormalt” höga så tappar hon koncepten och rasar ihop för ekonomin är ju
hennes största oro. Konstigt när man e ensam? Kommer ta itu med de
pengar som saknas och de räkningar som jag ev. får betala mer för än andra. Bl a Taxi…vissa
betalar 80-90 kronor City-hem. Jag har betalat 130
kronor varje gång…och sen NB och SPB…..
Vill mest med dessa
ovanstående ord visa på att jag ser/har
sett vad många i min omgivning vill visa mig, hur de anser mig vara men jag
förstår ändå inte. Det är ju mitt liv, utan vänner, utan man, kan man inte leva
annorlunda.
Jag tänker i alla fall INTE
ändra mig på det här viset, jag är jag och jag gör det jag måste göra. Så vad
har ni vunnit??? Möt folk på deras egen nivå. Tack och
lov att man fått intuition att se vad folk tänker skapa åt en i förväg….
FRÅGAR IGEN: ÄR DET SÅ HÄR MAN HJÄLPER EN MÄNNISKA?
DAGBOK
Lite sol idag iallafall. Skönt att ha ställt av bilskrället så man slipper ansvaret för den åtminstone. J Inte så lätt som ensam mamma att reparera
och underhålla bilar, andra har ju i alla fall karlar till hjälp.
Den dolda mobbingen fortsätter med allt ifrån associationer till
oss i familjen, vad vi gjort, vad vi äter m m till
annat trams. Jag tycker så synd om dem, gänget, som är många mot mig, ensam
mamma med 3 barn. De är verkligen ”duktiga”. Tror att jag ska ta åt mig av den
psykologiska provokation som sedan skall leda till att jag anses ha
”förföljelsemani”, löjligt!
Hur har folk tid att sitta och provocera andra på detta sätt? Speciellt i chatrummen. Tillfälligheter
va med alla nicknamn? Volvo740bruden,
SjukOchBister (Är sjuk men inte bister, har en volvo740)
och så mycket annat larv som hela tiden associerar till just vår familj men som
kan vara tillfälligheter.
Fattar faktiskt inte vad de vill uppnå och har aldrig hört maken
till fjant i hela mitt liv. Dessa två nicknamn är bara en nål i en höstack av
allt de har utsatt mig för på nätet. Svenskar litar på rykten istället för på
fakta, därav har detta uppstått, tror jag. Rykten ifrån
några som inte gillar mig. Men vi återkommer väl i slutänden….fakta
krävs.. och bevis. Vad är det de inte gillar med mig/oss? Vad har de att göra
med oss? Vilka rättigheter har de att lägga sig i mitt liv?
VILL de ha mig sjukförklarad? Detta är ren psykologisk
terror/provokationer och jag kommer aldrig sluta chatta och vara på Internet
för att man behandlar mig som en idiot. Fatta det någon gång ni som
läser, jag bryr mig inte. Ge upp!
Det egentliga syftet måste ju vara att ”äntligen få klämma dit henne”
den där ”uppkäftiga” människan. *L* Det
kommer aldrig att funka säger jag, spelar ingen roll om jag så ligger ute på
gatan utan mat och kläder.
Jag undrar ibland om de har tagit reda på mitt förflutna, hur
svårt jag haft att klara av vardagen, räkningar (efter skulderna på villan som
jag inte rår för), privatliv. Man blir inte sig själv efter en stressig
studieperiod när ingen förstår en, när ingen fattar. Oro över barnen, oro över
ekonomin, oro över min äldsta dotter som alltid blivit
mobbad i sina skolor. Dra hela lasset….ensam. Gör om
det!!!
Och, jag vill
inte ha speciellt mycket
kontakt med folk, en del människor är faktiskt funtade så. Läser ni detta mina
gamla ”vänner” så är jag faktiskt inte speciellt intresserad av ett umgänge med
er, då vi inte passar ihop. Jag har försökt men ni lever i gamla skor. Ni tror
att jag är som jag var i tonåren, så länge ni har den stämpeln på mig så funkar
det inte. Ni känner inte mig alls och ni har verkligen inte tagit emot mig på
ett humant sätt. Jag har verkligen försökt hjälpa en av er, jag har försökt
vara trevlig och tillmötesgående men ni är som ni alltid varit, kalla och vill
ändra på mig. Jag är för stark och det tål ni inte.
Är ni avundsjuka på mina saker som jag har behövt mista en pappa
vid 17 års ålder för att få? Eller att jag fick extra bonus på bilförsäkringen
genom hans bortfall? Eller att jag ärvde lite pengar efter honom (som ju ni
också tog del av i tonåren!!!)? Eller att jag fick en
del småprylar efter mammas avlidna sambo? Detta är faktiskt inget jag kan rå
för och jag har betalat ett högt pris för detta. Använd hjärnan.
Tror att några fått för sig att jag är rädd för folk också, att
jag inte vågar ta kontakt. *L*. Herregud, måla upp
sina egna tankar om saker och ting.
Det kanske beror på att jag inte gillade att vara på stan förut,
jag var helt enkelt uttröttad och stressad och tålde inte folk och alla ljud
omkring mig. Annars är det de bästa jag vet att gå ner och ta en fika med
barnen, det har vi gjort ofta.
Sluta fantisera om att ni kan göra om en människa till vad ni
vill ha det till, med mig kommer ni inte lyckas. Det finns ingen generell regel
HUR man SKA leva, jag lever som jag vill, jag är myndig. Fattar ni inte att det
är för att jag inte VILL. Jag vågar allt men vill vara ifred.
2004-07-05
Det regnar idag, ska försöka städa ihop lite, dammråttorna har
samlats under sista 1½ veckan eftersom jag har svårt att dammsuga hela
lägenheten på en gång. Har haft ont i ryggen men det är väl min vanliga ”simulation” kanske ;o)
Igår var vi på långpromenad i solskenet, hoppade barfota i några
sandhögar, faktiskt ganska roligt (även om mellerst flickan skämdes över mig :-) och påminde om när jag var mindre och var ute på Rödöns stora sandtag med mina gamla ”vänner”. Det var tider
det.
Handlade lite mat och promenerade sedan in till Badhuset för att
köpa en kaffe och glass till ungarna, skönt att sitta ute men synd att det inte
ens finns ett riktigt café som har söndagsöppet från Odensala-Industriområdet
och in till stan. Finns väl inget härligare än att avnjuta en kopp kaffe
utomhus i solsken, i all enkelhet.
Hälsade sedan på några hästar och ungarna gav dem färskt gräs att
äta, det är underbara varelser även om jag har respekt för dem.
2004-07-09
Solig dag idag, första dagen på ett
tag. Igår var vi
till biblan och lånade böcker till flickorna, tog en
härlig promenad på stan och kikade på lite loppissaker.
Handlade gräddglass på Domus och promenerade hem för eftermiddagsfikat.
Det är så skönt att få vara ensam med ungarna och göra precis det
man vill, slippa tjafsa med ”vännerna” om varför och därför. Orkar inte med
alla kommentarer och kritik , förresten skiter jag i
det också innerst inne. Inget är konstruktivt utan bara rena påhopp och gamla
tankar om hur jag har varit förut. Ingen verkar se det nya, aldrig får man höra
att ”visst, ser att du har ansträngt dig till det bättre”.
Det är deras okunskap, deras gamla förutfattade ”tugg” som de
alltid hållit på med under alla år. Om man hade gjort nåt….men
ingenting på många, många år. De fattar inte att jag inte är som dom, de vill
forma om mig till vad de vill ha och jag vill inte. Jag är inte lika öppen i
vissa frågor som dom verkar vara, jag har min lilla tändsticksask jag vill
krypa in i och vara för mig själv, ibland.
Jag trodde man mötte en människa på dennes nivå, att man
respekterade integritet och beteenden, men jag har nog fel….;o)
Träffade några norskar igår, trevligt folk faktiskt. De var lite
virriga på hur cigarettsystemet med apparater fungerade här. De e klart att de
vill handla eftersom det är billigare här. Verkligen skillnad på norskar och
svenskar, norskarna har alltid varit varmare och mera
omtänksam, roligare och hurtigare än svenskar. Vi har mycket att lära…
Tvättar lite kläder idag och ska snart laga mat, får se om jag
hinner ut själv idag. Ungarna är ute. Katten har bråkat med en annan katt på
gården, men det är väl så att han försöker få en plats i hierarkin J Djur brukar ju också ha ledare. Nog för idag. J
2004-07-12
Mulen dag idag, en lite deprimerande dag då jag funnit ut att en
väldigt nära person i familjen lägger ut makabra meddelanden på olika platser
på Internet, om mig. Kanske källan till allt detta onda som drabbar bl a mig i familjen.
Varför gör man sånt här? Den frågan har jag ställt mig många ggr
men samma svar infinner sig: Helt absurt och inte normalt. Känner mig urledsen.
Försöker pinna på så gott jag kan, även om ”persiennerna i
tv-rummet” är nerdragna p g a solskenet som dyker upp
ibland om eftermiddagarna. Klart jag är rädd om mina möbler. Så inte beror det
på att jag inte vågar se ut vilka som är på gården…en
fantasi hos en sjuk person helt enkelt. Det är deprimerande att man använder
sin egen släkting för att sopa rent sina egna spår och skaffa sig en position
bland kompisarna men vad ska jag göra åt saken?.
Av alla sätt i världen så måste det hos en så tydlig människa som
jag finnas andra metoder att nå det mål man vill. Jag är ju inte precis sen med
att tala om hur jag vill ha det..
Småbarnen och jag har iallafall haft roligt senaste dagarna,
trots att våra planer om bad ute och minigolf har gått i stöpet p g a vädret. Vi har besökt hästarna igen och funnit ut
några ”favoriter”. Idag var vi och köpte konglass
till efterrätt. Potatissallad och köttisar
till middag idag. Igår vart vi bjudna på tårta och middag hos mamma då
hon fyllde 62 år.
Längtar fortfarande efter ”dig” min kära…kramisar.
2004-07-16
Solen tittar fram lite då och då, idag har vi faktiskt haft
riktigt mysigt jag och ungarna. Vi har haft picnic
nere vid Storsjön. Köpte ciabatta bröd med mjukost
samt lite frukt och dricka och pinade iväg på apostlahästarna. En bra
motionsrunda att gå dit ner. Härligt väder och en
underbar natur, lite plask med fötterna i vattnet bara, bad var inte at tänka
på då vattnet kanske ligger runt 13-14 grader…
Mitt i alltihopa när jag sitter där och ser ut över sjön så
längtar jag så fruktansvärt efter ”dig”, undrar vad du gör och hur du mår? Jag
bryr mig så mycket om ”dig”, det ska du veta om du läser här, trots allt.
Passagen.se håller totalt på att stagnera med
folk som drar dessa uppdiktade berättelser som härrör till mig och oss med
massor av lögner och överdrifter. Visst, det KAN ju vara tillfälligheter men
när inlägget handlar om att man är sjukskriven för att ”hjälpa andra med
hemsidor”, och man nyss har hjälpt en bra vän med det… då känner man ju en viss
frustration…
Min diagnos på sjukskrivningen är inget som direkt ”förvärrar”
min situation, inte särskilt tungsamt att skriva kod…och
det är ju inte det som det handlar om. Det är ju vila, och sitta vid datan är vila och avkoppling för mig, till viss del. Men
jag bryr mig inte, de får hålla på bäst de vill, de förstår inte hur jag har
haft det och hur jag har det, så jag suckar bara. Det är dem det är synd om,
inte mig i slutändan. De är avundsjuka på att jag är citat ”ledig”. Herregud så blinda människor. OM de hade hälften till hjärna
så skulle de för länge sedan insett att jag är övermäktig som klarat mig så här
pass länge utan hjälp av papporna…..tänk två gånger folk…
2004-08-03
Länge sedan sist jag skrev på webbens dagbok.
Ungarna och jag har gjort en massa skoj sedan sist, allt ifrån
smultronplock, skogspromenader till tivoli - och restaurangbesök. Min minsta
tjej är verkligen rolig. I förrgår kväll när hon skulle sova så utbrister hon: ”Mamma,
vi ses väl imorgon bitti till kaffet!” J Hon brukar vakna när jag är uppe tidigt på morgonen och
kokar kaffe, för att se på sommarlovsprogrammen på tv. Vi har också provat
komma iväg och bada i sommar, för ungarnas skull, men inte en hel dag med sol. Detta medför för mig som inte har bil längre
att planeringen går i stöpet. I Lillsjön vill jag inte låta dem bada eftersom
vattnet är så snuskigt.
F ö är allt bra men vissa trakasserier fortsätter naturligtvis.
Har nu börjat komma på fötter efter jag fick hormonbehandling. Första dagarna
fick jag en enorm huvudvärk och har tradat på i alla
fall, man är ju van…J Skrev
lite om det här på passagen.se, där jag brukar debattera.
Tråkigt är sedan att en av ens vänner kommer på kaffe och
skämtar om att även hon har klimakteriebesvär, men det är inget jag bryr mig
om. De får hålla på bäst de vill och så länge de orkar, de måste ju besitta stora egan problem. De
kommer i alla fall aldrig nå det resultat de vill den här vägen genom att ”upprepa”
saker som härrör till mig och mitt. Gammalt nu..
En av mina bekantskaper har själv stora problem, dricker för
mycket och har under årens lopp agerat stor
på sig. Jag tror hon skulle behöva skaffa sig en relation och få barn som oss
andra, så hon inte känner sig utanför. Hon har ju alltid varit lite märklig
även som tonåring och har alltid velat skyla sina problem genom att plocka fram
andras. Hon har heller inte förmåga att riktigt förlåta andra utan det sitter
ett hat i henne som är sjukligt.
Jag vet ju iaf inom mig hur jag mått
och vad detta beror på, tänker inte acceptera att för att jag är en annorlunda
person än dem, bli kallad för diverse kränkande saker och få kränkande
diagnoser av outbildade människor. Tiden blir mitt bevis på motsatsen. Förstår
faktiskt inte hur folk har tid att lägga sig i andras liv på det här viset.
Tycker de verkar ha fullt upp med sig själva jag…
Måste ligga mycket hat bakom….så det är
ju inte så svårt att förstå med de upplysningar man fått av en del och egna
tankar vem som ligger bakom det här…men rättvisan segrar snart och folk inser väl
förhoppningsvis att den som sysslar med nedsvärtning av en annan människa på
den här nivån, själv är sjuk och behöver hjälp.
Det är farligt att gå i ”gamla skor” och man skall nog tänka två
ggr innan man lägger en slutlig åsikt om en person man inte umgåtts med på
många år…det kan skapa problem för en själv på sikt
att ligga kvar i tanken om hur en person ”varit” när sanningen uppdagas.
Huvudsaken är att man vet själv inom sig vad man mår dåligt av
och hur man ska hantera det. Sommaren är
härlig trots allt! J
|| © MOBBAD 2004 ||
